Jag lyckas aldrig bli seriös i debatten om musikbranschens framtid, kommer liksom aldrig längre än tanken på att de fina omslagen till skivorna försvinner. Det är ju en konst i sig själv, som är en mycket stor del av musikintresset. Därför ser jag mycket lite positivt på säg Marit Bergmans nytänkande "cd-release" eller vad man ska kalla det. Där är jag väl förvånadsvärt nog väldigt konservativ! Men liksom, se bara på She & Him och Cajun Dance Party som just idag båda släppt sina nya skivor. Får man inte lust att lyssna på dom då eller? De är ju så snygga att jag skulle kunna tänka mig att köpa dom oberoende på hur det låter...
Men, skådespelerskan Zooey Deschanels och singer/songwritern M Wards projekt She & Him förvånar mig genom att dessutom vara riktigt mysigt att lyssna på. Jag har aldrig varit ett fan av någon av dem, och det låter faktiskt som ett rätt tråkigt projekt på pappret. Men, kanske är detta vad Basia Bulat var förra våren? Här kan du lyssna och läsa mer.
Här blev det lite för mycket britpop för mig, och inte heller låter Cajun Dance Partys debutplatta The Colourful Life så nytt. Men avgör själv här!
Inlägg
