måndag 31 december 2007

Årets album 2007


1. Devendra Banhart - Smokey Rolls Down Thunder Canyon

Efter Way Out West tog nya skivan mig med storm. Varierad, men ändå så mycket Devendra. och helt enkelt en fullträff!

2. Of Montreal - Hissing Fauna, Are You The Destroyer?

Så många spår som alla kunde blivit årets låt finns på denna skivan. Jajamen, den är helt enkelt sjukt bra! 2007 var Of Montreals år.

3. Calvin Harris - I Created Disco

På varenda fest.

4. Don't Be A Stranger - Frutti Di Mare

Det är jävligt creddigt att som svensk indieplatta komma så högt upp på årets lista. Lite kunde göra mig gladare.

5. Jens Lekman - Night Falls Over Kortedala

Man kan inte uppfölja Oh Your So Silent Jens. Med det i bakhuvudet blir det svårt att placera Jens Lekmans ganska förvånande skiva. Men den är ju himla fint. En femteplats är rätt lagom.

6. M.I.A - Kala

Mathangi "Maya" Arulpragasam tar samplingen lite för långt och gränsen mellan att sno och att slå ett slag för den musikaliska utvecklingen är i detta faller mycket tunn. Blev besviken av det jag såg på musikbyråns samplingsspecial. Det blir väldigt svårt att se vad som är "hon" i hennes musik och sånt gillar jag inte. Rent låtmässigt är det en väldigt stark skiva hur som helst. Tråkigt att sånt ska få mig att tvivla.

7. Babyshambles - Shotters Nation

Pete Doherty kändes rätt avslagen redan i början av året, men musik kan han! Nya skivan är bra.

8. Basia Bulat - Oh, My Darling

Förra våren fanns det inte mycket som gav så mycket känsla som denna skivan. Klanderfri debut.

9. Patrick Wolf - The Magic Position

Blir själv lite förvånad över valet, men när jag lyssnade igenom den häromdagen kom minnena tillbaks och bitarna föll på plats. Det är en jävligt bra skiva faktiskt.

10. Andrew Bird - Armchair Apocrypha

Imitosis har årets snyggaste intro. Och alla vet hur mycket introt betyder. Nära på allt faktiskt.

Andra som också gjort bra i från sig/Utanför listan/Också värda att nämna (utan inbördes ordning): Tinariwen - Aman Iman, Alaska In Winter - Dance Party In The Balkans, Arcade Fire - Neon Bible, Justice - Cross, Klaxons - Myths Of the Near Future, Manu Chao - La Radiolina, White Stripes - Icky Thump, Sambassadeur - Migration, The Good, The Bad & The Queen - Good, The Bad & The Queen, LCD Soundsystem - Sound of Silver, Modest Mouse - We Were Dead Before the Ship Even Sank, Beirut - The Flying Club Cup, Säkert! – Säkert!, Bloc Party – A Weekend In The City, Tegan & Sara – The Con...

18 kommentarer:

Olle sa...

helt okej lista hörru, jag gillar din smak också! (min lista hittar du på pandamagazine.se)

Anna sa...

Olle: Tackartackar. Jag slet mycket med den, och hade en rejäl dos med beslutsångets innan jag bara kastade mig in i det och ja, det fick bli som det blev liksom. Saken är att jag säkert gjort det annorlunda imorgon. Men så är det väl. Jag är himla nöjd. Gott nytt år!

Katarina sa...

Svar: Japp, mumin är bäst! :P

ingg sa...

ååh det här har jag längtat efter!!! Braa lista:D

Anna sa...

Ingg: Tack så mycket! Inga synpunkter alltså?:O DÅ har jag ju verkligen lyckats få man säga^^

puss.

hagelberg sa...

hej Anna,

tack för din fina kommentar. Tack detsamma! Jag känner inte igen så många på din lista, har extremt dålig koll på indie-musik..

M.I.A. är också en favorit från året som gått.. jag stör mig inte på att hon samplar hej vildt.. men det kanske har med våra respektive musiksmaker i övrigt att göra.. ;-)

peace
Hagelberg

Anna sa...

Hagelberg: Tack så mycket! Men apropå M.I.A, så har jag inte ont av samplingar generellt. Jag tvärtom tycker det är mycket intressant och något jag verkligen gillar. Det är därför väldigt synd med alla stämningar i framför allt USA i och med upphovsrättslagarna och allt det där. Det är så synd att det ska komma ivägen för den musikaliska utvecklingen och kreativiteten. Men i M.I.A:s fall tycker jag mer det liknande att sno. Hon hade inte gjort något KREATIVT av de snuttar, eller jag snarare hela låtar, som hon lånat. Då försvinner hela poängen tycker jag. Lyssna till exempel på Jimmy, varför den låten är så bra är ju för den starka refrängen, som hela låten byggs upp efter. Om du lyssnar på orginalet någon gång, märker du knappt skillnad. DET är inte att sampla anser jag.

Alltså har det inte så mycket med min musiksmak att göra, det var bara i M.I.As fall som jag blev lite skeptisk:)

Gott nytt år på dig!

hagelberg sa...

tjena

Yeah jag kan hålla med dig att just den låten är lite väl "rakt av".. det brukar jag inte gilla heller.. men samtidigt tycker jag det fina är just att hon väcker liv i den gamla klassikern. Hon har ju iofs lagt på en, i min mening, tokskön 808 på låten.. och sköna synthar och sånt.. Och sen tycker jag den uppenbara stölden av "Straight to hell" bara är uppfriskande..

Det jag menade med "vår respektive musiksmak" var att inom hiphop (och kanske framförallt house) är det ju ganska vanligt att man tar en del av en typ vers eller intro och bygger en hel låt på't.. jag brukar som sagt inte gilla det men har märkt att om jag lyssnar in mig på den "nya" låten så fastnar den ibland.. så med "jimmy" också..

Ajt peace

ingg sa...

Jag tycker samplingar e det häftigaste som finns och har typ aldrig gjorts häftigare än som på paper planes:) Med jimmy, har hon sagt att det e samplat? Det är ju i princip rakt av, men jag skulle nog inte kalla det stulet...hon har ju gjort egen text, och förvändlat bollywoodkärlek till ren politik. Dessutom har dom som skrev den säkert fått gott om royalties;)
puss

OO glömde ju säga att det e himla bra att du tog med patrick wolf på listan! Har inte sett till honom på så många andra listor:)

Johanna sa...

Jag gillar din lista och det var endel saker jag missat iår som måste kollas upp omedelbart! Tack för dessa tips!

Men hur Devendra Banhart kan komma högst förstår jag inte riktigt, älskar "I feel just like a child" men resten förstår jag mig inte riktigt på men så kan det vara...

kowalski sa...

hmm... ingen topp tio för lcd soundsystem? lätt årets platta om du frågar mej, och årets intro (get innocuous!), och det är jävligt viktigt.
calvin harris får jag kolla in.

Anna sa...

Hagelberg: Jadaja, vem har sagt att jag inte gillar hiphop? Och jag verkar väl inte ha varit alltför klar med att jag älskar samplingar. MEN, jag står fast vid att Jimmy är ett dåligt exemplar av detta. Jag tycker det är tråkigt helt enkelt.

Ingg: Oj, jo visst är hon och hennes crew duktiga på musik och har lyckats bra på hela Kala, men kanske framförallt Paper Planes (som jag tråkigt nog tröttnat liite på), men att sampling aldrig gjorts häftigare än på den låten!?:O Njae, jag har många exempel på låtar jag mer fastnat för i så fall, och som faktiskt gjort nåt jävligt snyggt med en låt, och som Hagelberg sa: gett liv åt en gammal klassiker. Dessutom är de flesta såpass subtila att man kanske inte ens tänker på dom. Men jag kan ha en sjukt lång diskussion om det här, och jag kommer ändå hålla fast vid att Jimmy inte är en vacker sådan. Hon har inte gjort det med stil coh finess helt enkelt. Det är tråkigt, för det drar ner betyget nåt så väldans. Kanske är jag så petig just för att jag känner så mycket för samplingstekniken. Vem vet?

Haha, jo med Wolfs skiva är faktiskt riktigt bra. Kanske var jag naiv och blev lite småromantisk när jag satte på den igen så den kanske inte riktigt platsar, men att det var en stark debut! Ja, det står jag för. Synd att man missade honom på Arvika...

Johanna: Varsågod!

Haha, tänkte att den kommentaren skulle komma. Men för det första är det helt enkelt den skiva jag spelat mest i år. Jag älskar hur olika låtarna är, och hur den jämfört med hans tidigare är så jämn! Den passar närsomhelst och är väldigt snyggt gjord får man ändå säga. Jag gillar hur han tar influenser från den så kallade "världsmusiken" men ändå är så fruktansvärt traditionell rock liksom. Men jag behövde några genomlyssningar på Devendra för att gilla honom, sedan föll jag direkt för Smokey Rolls... Testa! Det är värt ett försök.

Kowalski: Jag medger, den fanns egentligen med långt upp på listan. Men jag har lyssnat för lite på den tråkigt nog så det vore inte rättvist. Konstigt nog har jag lyssnat mer på den självbetitlade debuten i år, så den nya kom lite avsides så att säga. Det är synd, men jag tar inte listan allt för seriöst. Däremot tillhör LCD Soundsystem favoriterna, så jag får säkerligen anledning till att återkomma;)

Och ja, det är lite av en katastrof att du missat Calvin Harris:) Merrymaking At My Place och Acceptable In the 80's är väldigt bra. Äsch, hela skivan är bra! Hoppas du gillar det du hör:)

Martin Janzon sa...

Nu är ju musik en subjektiv upplevelse, och det vore bara knasigt att säga att nån har "fel" i någonting rörandes musikpreferenser egentligen... Men! Hur kan du inte ha The Tough Alliance ens med bland möjliga kandidater? Please darling, det går ju inte. :) Sen vill jag, om du inte hört den, tipsa om Studios skiva. Mycket bra.

Om jag ska säga nåt om hela M.I.A-grejen så är jag också en av dem som inte bryr sig om hon stjäl en massa, så länge jag inte stör mig på det. Eftersom jag inte stör mig på det så är det lugnt för mig, och eftersom du stör dig på det är det inte lugnt för dig. Väldigt enkelt att lösa det problemet också! Det finns så mycket stölder och referenser i musik och allting annat, i denna postmoderna tid, jag accepterar nog allting nuförtiden. Jag har väl tappat för mycket av min idealism kanske.

Sen tyckte jag du skrev nåt i dina kommentarer om att det här var Patrick Wolfs debut, men det är hans tredje skiva. Bara så du vet. :) (de tidigare ska vara minst lika bra enligt de jag hört med).

Anna sa...

Martin: Studio är väldigt fin, men tack för tipset ändå! Jag kände att jag inte lyssnat ordentligt för att kunna placera den nånstans.

Och vad gäller TTA. Jag kan inte säga mer än att det var en rätt dålig uppföljare. Jag hade förväntat mig mer än några dansvänliga låtar som faktiskt inte räckte till ens en andra lyssning. Hade du gjort en liknande lista, och placerat den långt upp hade jag ju skällt på dig. Så jag gissar att smaken är olika, och att det egentligen inte spelar någon roll:)

Och att skriva en kommentar 23:06 när man helt enkelt inte är alltför vaken är kanske ingen ursäkt, men det känns ändå lite genant att jag helt missat att Wolf släppt två album redan. Pinsamt där. Tack för att du ställde allt till rätta Martin! Är det nåt man kan lita på så är det att du alltid läser väldigt noga, och alltid har nåt att säga om allt. Men det är ju positivt att du bryr dig såpass mycket om det jag skriver:)

Ha det bra!

The Lemur sa...

Jag förstår inte vad Oh You're So Silent Jens har som inte Night Falls Over Kortedala har? OYSSJ var ett samlingsalbum med låtar från alla hans tidigare EP:s. Kringgick det dig att det bara är ett enda potpurri av lo-fi recordings utan någon slags enhetlighet? På NFOK, ja där har vi ett genomgående sound som fyller din kropp med värme varje gång du lyssnar på den. Extremt fint och träffsäkert pophantverk istället för lite random anti-produktionistisk charmighet. Misstolka mig rätt: Lekman är svensk pops gudfader men Night Falls Over Kortedala är hans bästa album och det bästa från 2007. Punkt. Inte bara typsikt svenne-banan lagom. Nej, du har inte fel, musik är subjektivt, jag tolkar det på ett annat sätt. Jag önskar faktiskt att jag kunde höra vad du hör.

Anna sa...

The Lemur: Oj. Låt mig börja såhär. Jag kan historian till ett av tidernas finaste album. Så var det faktum att det är en EP-samling har med saken att göra ser jag inte.

Jag är ledsen över att du verkar uppriktigt ledsen och arg över att jag inte uttalat mig korrekt i din mening om NFOK. Jag tycker inte att ett polerat ljud eller en mer påkostad spelning gör en bättre skiva. Den känslan jag hör i OYSSJ är svår att hitta. Med hans texter, hans arrangemang och röst tycker inte jag det spelar någon roll hur han spelat in skivan eller hur lo-fi det är. Tvärtom känns det mer charmigt, även om jag då klyshigt nog låter precis som den audiofil och indienörd jag är. When I Said I Wanted To Be Your Dog och Oh Your So Silent Jens är de vackraste skivorna jag har i princip. Jag grät till den förstnämnda senast igår. Det är inte så ofta det händer. Men jag tycker synd om dig som aldrig kommer få uppleva det.

Så med de argumenten tycker jag faktiskt rent av att du har fel. Att du dessutom försöker få mig att förstå storheten i en skiva jag placerat på top 10 av årets bästa skivor är ganska skrattretande.

The Lemur sa...

Ojdå, Anna. Det känns som jag berörde en känslig punkt där? Lugna sig, gumman, lugna sig. Jag tror du misstolkade mig fel. Var det nu inte lite överrusat att påstå att "jag försöker få dig något", för det var inte min mening. Jag var faktiskt inte särskilt seriös utan ville bara uttrycka min kärlek för NFOK på ett lite klumpigt sätt. Ingen av oss har rätt eller fel, den mest seriösa var nog nyckelmeningen "Nej, du har inte fel, musik är subjektivt, jag tolkar det på ett annat sätt." Jag tycker det är jätteroligt att man kan tycka olika och jag hoppas att jag inte gjort dej upprörd eller sur, fast det kanske jag bara misstolkar fel...

Jag är bara en liten glosögd lemur som älskar musik och att diskutera och gärna båda på samma gång och då blir det alldeles för jätteroligt. Kan vi vara vänner fortfarande ändå? :) ^^

*anstränger mig att göra om mina illgula ögon till små blanka valpögon*

Anna sa...

The Lemur: Detta var inte min mening. Musiken är helt klart subjektiv och om det är något som får mig att vilja skriva om musiken är det sånna här diskussioner. Det är kul att se att folk bryr sig tillräckligt för att orka kommentera. Och om det inte framgick är det oerhört kul att läsa om personer som tycker helt annorlunda än mig. Men jag gissar att allt beror på hur det framläggs. Ta hand om dig och fortsätt tycka tvärtemot!:)