onsdag 31 december 2008

09


Tillbaka! tvånollnollåtta var väl stundtals lite torftigt här på bloggen, men jag hade annat för mig. I år kommer innehållet kanske att se lite annorlunda ut, inte bara musik men såklart mest! Men framförallt hoppas jag att det kommer bli mera! Flera inlägg. Kanske blir det lite mer varierad kvalité men det får ni ta! Ha nu ett riktigt, riktigt gott nytt år! A

måndag 29 december 2008

Walk with me

2009 kommer vi lyssna på Karin Dreijer från The Knife nya soloprojekt Fever Ray.

Lyssna här på If I Had A Heart

söndag 28 december 2008

Dirty Dancing

Som ni märkt har jag tagit lite julledigt.

Jag hoppas ni haft en god jul, det har jag, och önskar god fortsättning med en liten video av en av årets bästa låtar:



Från Per Sinding-Larsens eminenta blogg PSL där det då och då dyker upp svenska versioner på La Blogotheques take-away-konserter.

onsdag 10 december 2008

Leonard Kage

Jag fick ett mejl. Ett litet, försiktigt sådant med en liten upplysning om att jag borde kolla in avsändarens myspace.

Det är den forne hvitfeldtaren Leonard Kage och hans band som vill sprida sin musik. Som är någon slags pop/country/blues om han får säga det själv. Även om han helst inte talar om vad för slags musik de gör.

Jag kan tycka att det är väldigt svårt att få distans till sina egna låtar när man har arbetat med dem ett tag. Därför blir det också ännu svårare att dela in sig i en genre.


Leonard pratar vidare om hur svårt det är att sätta ord på musik. Om att de visioner man har om hur det ska låta är för abstrakta för att få fram i en intervju som denna exempelvis. Det gör också att det blir svårt när man ska arbeta tillsammans med andra. Hittills är det Christian ”Kiwi” Berg, Henning Sernhede, Torkel Rönnblad, Linnea Eketrä, Johannes Mattson, Antonio Hallongren och Leonard själv, som alla gått i hvittans korridorer, som spelat tillsammans. Men han hoppas på att bandet kommer att figurera i lite olika konstellationer i framtiden. Och just det är han noga med att poängtera: Att de är väldigt öppna inför hur musiken ska låta. Om det så beror på vilka som spelar eller vad de spelar.


Det de spelar sen, Leonard tyckte ju som sagt att det var svårt att beskriva, men jag försöker. Det låter väldigt Göteborg. Den göteborgska mjukpopen som växer fram genom att otaliga gånger gått i den råa luften på gråa Andra Långgatan och sökt skydd för regnet inne på någon av alla skivbutiker och bläddrat bland dammiga, amerikanska referenser på vinyl så som Dylan. Men det är tydligen inte bara vi göteborgare som faller för det! I april släpps första fullängdaren på amerikanska skivbolaget Feels Like Home Records.


Jag avslutade med att fråga varför han började med musiken:

Rädslan för att hitta sig själv om trettio år och inse att man inte har något som man brinner för. Sen skapar det väl en mening någonstans också.


Och Leonard, var inte så blygsam när du pratar om din musik. Den är faktiskt värd att både skrika och skryta lite om!




Detta är en artikel som även publiceras i Magasin Lyran. Vill du också synas, mejla mig på musikbloggen[at]hotmail.com

söndag 7 december 2008

Andra

Cecilia på PUB tipsade häromdagen om soundtracket till filmen Vortex från 1982. Låten heter Black Box Disco och låter precis som hon säger som en blandning av industri, soul, jazz och funk.



Idag tänder jag andra ljuset, pluggar filosofi och är nästan klar med alla klapparna. Börjar ni bli klara med julklapparna än? Kanske skulle ta och sno ihop lite julklappstips för musiknörden senare... Hoppas att ni också gillade låten förresten!

torsdag 4 december 2008

Stil

söndag 30 november 2008

Första


Hot Silk Pockets

Tidiga Stereolab blandat med Love Is All. Här finns deras musik att ladda ner, beställa som vinyl och mycket annat fint. Som skivbolagets årliga compilations till exempel. Bra julklapp någon?

lördag 29 november 2008

100000 thoughts

Brittiska Tap Tap gör det bra! (klicka på elefanten)



Jag är sjuk. Det är helt okej, för jag orkar inte så mycket mer än att kolla alla filmer jag inte hunnit se. Har sett Wes Andersons alla och de är ju väldigt, väldigt fina.. Bill Murray är nog filmens svar på Moz. Rätt så genialisk, gammal nog att bli lite legendarisk men såpass tråkig att många inte ser storheten. Har ni sett Broken Flowers förresten? Soundtracket består mest av etiopisk jazz i form av Mulatu Astatke som jag nog nämt tidigare men som får en att dansa i en ökendammig taverna medan lokalbefolkningen undrar vem fan du är och som därför är värd att nämna igen.

Jag fick ett mejl av en person som vill att jag ska börja skriva någon annan stans. Var spelar ingen roll, men han sa att min blogg var "befriande ren från vad jag åt till frukost". Men han undrade vem Anna var. Så, jag är Anna. Jag är jävligt bra på Trivial Pursuit. Jag är grym på geografi och kan de flesta huvudstäder. Jag tycker dessutom att det är kul att kunna det. Jag gillar att läsa seriösa tidningar om kultur, för då känner jag mig viktig. Men viktigast är att vara lojal och ärlig mot sina ideal, tycker jag. Då är jag stolt över mig själv. Jag är också duktig på gitarr men ännu duktigare på piano.

Fast med skola och skit är det svårt att hinna med allt som man egentligen vill. I alla fall om man alltid väljer tråkigt och praktiskt och behöver vara sjuk för att komma på vem man är. Och det kommer ju inte bli ändring på det. Jag kommer inte skriva ett sjuhelsikes nyårslöfte. Men jag kommer kanske ta med mig nya numret av Rodeo nästa gång jag är på stan. Jag kommer kanske försöka se mer än en film på filmfestivalen. Jag kommer önska mig lite fet litteratur i julklapp. Och spela mycket TP. Kolla på På Spåret och glänsa med mina kunskaper.

Annars har jag ju musiken. Fy fan vad den har räddat mig många gånger! Brittiska Tap Tap gör det ju som sagt väldigt bra..

fredag 28 november 2008

Uje Brandelius, vänsterpartiets nya pr-expert?


Haha, detta kan ju inte annat än att bli... intressant! Uje Brandelius, sångare i Doktor Kosmos är Vänsterpartiets nya pressekreterare.

- Lite mindre palestinasjalar. Gärna radikalt, men med struken skjorta, säger Brandelius om hur han ser partiet växa till Expressen.

Jag ser framför mig debatter där Brandelius lägger upp kosmostexter efter varandra. Med skolministern:
"Medborgaren valde mellan Skola 118 där José gick loss med värsta toadoppningen (och annat smått och gott) Eller Lilla Vitsippans Personligaste Skola där det alltid var personliga små suddgummin (och annat smått och gott) Medborgaren valde Vitsippans plugg. Han blev en nörd - fattade inte ett dugg. Man måste nämligen träffa José, annars blir man super-CP." (Stoppa Valfriheten)

Undrar vad Jan Björklund hade sagt då.

Hur som helst ska det bli spännande. Vad tycker ni?

torsdag 27 november 2008

kort sagt

Som om man hade trott något annat, men i alla fall så kommer Way Out West tillbaka i år igen enligt dagens pressutskick! Det lär ju bli precis lika bra som alltid. 14 och 15 augusti är det dags igen i Slottskogen.

Update: Jag ser gärna bokningar som Raconteurs, Queens of the Stone Age, Radio Dept., Amadou & Miriam... och Fuck Buttons på Linnéscenen hade inte varit fel! Vilka önskar ni?

söndag 23 november 2008

no music day

I fredags, den 21 november närmare bestämt, är det sedan tre år tillbaka No Music Day. Bill Drummond ligger bakom. Han menar kortfattat att det idag produceras så mycket musik, men inget som är nytänkande alls. Det är dumt att musiken är så lättillgänglig som den är idag. Orginaliteten försvinner. Han vill att vi ska vila våra öron denna dag för att återinföra meningen bakom musiken.

Idag är frågan om lättillgänglig musik extra aktuell i och med Ipred. Jag är kritisk. Tror stenhårt på att lättillgängligheten föder intresset för musik. (Men Ipred är en annan diskussion...). För mig är det kvantiteten som lockar! Detta ständiga flöde som Drummond avskyr är för mig hela charmen! Att få leta reda på guldkornen. Sen så gör mig inte så mycket att svenska pojkar sitter i sin repa och skriver låtar som låter precis som Håkan Hellström fast lite sämre. Det gör mig inget att man hört Glasvegas musik förut, deras musik är lika skön att lyssna på för det. Gillar man inte det finns det inget som tvingar dig att lyssna. Sen är det klart att autencitet och orginalitet är något att eftersträva! Men när artister hämtar inspiration från någon annan artist är det inte hela världen. Det är väl så vi går framåt eller? Inspireras fast med viljan att göra det ännu bättre? Det är skillnad på att inspireras och att stjäla, som skolfröken sa på bildlektionen när vi skulle måla av Monet.

Sedan undrar jag lite vad Drummond har i åtanke när han menar "ny" musik? Skriver han själv musik som är så nyskapande? Jag tycker det finns en fara i att bli så elitistiska att vi glömmer bort glädjen i musik och går på sånna här aktioner från mediakåta människor. Musiksverige beskriver det som en ideologi och en idé som ger en välbehövlig tankeställare. Va!? Kolla igenom din skivsamling och se om du faktiskt bryr dig ett jota om att Shout Out Louds faktiskt inte är så nytänkande. Sätt igång en av deras skivor och ta den där tankeställaren för att minnas varför du älskar musik istället.

Som ni förstår lyssnade jag absolut på musik i fredags. Gjorde ni?

måndag 10 november 2008

för du är lika blå i tokyo som i göteborg

Från Blur till Gorillaz till The Good, the Bad & the Queen har artisten och musikproducenten Damon Albarn blivit en av mina favoriter. Nu har han producerat Senegal-duon Amadou & Miriams kommande skiva. Mer spännande kan det nästan inte bli! Och visst hör man på nya singeln Sabali att Damon Albarn ligger bakom! Sabali är en grym 70talselektropop-låt som i och för sig är ganska långt ifrån det duon skapade tillsammans med Manu Chao för några år sedan, men som ändå får oss Amadou et Miriam-fans att hoppa av förtjusning. I alla fall gör jag det. Ska bli spännande att höra hela skivan. Tyvärr gjorde jag ju inte det i helgen när de gästade Sverige.. Gjorde ni det? Vad tyckte ni?


söndag 9 november 2008

version


Ett album som inte fångade mig när det kom ut, men som nu spelas ständigt i min Ipod är Mark Ronsons Version. Klicka på bilden och återupptäck det prisade albumet från förra våren, med souliga covers på bland annat Kaiser Chiefs, The Smiths och Radiohead.

tisdag 28 oktober 2008

musik är så fint på det sättet

Vad tyckte ni om kvällens Dom kallar oss artister med Håkan Hellström? Jag tyckte nog att det var något av det charmigaste jag sett. Här kan du som missade det se det igen!


tisdag 21 oktober 2008

like a Starfish


Lätt å bli lite depp så här på hösten. Men om någon skulle ha lust att göra mig lika glad på bilden kan du alltid fixa en biljett till Antony & the Johnsons konsert i London nästa vecka. På Barbican, där han spelar tillsammans med London Symphony Orchestra ni vet... Det spelar ingen roll om det är på torsdagen eller fredagen, jag är inte så kräsen!


pine needles


Barr är ett band som låter så himla... svenskt! Försiktigt och akustiskt, men ganska så vackert! Det tycker i alla fall amerikanarna i Calexico som på lördag har Barr till sitt förband på spelningen i Stockholm. Jag tänker José Gonzalez, Club 8 och Sophie Zelmani. Lyssna här.

söndag 19 oktober 2008

Seaside Rock - Peter, Bjorn & John

Att band som Peter, Bjorn & John vill göra något annorlunda efter en succé som Writer's Block är väl föga ovanligt. Då brukar det bli pretentiösa konceptalbum. Seaside Rock är inget undantag alls. Det är en nästintill rent instrumental skiva sånär som på några monologer på bandmedlemmarnas dialekter, om deras hembyar. Ackompanjerat av medelhavsmusik, tunga beats, saxofonslingor, hårda gitarriff och de typiska för PB&J, britpopsmelodierna. Dessutom släpps den bara som lp i limiterad utgåva, och på nätet för nedladdning.

Men, den är inte alls pretentiös! Man kan dra öronen åt sig när det deklareras som en hyllning till musikskoletiden i bandmedlemmarnas norrländska uppväxtorter. Och framför allt när man får veta att den är helt instrumental. Fast då går du sannerligen miste om någonting! Första spåret Inland Empire är en av höstens bästa låtar! Något vackrare har jag kanske inte hört i år. Hela skivan är egentligen allt utom pretto. Snarare väldigt charmig! Enligt pressreleasen ska Peter, Björn och John gjort en skiva om tråkighet. Men oavsett hur tråkigt det var att växa upp i en liten stad i Norrland, hörs det inte på plattan i alla fall!

Lyssna här!


torsdag 16 oktober 2008

BROOKLYN

På västra Long Island ligger stadsdelen Brooklyn. En stadsdel i New York som på senare tid fått en musikscen att lita på. Jag vågar påstå att det till och med finns ett eget "Brooklyn-sound". Jag har valt ut några band som är utmärkande för Brooklyns indiescen. Nya, spännande band som antagligen dyker upp på nästa års festivaler. Är kanske indiescenen på väg att ta över efter en historia med rappare som M.I.A och Jay-Z? Håller ni med mig? Går det att hitta ett eget sound bland banden från Brooklyn?

YEASAYER
Yeasayers spelning på Way Out West var bland det bästa jag sett! Med deras eklektiska etnopsykadeliskapop och ett alldeles lagom självförtroende mötte de mina skyhöga förväntningar på Linnéscenen. All Hour Cymbals är fortfarande en av 2000-talets bästa och sätter brooklynbandens ribba högt. Och visst kan man känna igen deras storslagna sound i vissa av banden nedan. Se deras "concert a emporter" från Paris tunnelbanor i år och önska du var där!

www.myspace.com/yeasayer

SUCKERS
Bandet Suckers bildades år 2006 och har utan att släppa ett officiellt album lyckats skapa sig en lojal fanskara till deras semipsykadeliska pop. I höst spelar de bland annat med bandet ovan på turné.

www.myspace.com/suckerstheband

MIRROR MIRROR
Själva beskriver de deras musik som "Cult lullabies and singalongs, Post Goth, Digital Baroque, Mystic Prog, Ghetto Cabaret". Och precis så låter de. Och lite The Shins på det.

http://www.myspace.com/mirrormirrornyc

TELEPATHE
Brooklyntrio som stundtals påminner om CocoRosies mörka elektronika.

www.myspace.com/telepathe

HIGH PLACES
Tystlåten shoegazepop för våra öron vana vid Radio Dept. och Club 8. Också väldigt vackert.

http://www.myspace.com/hellohighplaces

OMEGA JARDEN
Ni vet den där musiken som är som ett organiserat kaos? DET är Omega Jarden.

http://www.myspace.com/avaomegajarden

CHAIRLIFT
Även denna trio spelar tillsammans med Yeasayer i höst. De gör psykadelisk, mörk myspop á la Björk blandat med förra årets "Subtle Changes" med Sambassadeur...

myspace.com/chairlift

DRAGONS OF ZYNTH
Låt dig inte skrämmas av namnet... DOZ gör ganska så mjuk bakgrundspop, men som ändå blir sådär mäktig som Brooklynbanden ofta blir. Påminner om TV On the Radios hyllade debut.

http://www.myspace.com/dragonsofzynth


onsdag 15 oktober 2008

...


tisdag 14 oktober 2008

tigerstaden

Norsk musik är inte "bara" Erlend Øye längre. Även Oslo har förändrats. Jag åkte dit förra helgen för att ta pulsen på tigerstaden. Håll till godo med en liten, liten guide och tre tips på vad norrmännen själva lyssnar på just nu!:

Visst är det dyrt. Och det är inte speciellt annorlunda mot Göteborg eller Stockholm. En relativt liten, europeisk stad med ett inte så välkänt kulturforum. Men visst är det då, som den mest spännande formen av kultur dyker upp? I underläge, som slår nerifrån med en anda av att vilja visa hela världen att här är vi? Oslo har en hel del spännande på gång.

Du hinner lätt att göra staden på en helg. Är det sommar åker du enkelt ut till Gressholmen och badar eller tar en utomhusbio tillsammans med en trevlig norrman. Gå till Vigelandsparken, se på Monolitten och Sinnataggen och ha med dig antingen picknick eller en värmade latte på promenaden beroende på årstiden.

Annars är mysigaste stadsdelen Grünerløkka. Här hittar du dyra men roliga secondhandbutiker. Gå stora gatan ner och stanna upp utanför Trabant för att hämta senaste numren av kulturmagasinen planB och norska svaret på Nöjesguiden: Natt&Dag. Goda bullar har de på Kaffebrenneriet, hos Godt Brød får du goda mackor och tydligen har kvarteret Grønland väldigt bra indiska restauranger som är relativt billiga.

Men mitt bästa tips, som norrman och med hela släkten i Oslo, är att bara gå runt i staden. Undvik Karl-Johan. Som alltid, fråga dig runt. Hittar du en fräck butik, fråga om de vet flera! Ser du någon du tror sig veta var det finns bra musikaffärer, fråga om de kan visa dig. Köp ett tunnelbanekort och åk och se nya Operan. Om inte för den fina utsikten kanske ditt band kan ta lite snygga bandbilder? Och sist men inte minst, plocka på er gratistidningarna. Ingen har bättre koll på sin hemstad och vad som händer just nu, än dem!

Om du planerar att åka dit snart kanske du bör se efter om det är några bra spelningar på gång:
  • Ingrid Olava sjunger vackert om vardagsliga ting och får mig att tycka att det absolut inte gör någonting att vintern snart är här när hon sjunger nya singeln Her Kommer Vinteren.

  • Snälla, låt oss höra mer av Lindstrøm som producent! Det är nog en av de mest spännande ryktena i höst, som enligt vad han själv svarar i planB:s intervju inte ser ut att vara alltför främmande för honom... Tills dess har han ganska så nyligen släppt nya skivan Where You Go I Go Too som med sina 3 spår á la 55 minuter inte bara en sjukt god idé på pappret utan som faktiskt blir ett storverk även som fullförd.

  • The Kanossa Gang är Bergens svar på Stereo Total tydligen. Och visst är det så. Säkert toppen live dessutom!

lördag 11 oktober 2008

it seems

Katrine Ottosen låter lite som en blandning mellan Fiery Furnaces fantasipop, Anna Ternheims pianoplinkande och Jenny Wilsons storslagna elektrodängor. Inte konstigt att hon får öppna för Okkervil River. Från Danmark är hon också. Lyssna här.


glasvegas

Känns det inte ganska udda att Glasvegas ska supporta Oasis i höst?! Glasvegas som bevisar att Glasgow verkligen är en av europas största musikstad. Som nog det av höstens hypade band som faktiskt kan bevisa att de förtjänar roset.
För det skriks om dem i musikvärlden. Tvärtemot Oasis, som det på sin höjd tisslas och tasslas lite om. Glasvegas som känns sjukt mycket mer spännande än Oasis just nu...


11/10

Så har jag lite lust igen att blogga, så nu är jag här. Så även The Coral's nya Being Someone Else. Ni vet de som gjort Dreaming of You. Nu släpper de någon ny singelsamling och har gjort en ganska så fin video.




torsdag 25 september 2008

Bilfri stad + Stödspelning för FAKTUM

Musik har en jävla genomslagskraft när de kommer till politiska eller ideologiska budskap, och har haft i alla år. Och är det något som intresserar mig mycket är det hur man använder musik till att få ut det man vill ha sagt. Att använda musiken som ett forum för samhällsdebatten!

Miljökören i Malmö har tagit fasta på detta. Se hur de förgyller malmös gator med sin sång och hur de försöker få oss att lämna bilen hemma till förmån för cykeln, med sina catchiga rim.


Faktum i samarbete med Storan och MUG arrangerar en spännande minifestival eller vad man ska kalla det, vid namn ”En jävligt soft kväll”. Alla intäkter går oavkortat till Faktums arbete för hemlösa och mot hemlöshet.Det utlovas spännande musikaliska möten mellan bland andra Ebbot från The Soundtrack of Our Lives, Nicolai Dunger, Martin McFaul, Joel Alme, Emrik med vänner och Maia Hirasawa. Ska själv försöka att dyka upp faktiskt. Hoppas vi ses där!




lördag 20 september 2008

quiet hearts for a quiet start

För alla er som har svårt att vänta på Radio Depts kommande album “Clinging To A Scheme” och som inte upptäckt filipinernas bästa shoegazer-band än borde lyssna på Moscow Olympics. Drömsk pop från Lavender Recordings.



tisdag 16 september 2008

suburban kids with biblical names

"a new EP, presumably to be named #4, due to be released in November/December 2008 and a new album which should be out in the spring of 2009"

står det hos Labrador. För er som längtar ligger en ny låt uppe, God Save Roger Nichols uppe på deras myspace. För vidare information kan ni kolla deras nya blogg som ni hittar här!



måndag 15 september 2008

So pack up the bags to beat back the clock

Glömde ju att säga att skådespelaren Jason Schwartzman i filmen nedan även gör musik. Riktigt fin sådan, under namnet Coconut Records.


i guess the train is lost

Jag dricker te och drömmer om tågresor till Indien. Har ni inte sett filmen så har ni verkligen missat något.
Idag är en lite jobbig dag. Och jag varken hinner eller orkar att ta itu med det... Men det löser väl sig.



Förresten kanske någon av er kan hjälpa mig med en sak. Såg häromdagen att min myspace-profilsida är angiven som privat! Det är den verkligen inte tänkt att vara. Och oavsett hur mycket jag ändrar inställningarna händer inget. Dessutom ser ju bloggen lite konstig ut? Visst gör den? Åh vad trött jag blir.

söndag 14 september 2008

secrets





WOW 2008. Hur fan tänkte jag när jag valde Håkan istället för Fleet Foxes? Jag visste ju att Håkan skulle spela på Liseberg i höst, i vanlig ordning. Brorsan letade sig dock bort mot Linnétältet. Fina, kloka bror min. Skit också. Jag lär ju ångra det hela hösten...











instruments









Trumma, kalimba, maraccas och kjoltyg köpt i Afrika.


Jag minns inte vad han hette, han som sålde mig trumman. Men övertala en kunde han. Gav mig en liten trumkurs och spände åt skinnet på Goman (trumma på Swahili) så att svetten rann. Jag blev generad för att jag tyckte att det var för mycket begärt. Men så blev ljudet jävligt bra också. Sedan bar jag den över halva världen i handbagaget. Från Zanzibars pyttelilla flygfält, till Kenya och Nairobi, till Amsterdam och via London och sedan hem. Det var det värt.


Kalimban är från Uganda, och låter lite sisådär. Men Jens Lekman lyckas ju! Och det är sannerligen det finaste hantverket jag sett! Fungerar så att man plinkar lite på de där metallpinnarna.




sleepyhead



Tar en paus i pluggandet och tipsar om Passion Pit som släpper nya skivan i övermorgon. Chunk Of Change. Det bloggas ju flitigt om dom och det av en orsak. Så lyssna på Lokko och smit in här.


torsdag 11 september 2008

Recension: Skeletal Lamping - Of Montreal

Traditionellt sett brukar hösten bjuda på fina skivsläpp. I år är inget undantag. Of Montreal släpper uppföljaren till Hissing Fauna, Are You The Destroyer? (som kom tvåa på min lista över förra årets bästa skivor). Skivan heter Skeletal Lamping och släppet följs av en turné, som innefattar Sverige!!! För datum, kolla deras myspace.



Efter att ha lyssnat in mig i några dagar står det klart, Skeletal Lamping gör mig inte besviken någonstans trots förra årets finaste! Den är minst lika ambitiös, med alla sina musikaliska svängar som nästintill blir överväldigande, precis så som Of Montreal alltid är. Diskodängor blir till storslagna körer och pianoballader om kärlek (Touched Something's Hollow) blir till dansvänliga beats. Det är Flight Of the Conchords möter White Stripes och är precis så spretigt som vi älskar med Of Montreal! Måhända är det inte en lika "hittig" skiva som föregångaren var, men den har något väldigt ovanligt i att alla låtar är starka. Annars brukar det alltid finnas några låtar jag gillar mindre.
Det är också en sexigare skiva! Texterna anspelar hela tiden, även om Kevin Barnes aldrig kan bli vulgär med sin ändå rätt så oseriösa framtonig och det lite töntiga rappande som tar en tillbaka till fritidsgården där Patrik försökte sig på några snygga rhymes medan Koffe la beatsen. Ja ni förstår?... Och du som gillar att dansa kan inte låta bli att skaka rumpan till Skeletal Lampings heta afrikanska trumintron.
Och jag förstår inte hur de gör det! Hur de är alldeles för mycket och för generösa (skivan har hela 15 spår) och öser på enligt devisen more is more och ändå, ändå lämnar dig mig törstande efter mer! Jag måste sätta igång den en än gång, måste spela Wicked Wisdom en gång till för att den har det bästa introt, måste somna till Plastis Wafers och sen förundras över träffsäkra texterna "I'm so sick of sucking the dick of this cruel cruel city" (St. Exquisite's Confessions) och "You should call me some time, I won't answer, but at least I'll know you care" (Triphallus, To Punctuate!). Skeletal Lamping kommer bli hösten 2008's soundtrack. Det är jag övertygad om. Om inte du är det kan du lyssna på Id Engager och Nonpariel of Favor här.

Skeletal Lamping släpps om en dryg månad, den 7 oktober närmare bestämt.








tisdag 9 september 2008

I went to the concert and I fought through the crowd, Guess I got too excited when I thought you were around

Jag vill ju vara den som börjar sjunga med i musiken på bussen hem. Tänk vad glada alla hade blivit liksom? Hur glad hade inte jag blivit om du hade börjat sjunga med i din musik när du satt bredvid mig? Förutsatt att du har bra musiksmak då, men bara nästan. Bara att du hade tagit ton hade gjort mig glad.

Själv är jag den som på sin höjd vickar på fötterna i takt med ipoden. Kanske mimar jag lite tills jag möter din blick i speglingen i fönstret.


Mimade idag gjorde jag till Strokes. Som ju faktiskt släpper nytt nästa år!



måndag 8 september 2008

with your silent brand new sneakers

Meningen är att de ska ha storslagna scenshower med fokus på performance art och visuell konst. Texterna är jättepolitiska och det är ett litet kollektiv av arty människor med starka åsikter som står bakom. Det får hemskt gärna vara radikalt, som ett slag på käften på allt vad kommersiellt heter.
Fast oftast blir det ju faktiskt bara jävligt bra musik!

Som i fallet med Hirsute. JD Samson från feministbandet Le Tigre har slagit ihop sig med ett antal vänner, däribland Emily Roydson som är känd i konst- och feministsammanhang. Nu skapar de musiken ovan, lyssna här!

lördag 23 augusti 2008

23

Min dator är trasig. Sönder. Otillgänglig! Och ja, så mycket värre kan det inte bli, eller hur? Jag mår bra men det dröjer nog tills jag kommit över det här... Kanske till imorgon i alla fall. Fan!

tisdag 19 augusti 2008

Tijuana


Om man blandar traditionell mexikansk musik, Norteño, med elektronisk musik och techno, får man Nortec. Soundtracket till moderna Mexiko, som det heter. Tijuana blev säte för den nya kulturformen som speglas av den spända situationen i gränsstaden där tusentals människor varje år försöker ta sig över till den amerikanska sidan.

I början av november kommer Nortec Collective till Sverige. Med sig har de en mariachiorkester som är en traditionell mexikansk orkester, på 15 man för att skapa ett storslaget möte mellan det traditionella och dagens elektroniska musik.

Ett av nutidens mest spännande musikprojekt alltså. Här hittar du turnédatum och några av deras låtar.

lördag 16 augusti 2008

kalaset


Göteborgskalaset, eller Kulturkalaset, pågår just nu här hemma. Falafel och tonårsfylla i alla ära men nu ska vi vara kulturella också! Och det har jag sannerligen varit! Igår blev det Världskulturmuséet då wayoutwestare kommer in gratis med bandet kvar. Det var väldigt folktomt och tyvärr ganska tråkigt. (Vill ni ha världens bästa museum ska ni besöka Centre Pompidou i Paris!). I alla fall, sedan drog vi ett gäng och såg några band och idag blir det Tingsek på Kungstorget.

Så skit i att dra klyschan med att det var bättre förr, och att kalaset blivit för pretentiöst. Ta med några vänner och testa tunnbrödsrullen på Kungstorget. Och så missar ni inte avslutningen imorgon med Kultiration och Atmosphere!!!

fredag 15 augusti 2008

Lucid Dreams

På Way Out West körde Franz Ferdinand några nya låtar, två om jag minns rätt? Hur som helst lät det riktigt hoppfullt för alla oss som längtar efter den ännu odöpta skivan. Och som många redan uppmärksammat har bandet nu lagt ut en låt från nya skivan på sin hemsida. Den är bra, så lyssna här eller ladda ner på närmsta mp3-blogg.


lp.





Jag samlar på lp-skivor och klär väggarna med dem. I onsdags, då vädret aldrig tycktes kunna bestämma sig och kulturkalasets program var för tråkigt gjorde vi majorna och jag fyndade dessa 4 fina "tavlor" för 120 kronor.

1.Beach Boys-skivan påminner om glasmosaik. Ni vet den som sitter på kyrkfönster. Inte så värst bra låtar på men för 35 kr orkade jag inte vara kräsen.
2. Marthas Vineyard, 35 kr. Låter lite som Susanne Vega. Inget som jag kommer lyssna på så mycket, men den har ett jävligt fint omslag. Tycker ni inte det?
3. Familjen Barbapapa för 25 kr. Kolla den rosa som är ett piano!!
4. Supertramp- Crisis? What Crisis? 25 kr. Bra musik, och tidernas härligaste omslag. Underbart!

torsdag 14 augusti 2008

elephant love.


Finast just nu är lite etiopisk jazz i form av Mulatu Astatke. Lyssna på Yekerme Sew och Yekatit.

tisdag 12 augusti 2008

All human beings are also dream beings. Dreaming ties all mankind together.

Bild: Lånad av Ragnhild

Anand Wilder var grym tillsammans med bandet Yeasayer under spelningen på Way Out West. Hans soloprojekt låter inte alls likt, men det är riktigt riktigt bra! Speciellt Coal Into Diamonds. I år kommer debutplattan. Jag låter honom sälja sig själv:
"This is that soft rock I always wanted to make. Songs you can get your teeth cleaned to and shit."


vad gör man sen när alla städer är besökta?

Bor man i Göteborg ser man dom lite varstans lite då och då. En liten affisch som visar att de snart ska spela igen. Jag har aldrig sett dom live. Men de är lite som ett doftljus i sensommarregnet. Funkar nog bäst att njuta av hemma.
Vaniljdoft. Ganska ordinärt men högst seriöst och väldigt vackert!

Bonne Idée Lyssna här

måndag 11 augusti 2008

Way Out West 7-9 AUG 2008 forts.


Lördagen:

Joan as Police Woman är inte min kopp te så vi lade ut alltid denna ponchon som filt och la oss i solen och såg José Gonzalez få oss att glömma ömmande fötter från dagen innan. Just där och då var stundtals lite småtråkiga José det bästa som kunde spela. Stilla, med medveten enkelhet fyller han Slottskogen respektlöst. Tack som fan, som han sa.

Sedan hade jag sett fram emot en arg Kelis med burrigt stort hår som skrek ut sitt hat, men det blev det inget av. Googla och se hur hon klädd av någon sorts ambivalens mellan societets-dharma&greg gregs mamma och ghettobling intog Azalea. Det var inte det jag förväntat mig, så vi gick bort mot Linnétältet och där inne i mörkret spelade The Bug. Jamaicansk Dancehall som tog de få i tältet med storm. Vi dansade och dansade och sångerskan med kroppsstrumpa av Jamaicas flagga dansade med mer attityd än jag trodde Kelis kunde utbringa.

Under Caesars hamnade jag längst fram och Oskar dök upp vid min sida. Det var kul, men de tog inte vara på tillfället att få spela på en av Sveriges största festivaler. Jag vet inte vad det var. Men jag hade väntat mig något mer? Caesars låtar är sommar, men detta var lika soligt som SMHIs prognos för Göteborg innan helgen. Eller nåt.

Annars var det kul att se Frida Hyvönen sitta vid pianot med sin leopardkappa. Jag grämer mig att jag missade Fleet Foxes. Men Håkan Hellström med Ingrid var mer än okej. Kärleken var överaskande stor och man står frågande om den aldrig kommer att ta slut? Hur kan det bli så stort och överväldigande varenda gång?

Flaming Lips hade scenshowen. Jag hade gett mycket för att vara en av de där teletubbiesarna som hoppade runt på scenen med stora ballonger. Såg du inte Wayne Coyne fullständigt ta över Azalea med sin lilla videokamera fäst vid mikrofonstativet så att hans ansikte blev förstorat i groteska propotioner på scenens storbildsskärmar missade du något!

Men störst på lördagen var ändå N*E*R*D. Än mer än en teletubbies på Azalea hade jag gett för att komma upp och dansa med Pharrel på Flamingo likt de tjejer som bjöds upp på scenen. Jag tror alla blev avundsjuka. För det var en helvetes stor konsert med sjukt bra stämning! Vi skrek "I wanna fuck tonight!" och hela slottskogen förenades till sista låten där Seven nation army-riffet snyggt vävdes in. Att publiken sedan vägrade att gå säger väl något om hur stort det faktiskt var.

Tanken var att Neil Young skulle ge festivalen ett värdigt slut, vilket han i och för sig gjorde. Men jag såg bara början och slutet, Lykke Li lockade mer i tältet där hon bjöd på en okladerlig konsert. Men som sagt, Neil Youngs sista två låtar på vägen till utgången var ett bra slut på ännu en bra festival. Ännu ett bra Way Out West.