2007 blommade baile-funken och band som Cansei De Ser Sexy och Bonde Do Role fyllde dansgolven både i Sverige och kanske främst i Storbritannien. Den brasilianska undergroundscenen hade nått ut från Rio De Janeiros favelas och funk carioca, baile-funk eller favela funk som den också kallas efter kåkstäderna där genren föddes, inspirerade Djs runt om i världen. Fram till 2000 var genren en regional företeelse. Men sedan gick det relativt fort, 2005 släppte M.I.A brazilian funk-låten Bucky Done Gun på skivan Arular och två år senare dansade vi till CSS och BDR-hiten Solta o Frango.
Men ett band som redan 1995 började att erövra scenen på hemmaplan och som är en av mina favoriter är Tetine. Bruno Verner and Eliete Mejorado träffades i Sao Paulo och nu ett dussin plattor senare är de aktuella med Let Your X's be Y's.
Franz Ferdinands senaste album Blood är en dub-version på Tonight som släpptes i år. Det är den engelska producenten Dan Carey som tidigare mixat bland annat CSS och Hot Chip som ligger bakom remixarna på skivan. Och vad jag har hört hittills är det väldigt bra! I die on this album! Gahh! Cravings...
Och som om det inte kunde bli mer spännande, så har Trentemøller gjort en remix på ovan nämnda dubremixar. No You Girls är det som har blivit mixad än en gång. Och resultatet kan ni höra här (via gorillavsbear)
Godmorgon vänner! Solen skiner ute och jag måste egentligen rusa... Ska fika med Iris, förra chefredaktören för skoltidningen. Vi ska prata om livet efter studenten. Sweet! Förresten är dagens band aktuella med nya albumet You Dig The Tunnel, I'll Hide The Soil. Fint!
Sitter ute och läser böckerna man måste läsa. Just nu Röda rummet. Ingen favorit direkt men tack och lov övar grannungen på sin fiolläxa (Mamma Mia, om och om och om igen) så jag hade en god ursäkt att gå in och kolla på äckligt dyra fester i My super sweet 16. Haha... Hur som helst! Lyssnar på finfina Blitzen Trapper som ju förövrigt är bokade till way out west. Ni har ju redan biljett antar jag? Då ses vi där puss
Furr (klicka för att se den mycket fina videon av Jade Harris)
En av gårdagens akter på Clandestinofestivalen här i Göteborg var den japanska DJ/VJ/artisten Daito Manabe med sin nya Face Visualizer/Face Instruments. Jag förstod aldrig riktigt hur det fungerade, men jag skulle gissa att elektriska impulser som styrdes av musiken skickades till ansiktet och fick musklerna att dra ihop sig. Eller om det stundtals var tvärtom, att grimaserande alstrade musiken? Denna videon är det Manabe själv som visar hur det går till men igår var hans vän med och då förstod vi det som att Manabes grimaser bestämde hur vännens elektriska impulser skulle se ut och på så sätt härmade han manabes rörelser. If a smile can create a smile eller nåt sånt.
Högt undehållningsvärde tyckte jag, och jag gillar att man finner nya vägar att syssla med musik. Speciellt att man kombinerar olika media är något som tilltalar mig. Men vad tycker ni om Performance konst och sånna här projekt? Jag tänker på Nick Caves omtalade Soundsuits där musik skapades av kläderna eller Goldfrapps succeprojekt som från början var en del av hennes studier i Fine Art Painting major vid Middlesex University där musiken skulle bli en komplementerande del till hennes installationer. Håller de kreativa och ambitiösa sätten att tillverka musik att bli en del av det konventionella musikbranschen eller är det fortfarande enbart förunnat konstskolorna och ett elitistiskt konstrum?
Jag fastnade vid Soul Jazz Records albumdiskografi i säkert en halvtimma. Här finns kompilationerna för alla musikjunkies; eller vad sägs om
Carnival Music of Eastern Cuba
Miami Sound — Rare Funk and Soul from Miami from Florida 1967-74
Fly Girls! — B-Boys Beware: Revenge Of The Super Female Rappers
Dancehall - The Rise Of Jamaican Dancehall Culture
Steppas' Delight — Dubstep Present To Future
New Orleans Funk — The Original Sound of Funk: Volume 2
Alla är dessutom snyggt förpackade. Ofta finns det tillhörande böcker om man skulle känna för att fördjupa sig i nya genrer även genom semesterlektyren.
PS: Kolla in deras radiosändningar, eller events om du planerar en Londontrip i sommar
Hej! Sommarlov. Lyckligtvis hade MTV The City maraton och sats förmiddagsbox i helgen. Lediga dagar... Nu sitter jag och laddar upp inför dagens Clandestinofestival; albumaktuella Jaqee och Wildbirds & Peacedrums. Men mest av allt ser jag fram emot Orchestra Baobab. Hoppas vi ses där!
På tisdag den 5 maj spelar Erik Hassle på intima Gröna Lundsteatern i Stockholm. Under aftonen kommer Hassle och hans band att spela låtar från sitt kommande album.
Jag har fått äran att dela ut två biljetter till en läsare, och eftersom jag själv inte kan närvara får denna tillsammans med en vän eller käresta chansen att både träffa Erik och uppleva en väldigt speciell spelning där endast 200 personen kommer att vara bland de utvalda för att närvara.
Så nu skriver ni en motivering i kommentarsfältet (glöm inte mejladress och namn!!) om varför just du borde vinna biljetterna.
Vinnaren meddelas på söndag. Lycka till!!
Update: Tävlingen avslutas på måndag!!! Kom igen nu, en konsert livar ju upp vilken tisdag som helst! Även om ni inte är speciellt förtjust i bandet i fråga kan man ju alltid spana in lite ragg eller testa ut nya moves utan att någon i ens vänskapskrets ser! Eller så blir ni positivt överraskade. Och som några redan kommit på går det alldeles utmärkt att mejla mig direkt istället på musikbloggen(at)hotmail.com
Update2: Tävlingen är avslutad. Vinnare har meddelats på mejl.
Så hjälp oss att komma över söndagsångesten och fyll på listan med fina saker just nu! Att plocka vitsippor, Moneybrothers tomatsoppa, feelgoodfilmen The Boat That Rocked eller Världskulturmuséets Bollywoodutställning? Vad vet jag. Berätta!
Idag är det premiärmatch mot Djurgården på nya gamla Ullevi och jag står såklart i klacken! Peppar gör vi med Joel Almes IFKlåt, omskrivna A Young Summers Youth som numera heter Snart Skiner Poseidon och som med ny text agerar inmarschlåt istället för klassiska Heja Blåvitt. Som indietjej med blåvitt hjärta kan det ju knappast bli bättre eller?
I övrigt jobbar Joel Alme med inspelningen av uppföljaren till A Master Of Ceremonies just nu.
Please Rain Fall Records är ett nytt skivbolag som ligger i tiden. Du mejlar Stephen som sköter PRF Records och säger hej och bifogar din adress. Tillbaka får du en skiva och sen är det upp till dig hur du väljer att tacka, inte betala, för musiken. Stephen själv föreslår en berättelse, en teckning, ett blandband eller något du stickat till exempel.
För första släppet, The Black Country Pop Ep, skulle jag skicka ett paket hubbabubba och ett kollage av mina finaste bokmärken!
Att slötitta klipp på internet kan vara bland det mest avslappnande som finns. NYCTV sänder varje onsdag och söndag indieshowen New York Noise där intervjuer blandas med uppträdanden med aktuella band inom indiegenren. Bland annat medverkade nyligen svenska Lykke Li, Way Out West-bokningen Vivian Girls och fina Takka Takka.
Nu har Music Doc Festival kommit till Göteborg! Music Doc är en fyra dagar lång musikdokumentärfestival som sedan tidigare finns i Stockholm, Malmö och Lund. Men nu kan även vi Göteborgare njuta av filmerna alltså! Från och med igår (torsdag) tills på söndag visar Pustervik och Mitt Andra Hem filmer om både Rolling Stones och James Brown, eller mina favoriter som jag ska försöka komma iväg på: Public Enemy, Hip Hop i Senegal och Arthur Russel. Ses vi där?
Egentligen är jag otroligt modeintresserad, men det får jag inte utlopp för så ofta här i bloggen. Men nu är det så att Uslu Airlines har fått fyra grymma DJs att bidra med var sin färg till deras nagellackkollektion. Fetisch menar att hans musik har färgen silvermetallic, medan Rollerboys är lila och Busy Ps bidrag är limegrönt. Själv ser jag helst att mina naglar är lackade med den ljusblåa nyans som Headman har valt när jag står och vänder plattor.
Dessutom följer en mix av respektive dj med till varje förpackning. Rent musikaliskt föredrar jag Headman och Fetisch. För er som är nyfikna eller som inte bryr er så mycket om produkten men gärna peppar inför morgondagens utgång med lite skön musik föreslår jag att ni går in här!
Jag vet inte riktigt. Kamphopo är en afrikansk version på Architecture in helsinkis Heart It Races. Sagan lyder att sångaren Esau Mwamwaya, född i Malawi öppnade en andrahands-möbelbutik i england där han sålde en cykel till Radioclit som bjöd in Esau på fest. Så bestämde de sig för att skriva musik tillsammans. The very best som de kallar sig har blivit oerhört hypade men jag förstår inte riktigt. Speciellt inte versionen på M.I.As Paper Planes: Tengazako. Jag tycker inte alls att det är bra... Eller vad säger ni? Lite halvsvängigt är det kanske ändå? Eller har jag nåt min gräns för hur experimentellt det får bli... Kanske är det bara ett dåligt svar på en bra idé? Avgör själva här
Andres Lokko konstaterar att framtiden är över, medan jag skrivit högskoleprovet som någon slags försäkran om framtiden. Det gick allt bra det där, men apropå Lokko. Jag kan i alla fall hålla med om hans sista tes, om att framtiden inte längre är ett modernt koncept. Om att framtiden inte har något med framtiden att göra. Se bara på treans ständigt repriserade Top Design där uppgiften ett avsnitt var att göra ett framtidsrum och deltagarnas ufoinspirerade rum med innovationer likt de man kan åstadkomma med ett kinderägg bara blev pinsamma. Vad jag hoppas på är i alla fall att vi inom en snar framtid ser mindre av mjukpop från Sverige, som Anna Järvinen och Lonely Dear. Jag vet inte vad jag vill ha istället. Eller jag vet, men jag kan inte idag sätta fingret på det, mer än att hetspublicera en serie förlåtförattjaginteuppdateratpålänge-inlägg med musik som låter bra.
Jag lyssnar igenom kanske 40 nya låtar varje dag i snitt. Kanske en faller mig i smaken. Det är den ni läser om här. Idag är det Wurlitzer Jukebox med Young Marble Giants. Hoppas ni också gillar den!
Tyska Kissogram utförde en riktigt svettig konsert förra helgen i Stockholm som förband åt Franz Ferdinand. Jag som är trött på den strida ström av stilren elektronika vi sett det senaste från Berlin blev riktigt glad över att se ett band med lite oslipat sound: rockpopelektronika med garagevibbar. Musiken ska inte vara så förbannat snygg om ni förstår vad jag menar, utan bara jävligt dansvänlig liksom! Och Kissogram värmde mer än nog upp publiken inför huvudakten, även om förband numer ständigt tycks vara verkningslöst..
Nu är det så att skivan Rubber & Meat från i år inte alls är lika bra, känslan försvann lite på inspelningen. Men texterna är oslagbara: Gummi och kött, gummi och kött, rått kött! Rått kött! Jag har alltid gillat direkt vardagslyrik, eller rent strunt om ni så vill, det funkar liksom om man bara har ett medryckande synthkomp. Egentligen är det riktigt bra. Både The Deserter och titelspåret Rubber & Meat. I am the Night Before är riktigt svängnig och Lucy är dans! Här hittar du deras låtar och ett tag till ser du dom tillsammans med Franz Ferdinand som även de är signade hos Domino.
Galet fin helg! Och jag är mer än hälsosamt kär i Alex Kapranos. Franz Ferdinand gjorde en fruktansvärt bra konsert igår! Solklar femma, helt objektivt sett alltså! Nu ska jag packa upp... Allt gott till er!
Detta kan vara den bästa bloggen! Awesome Tapes from Africa bjuder på grymma mp3or från sällsynta vinyler med band från hela Afrika. Bättre än så här blir det inte! Senast lades John Chibadura & the Tembo Brothers upp, med låtar som Ambuya Vangu och Madiro. Fin musik! Tror det var Lisa Milberg som tipsade mig om den på sin fina blogg.. Hur som helst, ni kommer gilla den!
Nu har jag band igen! Det är tre killar på gitarr, bas resp. trummor och så jag piano och sång. Idag fick vi en spelning om mindre än två månader! Hur ska det gå till liksom? Vi som inte ens hittat repa än! Men det SKA gå, och ni får förstås hänga med på vad som händer. Kul som in i bänken kommer det bli i alla fall!
Fan, jag skulle tipsa er om en jättefin artikel som kom med helgens Göteborgs-Posten, Två Dagar närmare bestämt. Men nu hittar jag den inte på nätet! Det var väldigt synd, för hade jag varit er hade inte jag velat missa några sidor om musik från Göteborg, om var kända göteborgsmusiker skrivit sina låtar. "Musikstaden Göteborg - platserna i stan som gjort avtryck i musiken" Men ni kan ju leta på biblioteket eller i pappersinsamlingen...
Midaircondo, Air France och Studio är alla från Göteborg.
Jag tänkte berätta lite om Indien. Jag var där i vintras för första gången, och det var helt fantastiskt! Av alla ställen mellanlandade vi i Azerbadjan, ett kallt och grått Baku som stor kontrast till Indien där värmen sådär slog emot en när man stiger av planet ni vet? Känner att det här inlägget kommer att bli helt osammanhängande, men det får gå för det är väl Indien också egentligen! Där är gatorna alldeles röda av jorden. Och om man inte ser upp blir man överkörd direkt av en liten Maruti Suzukibus. Även om de tutar hela tiden. Det är ett jävla ljud egentligen. Tiggare med sina färggranna åsnor och flöjtar som inte är stämda för fem öre. Köpte en så jag ska försöka filma en gång så ni får höra hur det låter!
Sedan är det marknaderna! Jag hittade mycket fint där, men det är ju mest skräp egentligen. Fast fint skräp! Men de drar i en, man får liksom inte ens snegla på sakerna för då märker affärsinnehavaren det och drar in dig i affären. En liten åttaårig tjej drog i min arm så hårt att jag fick blåmärken! Men det ska hon ju ändå ha credd för, så stark är inte ens jag som är avsevärt mycket äldre. Och det är sant det där med kossorna. På stränderna går de och äter bland soporna från de små schacken där man äter lunch.
Nyårsafton var jättefin! Vi gick ganska snabbt från hotellet där Dom & Roys duo eller vad de hette skulle underhålla med inspelade smörpopslåtar à la Lugna Favoriter på keyboard och mandolin till heeelt i otakt. På stranden firade indierna själva med att tända på dockor i form av gamla män. Såg lite makabert ut men det var för att elda ut det gamla året ungefär och det är ju logiskt... Raketerna var fullständigt livsfarliga, gick de av gick de åt helt fel håll. Men det var ändå den absolut bästa nyårsafton jag har haft! Vi satt på stranden med Fenny Limca, jordnötssprit med indisk fanta citron typ, och pratade löften.
Indien kan nog vara ett av det finaste länderna jag besökt och det kommer inte dröja länge tills jag åker dit igen! För vare sig det gäller den sjukt goda maten; pikoras, aloo gobi eller en veggie tali till lunch, eller att se apor och flygande hundar (typ som fladdermöss som såg ut som rävar. googla vettja!) i träden, stora vågor att bada i, morgonpromenader med barnen som skulle till skolan, alla handmålade reklamskyltar, spela fotboll barfota på jorden eller de otroligt sköna människorna, så älskar man det. Det gör man verkligen.
Denna filmen tipsade mina nyfunna indiska vänner mig om. "Som titanic fast mycket bättre! Alla gråter på slutet" sa killarna och rodnade lite. Jag måste säga att det låter oerhört lovande!
Förresten kan nog Slumdog Millionaire vara en av årets bästa filmer. Den verkar ju vara så söt! Tycker inte ni det?
Med Kultiration i lurarna tog jag långa vägen hem från bussen, och sprang lite extra långt på min runda. Det är otroligt vilken energi man får av att se lite sol! Nu ska jag plugga och fixa lite med en intervju ni lär se här framöver.. Hoppas ni också haft en fin vårdag!
Minns ni när Antony & the Johnsons skulle spela i London, på Barbican med Londons symfoniorkester? Jag skrev om det här och var lite sur för att jag inte kunde gå. Men det gör inte så mycket längre, då Way Out West varit vänliga nog att boka herr Hegarty som ska spela med Göteborgs symfoniker. Det, och Beirut kommer bli fantastiskt bra! Eller vad säger ni?
Twitter. Jag fattar inte grejen riktigt? Men det är några läsare som frågat mig efter detta. Vad säger ni? Skulle ni vilja se mig twittra eller?
It has also come to my knowledgde that I have a lot of readers from abroad. Now I wonder if you would like my posts in english aswell? Would it be okay with a small google translate gadget on the page? Tell me what you think!
Bildkälla minns jag inte... Klicka på den för att lyssna på norska The White Birsch. I Your Spain är det lite som The National. Och covern på Purple Rain är bra fin..
Allt gott!
Nog för att de redan är hypade, men Grizzly Bear har all anledning att vara det. Veckatimest är väl ett av årets mest spännande släpp? Fasen vad bra det är.. Eller vad säger ni?
Från Los Angeles kommer Jeremy Jay. Hans debutplatta A Place Where We Could Go var det väl många av oss som inte direkt fastnade för. Men med nytt material i år kan jag inte låta bli att nämna hans slow motion elektronika som låter av fransk new-wave och ett heroinchict Hollywood. Inspireras gör han av Andy Warhol och filmmakaren John Hughes, och visst är det nåt ikoniskt med hans musik.
Spåret Little Beam är som ett nedtonat New Order blandat med The Clash reggaeperiod. Mycket bra!
Bra dag! Långfikade med Malin och Malin på Le Petit Café i Haga och fick lite vårkänslor. Någon annan som fått vårkänslor är Chuck Morgan. Här är fina videon till hans This Spring Is
Idag släppte Way Out West sina första bokningar. Band Of Horses, Fever Ray och Bon Iver. Jo man tackar! Arctic Monkeys blir säkert fest också. Jag hoppas fortfarande på Fuck Buttons, Megapuss och Santigold (hon bytte namn ja) i Linnétältet, Bob Hund och Peter, Bjorn & John på Azalea och nåt stort på Flamingo. Typ Strokes eller Raconteurs?
Idag lyssnar jag på The Soft Packs softa garagerock. De kommer få ett bra år, som förband åt Franz Ferdinand på deras spelningar i England och med Roskildefestivalen inbokad! Klicka på bilden för att lyssna.
Puh, har precis gjort klar ett 10 sidor långt arbete om konsekvenserna för icke-ekologisk bananodling... Dessutom ska man hålla ett föredrag om det imorgon också! Men men, det ska nog gå bra!
Hörde ni dessutom att den amerikanska indieelektroduon MGMT stämmer den franske presidenten Sarkozy för att hans parti UMP spelat deras låt Kids vid flertalet partistämmor? Nu ska UMP dock ha bett om ursäkt och erbjudit ekonomisk kompensation i form av skrattretande 1 euro! Jag håller med bandet advokat att summan inte kan ses som annat än ett hån. Vad som är intressant är att det franska parlamentet håller på att klubba igenom en ny lag som ska ge hårdare straff mot nätpirater. Hum...
Idag lyssnar jag på Crystal AntlersAndrew och kryar på mig. Det är därför jag inte skrivit på ett tag, för att jag har varit sjuk alltså. Börjar lite försiktigt... Men idag är det mars! Redan liksom, jag känner vårvibbarna!
På El Perro Del Mars myspace kan ni lyssna på hennes, Sara Assbrings, nya låt Change Of Heart. Låten är första singeln på kommande albumet Love Is Not Pop som släpps den 1 april.
Hade jag varit du hade jag satt på Fleet Foxes version av Judee Sills gamla Crayon Angels. Kanske texten inte stämmer så väl in på det jag ska berätta, men för stämningen.
När jag var liten var det att åka till farmor och farfars sommarstuga på Marstrand och få lov att stanna uppe lite senare än vanligt för att se på lysmaskarna, som var mitt sommarlov. Tills vi köpte den där tomten på en av västkustens alla öar. Där julidagarna kan bli så varma att det känns som att världen står still. Människorna rör sig saktare då. Grusvägen nedanför huset dammar när man cyklar till affären. Man ser enstaka småbåtar fara över fjorden, men man hör dem inte. Inte ens surret från den lilla flugan du irriterat slår mot din axel hörs, och blodet blandas med svett. Man får stiga upp tidigt, packa matsäck och åka ut med båten. Dels för att det bästa platserna tar slut framåt lunch. Dels för den efterlängtade sjöbrisen. Ute på klipporna smakar din hud salt efter alla bad. När det är som värst är man i mest hela tiden... Alldeles yr av solen är man när man reser sig, kisar mot himlen och ser cumulonimbus-molnen hopa sig inåt land. Jag lärde mig tidigt att det betydde regn och kanske, om man hade tur, åska. Så man åker hem, når bryggan precis i tid. Och springer barfota upp längs grusvägen. Innan du nått de femtio metrarna upp till huset har pölarna börjat ansamlas. Plötsligt ter sig skuggorna runt oss större, solen går i moln. Solmadrasser och tidningar, böcker och karaffer på terrassen ska in. Klänningen klibbar lite på låren. Och håret faller stripigt nedför mina våta kinder. Vad var det där med att dansa för regngudarna? Som alla barn på dagis pratade om när man var liten. Be, för att himlen ska öppna sig. För att gräset återigen ska bli lite grönare likt det var i vårens skira ljus. För att den outhärdliga värmen, då man inte kan somna om kvällarna och inte kan orka annat än att dåsa till i skuggan på dagen, för åtminstone en stund ska upphöra? För inget är mer befriande än ett sommarregn. Den där doften. Av sommarregn på dammig grusväg, på torkat gräs, på din solbrända hud. Då dagarna känns mycket längre. Kan det vara så, att vi ett tag, hade kallat dessa gudar genom våra nattliga danser? Då när den mesta hettan lagt sig och vi äntligen tycktes leva upp lite? Hade vi fått solsting? Där och då tedde sig barnens lekar inte så främmande. Så där satt vi i regnet, tills det slutade.
Jag lovade en överraskning av något slag för ett tag sedan. Här har ni den. En Spotify-lista med musik som kanske får oss att drömma om sommarlov. Hoppas ni gillar den! Och när jag öppnar min dörr slår värmen emot mig heter den. Precis som en textrad av Skansros.
Är det någon bokning jag önskar mig på sommarens festivaler så är det nog bland annat dessa. Såg dem förra året på Emmaboda och det var väldigt bra. Dessutom är nya plattan Rules lovande! I slutet på mars beräknas den att vara ute i butik.
Jag är ledsen att det varit lite torrt här den senaste veckan. Å andra sidan kan man väl läsa om kärlek både en och två gånger?
Idag lyssnar jag på Beiruts nya dubbel-EP March of the Zapotec/Holland. Där den förstnämnda är inspirerad av protagonisten Zach Condons resa till Oaxaca, Mexico. Ett 19-mannaband som vanligtvis spelar på begravningar hjälper Condon på skivan. Holland däremot bjuder på elektronikabaserad musik där Condon samlat fem sololåtar från tiden med Realpeople.
Det senaste albumet The Flying Club Cup föll mig inte riktigt i smaken. Det var lite...småtråkigt? Men nu, i och med spåret La Llorona, finner jag samma känsla som Gulag Orkestar gav mig för tre år sedan. Fascinationen jag kände när jag hörde pop i form av Mount Wroclai, Scenic World, Postcards from Italy...
Vill ni har fler kärleksbilder är Le Love Image en av de charmigaste bloggarna just idag...
Alla hjärtans dag. Jag försöker leta reda på min favoritlåt om kärlek. Är det tonårstrånande som i Hello Saferides Highschool Stalker? En ärlig kärleksförklaring som Billie the Visions Summercat? Älska-dig-för-evigt så som i I Will Follow You Into the Dark med Ben Gibbards Death Cab For Cutie? Eller är det egentligen finast med den kärlek som Håkan Hellström beskriver, så som i Nu Kan Du Få Mig Så Lätt. Jag menar, det känner vi ju alla igen oss i! Fast å andra sidan kanske vardagsrealism som Känsloklubben med Doktor Kosmos berör mest. Och Chosen One med Concretes? Viljan att visa hela världen sin älskade! Är det det som är finast?
Vet ni, jag skulle nog säga Julie med Jens Lekman. Av många orsaker, som denna och denna och detta. Men framför allt av den enkla anledningen att texten är något av den vackraste kärleksförklaringen jag någonsin skådat:
Oh Julie, meet me by the vending machine Oh Julie, I'm gonna buy you a wedding ring
Eating french fries by the dock of the bay lots of ketchup and mayonnaise You said this town's too big for our hearts you can't tell where it ends or starts
Oh Julie, the future could be so bright Oh Julie, the ticket inspector's out of sight
What will you do when you graduate if you stay here you'll suffocate And all your friends are moving to London while the cherry trees are still in blossom
Oh Julie Oh hold me, hold me trough the sweet hereafter
Being with you can be very fatal somehow we forget to pray for the angels then the angels make sure that our hearts are devoured make us jump from the Eiffel Tower
Oh Julie, you know that I ain't for hire but you can have me, you can trade me for your cigarette lighter
Take a step from the humdrum tearing down the Colluseum They said we'd hit the bottom but the cherry trees are still in blossom
Julie, you know that I ain't for hire but you can have me, you can trade me for your cigarette lighter Oh Julie
Dazed & Confused har gjort en intervju med Air France. Det är dem vi kommer lyssna på till våren, eller hur? Till intervjun följer en fin cover på Au Revoir Simones Sad Song, för oss som längtar för mycket till varmare tider.
Ganska ofta har man det bra fint alltså... 2: utanför repan på tjörn, 4: bandbild? och jag är inte med på noterna om att vi skulle vara ett hårdrocksband... 5: Finaste Ingrid med ukulelen 6: festival
Dagens låt: It was the end- Milberg Concretes-Lisa Milbergs nya singel där Sarah Assbring aka El Perro Del Mar gästar och John Eriksson spelar marimba
Kanadensiska duon Junior Boys släpper ett nytt album om några månader: Begone Dull Care. Ett grymt album i min mening. Än så länge kan ni hitta spåret Parallel Lineshär. 6:31 minuter av pur fullkomlighet!
Förövrigt håller jag på att fixa en liten överaskning till er som nog dyker upp i helgen...
För två år sedan såg jag det japanska noise rock bandet Boredoms i Slottskogen på första upplagan av Way Out West. Det var väl ingen höjdare så sätt tyckte jag. Men norksa Lindstrøms remix av Ant 10 är det däremot! Som till slut mynnar ut i någon slags 70-tals disco.
Jag såg Kidulthood idag. Den var bra, och framför allt är The Streets bra! Hade nästan glömt hur klockren Original Pirate Material är. Jag menar Stay Positive, Weak Become Heroes och Let's Push Things Forward. Får ta och lyssna in mig på senaste skivan Everything Is Borrowed imorgon, gav den nog aldrig en ordentlig chans egentligen...
På tal om film förresten, så kan vi väl köra ett race och tipsa varandra om bra filmer? Jag är ledig i en vecka framöver så jag tar tacksamt emot tips på vad jag ska ta mig tid att se. Gomorra? Någon som sett den? Kom igen och tipsa!!
Jag börjar: Broken Flowers, La Haine, allt av Almódovar, Eagle Vs Shark, Napoleon Dynamite, Garden State, Darjeeling Limited och typ allt av Wes Anderson för den delen...
Förra året släppte ett band vid namn Cotton Jones en EP, som jag skulle ta och lyssna in om jag var ni. I år kommer ny skiva också.. Här hittar ni dem!
Förra året var jag också dålig på att sammanfatta. Så här kommer en sån där lista som någon tyckte jag skulle skriva. Bättre sent än aldrig liksom:
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag tältade på festival! Jag tågluffade. Jag var på begravning. Jag var i Afrika! Vilka länder besökte du? Tanzania, Kenya, Indien, Frankrike, Danmark, Tyskland, Tjeckien, Belgien, Nederländerna, Norge... Ja, jag reser rätt mycket.
Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009? Ett band.
De stunder från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Ångest på Arushas (Tanzania) flygplats. Finaste jag gjort i hela mitt liv. Inte konstig man gråter när man ska därifrån.
Vad var din största framgång 2008? Ehm, presspass till alla festivaler jag besökte och fina betyg? Flera tidningar som hörde av sig angående bloggen.
Största misstaget?
Oj... En hel del. Men samtidigt inte alls många...
Var spenderade du mest pengar?
Resor, musik, festival, fikor
Gjorde någonting dig riktigt glad? Kärlek, musik, åka nattåg med fina människor, strosa runt på Paris gator och fira sommarlov, se fotbolls-em på olika pubar i Europa, tolvslaget på en strand i Indien, Stockholm, min familj och min släkt i sorgen, långa telefonsamtal, ljusa nätter på Orust...
Gjorde någonting dig riktigt ledsen?
Oja, svikande vänner som inte fanns där när man som allra mest behövde dem. Kärlek. Stressen.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Kids - MGMT, Jag är en vampyr - Markus Krunegård... Mycket festival liksom.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Överlag ledsnare. Även om det i mångt och mycket har varit ett jävligt roligt år
Vad önskar du att du gjort mer?
Jag vet inte, jag har nog gjort rätt bra tror jag. Eller ja, sova mer önskar jag alltid
Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit arg och ledsen. Tagit så allvarligt på saker?
Något du önskade dig och fick?
Allt!
Något du önskade dig men inte fick?
En del konserter
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lite mindre drama?
Vem saknade du?
En hel del vänner som sagt, med en famn och en hyrfilm.
Jag vet att jättemånga av er har fallit för Nouvelle Vagues bossanova-versioner på kända låtar, och ett annat franskt band som inspirerats av detta är Hollywood, Mon Amour som bland annat gjort en fin version på Flashdance som ni kan lyssna på här.
Ända sedan Franz Ferdinand och Belle & Sebastian landade i min skivsamling har jag och Ingrid snackat om att botätta oss i Glasgow. Läsa konsthistoria tillsammans med europas mest spännande indiescen sen några år tillbaka. För det är något med konstskolan i Glasgow, som de båda ovan nämnda banden har anknytning till. Där musiken tamigfan blir konst i dubbel bemärkelse. Och nu släpper skolan ett album med glasgows pophopp som gör stan osäker i detta nu. För att göra det hela ännu mer spännande innehåller varje skiva individuella konstverk av skolans elever. The Glasgow School of Art goes Pop finns hos Rough Trade, där du också kan höra snuttar från några av låtarna på skivan.
Jag såg gudfadern med Johan och Amina igår. Väldigt bra och johan gjorde väldigt goda chokladbollar. Men nu är frågan om man orkar dra ut och hitta på något? Eller så blir det helt enkelt I'm Not There i soffan...
Förresten så är det sista dagen för Skouppropet imorgon för er göteborgare som inte är upptagna med filmfestivalen. Galleri Monitor har samlat in skor för att gestalta antalet döda i kriget i Gaza. Hur mycket liv är tusen personer? Hur mycket liv kan tusen personer föra? Hur mycket död är det när tusen personers liv upphör? Hur stor blir tystnaden? Hur stor makt har den som släcker tusen liv? Hur liten har den som inte hindrar det? Kom och för liv!
Engine Room Records släppte för något år sedan en kompilation vid namn Guilt By Association. Där samsas stora indienamn med sina tolkningar på deras favorit-"guilty pleasure"-poplåtar. The Concretes tolkar Take That-hiten Back For Good och Spice Girls Viva Forever.
Men finast, absolut finast är Devendra Banharts cover påDon't Look Back in Anger! Oasis som släppt ett rätt mediokert album nu senast och som fick riktigt dåliga recensioner på deras sverigekonserter i helgen. Det var ju inte för inte jag tyckte att de kändes lite passé nu, men med denna låten är de verkligen aktuella igen!
Lyssna på några andra Guilt By Association-låtar här, eller på spotify, och se den prisade musikvideon till låten här, gjord av Andy Cahill.
Färgen sitter fortfarande kvar på kroppen och påminner mig om en varmare verklighet. Exakt tre veckor sedan jag lämnade Indien. Dagar som de här lyssnar man på This time tomorrow med The Kinks och tänder rökelse. Tills man inte orkar lukten och får ont i huvudet mitt under matematikräkningen, överväger att släcka men tycker att det luktar för mycket Indien, för mycket hemma och lägger undan matteboken och övar på att lära sig att knyta turban som en äkta indier istället. Det gäller att prioritera! Vad får jag mest nytta av i livet liksom?!
Hej Anna!
Jag heter Hilda och brukar läsa din blogg. Jag precis flyttat till Göteborg, där jag har fått för mig att du bor, och jag tänkte försöka samla på mig lite bra Göteborgs-tips.
Tänkte att du som har bra koll på musik, kanske också har koll på något bra café, affär, klubb, ölhak osv. Ifall du har det och lite tid skulle jag bli jätte glad om du skickade mig något tips!
Med vänlig hälsning,
Hilda
Och visst har jag det Hilda! Som jag förklarade här så älskar jag mitt Göteborg. Och det är inte för inte! Här kommer min inte så lilla Göteborgsguide. Håll till godo!
Kämpebron är finaste platsen att se solen gå ner, i stan. Ta svängarna förbi när du är påväg hem från caféet Mitt Andra Hem på Andra Långgatan där du sitter till stängningsdags och lyssnar på lovande band på deras öppna scen. Eller varför inte ställer upp själv? Det närmsta man kan komma Central Perk i Göteborg. Gillar du kultur går du på Världskulturmuséet som har grymma och ambitiösa utställningar som ligger rätt i tiden, ser en film på kvalitativa Hagabion som har mysigt café dessutom, eller ser modeutstälnningar och modern konst på Röhsska.
Väntar du på bussen går du inom CDCentralen som ligger i Centralstationen och bläddrar bland vinyler som kostar sådär. Annars ser min skivrunda ut som följer; Börja på Andra Långgatan, där hittar du Andra Långgatans skivhandel som då och då har sjuk rea på skivor och annars har bra priser på både begagnade skivor och fina lp-skivor. Här ligger också en del mindre butiker specialiserade på hiphop och hårdrock. Fortsätt till Bengans på Stigbergstorget. Där hittar du snygga indieboys i caféet också. Om du går från Andra Långgatan uppför Stigbergsliden går du också förbi min favorit när det kommer till vinyler från världen, tror den heter AnacondaRecords eller nåt sånt. En liten butik med en kunning man i kassan som alltid tipsar mig om fin afrikansk musik för en liten peng. Härifrån är det inte långt till Vinylium i Majorna som har alla nya indiehypear.
Vad gäller andra butiker är Fever på Vasagatan bra. Scout på Erik Dahlbergsgatan bakom Schillerska har fina smycken också när du ändå är i närheten. Härifrån går du till Haga där mysiga antikvariat trängs med bra caféer och klädaffärer: Karltex som har snygga sneakers och kläder för både tjejer och killar, och Drömma som ligger vid en tvärgata och som ägs av supertrevliga Lotta och som bjuder på go musik, vackra klänningar och en del andra hand. På järntorget har de bra Kebab om du gillar sånt och stans bästa Myrorna.
När du vill dansa åker du till Kulturhuset Underjorden som har många kulturella arrangemang och klubben Spatt där bra punkband spelar och där flera politiska organisationer har sin bas. Tydligen ska caféet har supergod vegansk mat men jag har inte smakat. Det har jag däremot gjort av Språkcaféets vegetariska buffé på Esperantoplatsen nära Järntorget och den är supergod. Oftast hittar man mig dock hos Millie's på Aschebergsgatan där de har god ciabatta och en mjuk soffa (och för att din ligger nära min skola).
Annars tycker jag att du ska gå till Kontiki när du ska gå ut! Och Nefertiti som spelar mycket jazz. Billiga ölhak hittar du kring Andra Långgatan. Även studentkvarteret Johanneberg är känt för det. Har du åldern inne ordnar också Storan mycket fina musikhappenings. Henriksberg har också fina konserter och Pustervik på Järntorget bokar stora band så som Okkervil River.
Ska du på dejt går du upp till Masthuggskyrkan med finaste utsikten och tar vägarna förbi Stigbergsliden där Pussrutan finns. En liten målad röd ruta på asfalten att stå och pussas i. Och på sommaren tar du spårvagnen ut till Saltholmen och badar.
Det var allt jag hade än så länge. Hoppas du är nöjd Hilda! Kartor hittar du hos eniro annars får du fråga. Kram!
OBS!: Fyll gärna på med mer tips i kommentarsfältet!
Forest Fire gör grym garagepop baserad på okonvetionella instrument med mysiga folkinslag. Spåren Fortune Teller och Promise är precis den mörka popen som kännetecknade förra året. Jag tänker till exempel på Markus Krunegård och Lykke Li (för att nämna några svenskar). I Make Windows osar däremot en kollektiv känsla med fylliga körer och med Mark Treshers släpiga sång inspireras av Dylans countrydängor.
Forest Fire är bara ännu ett band att hålla koll på från kreativa Brooklyn (läs om fler band här). Till allas vår glädje har de lagt upp hela albumet Survival för nedladdning gratis här.
Spotify, har jag skaffat idag. Lite sent men jaja. Idag lyssnar jag Nina Simone. I wish knew how it would feel to be free.Bra avslutning på en fin helg. Igår var jag nämligen bjuden på middag, fick världens godaste lasange och smulpaj med massa smul och sen drog jag på teater. Hunger. Inspirerad av brödkrisen 1917 eller var det var, då det inte fanns någon mat. Folk svalt och det sägs vara det närmsta sverige haft till en revolution. Utifrån det resonerade de till vad hunger var idag, via överkonsumtionen och hur folk mår idag. Vad folk idag hungrar efter. En hel del om 70-talet då man bodde i kollektiv och demonstrerade och lyssnade på Blå Tåget och Joe Hill. Den var lite rörig ibland, men överlag bra! Och mycket mycket bra musik och musikhistoria, med andra ord något för mig!
Idag har jag annars bara pluggat... Har mycket denna veckan men sedan har jag i princip lov i två veckor! Det får mig att tänka på sommarlovet. Har börjat spinna planer nu. Det ser ut att bli riktigt bra! Festivalsommar och körkort! Och så har jag en hel del spännande på gång vad gäller bloggen så det är bara att hålla tummarna..
Och så har jag lite små praktiska grejer att säga. Här kan du prenumerera på min blogg genom bloggkoll. Klicka på "följ bloggen" så ser du varje gång jag publicerat ett nytt inlägg. Det har revolutionerat min vardag i alla fall, att ha alla bloggar på ett och samma ställe.
Dessutom frågar jag mig själv varför ni inte kommenterar? Är det inte bra? För statistiken visar på något annat. 17 % av er stannar och läser mer än en timma. Besökarna ligger stadigt högt och ni är flitiga på att skicka mejl. Men ni verkar vara otroligt blyga när det kommer till kommentarsfältet. Ge mig lite respons! Kommentarerna är ju halva nöjet med en blogg eller hur?:)
Igår var det invigning av Göteborgs filmfestival. Hela staden andas film. I tio dagar. Underbart! Tyvärr var jag inte där utan kröp upp i soffan med bästa väninnan och Paris, je t'aime. En film collectif med 18 kortfilmer. Alla utspelar sig i olika arrondisemang och är regisserade av olika internationella regissörer så som Joel och Ethan Cohen, Gus Van Sant, Gerard Depardieu, och Tom Tykwer som ligger bakom detta klippet om en blind kille och hans kärlek, spelad av Natalie Portman. Otroligt fin film!
Faubourg Saint-Denis:
Vilken film ska ni/vill ni se på festivalen? Vilken film såg ni senast? Tipsa oss!
NME gjorde för något år sedan en lista över de största indie-anthemsen någonsin! Spännande läsning! Såklart var Joy Divisions"Transmission" med, på en hedrande tjugondeplats. Jag hade kanske sett de på en högre position, jag menar basintrot, texten och Ian Curtis som brittiskt skallar DANCE! DANCE! DANCE! i refrängen. Sann njutning är det! Har svårt att se att något någonsin kommer att bli så bra.
Och nu är låten återigen aktuell. Hot Chip har valts ut av de kvarvarande bandmedlemmarna i Joy Division/New Order att göra en cover till kommande kompilationen "War Kids Heroes". Det är en välgörenhetsskiva där intäkterna av försäljningen går till barn i krigsområden. Något som är oerhört aktuellt idag i och med situationen i Gaza...
Idén är att stora legender inom musiken får välja ut ett klassiskt spår, och en artist från nya generationens musiker att göra det på sitt sätt. Den 16 februari släpps skivan där Beck tolkar Dylans Leopard-Skin Pill-Box Hat, Lily Allen sjunger Clash, hyllade TV On the Radio fixar David Bowie's Heroes och The Kooks gör The Kinks "Victoria". Andra medverkande artister och band är Duffy, Estelle, Rufus Wainwright, The Hold Steady och Karen O's Yeah Yeah Yeah's som blivit ombedda att göra Ramones Sheena Is a Punk Rocker.
Men själv ser jag mest fram till att höra Franz Ferdinands tolkning av min absoluta Blondie-favorit Call Me. och Hot Chips Transmission då så klart!
Bloggen går lite på sparlåga just nu. Detta har nog varit en av de rörigaste veckorna någonsin! Jag får liksom anstränga mig för att ha huvudet med när allt händer. Så inspirationen tryter, men nu börjar jag få ordning och reda igen och har massa kul på gång! So stay tuned!
I övrigt spelar Skansros på stundande Filmfestivalen i Göteborg, i festivaltältet, måndag 26 januari, kl 21. Missa inte! Gratis inträde med festivalpass. Vi ses väl?
Här är i alla fall en av låtarna från kommande skivan som släpps i vår. Inspelad på Orust, där jag förövrigt spenderat alla mina somrar sen barnsben... Klart att det låter fint i sådan miljö! Det är från producenten Björn Olssons studio, där de spelar upp "Vårsol". Inspelat av psl:
Igår fyllde det legendariska skivbolaget Motown 50 år, vilket svd uppmärksammade med en upplysnade artikel om soulsagan. Vad jag fastnade för var dock Thungrens lista på motown-klassiker. Smokey Robinson & The Miracles, Four tops, Martha & The Vendellas... Men det var ett band som var outstanding, både vad gäller feelgoodtrallala och koreografin. Kanske framför allt det sistnämnda. Jag ger er My Girl med The Temptations:
Devendra Banhart är en av de få artister jag verkligen beundrar, som är riktigt klockren i stort sett i varenda låt. Luften i slottskogen vibrerade när han uppträdde där på way out wests premiärår, och förra skivan toppade i alla fall min tioårsbästa år 2007. Kanske är det till och med en av mina absoluta favoritskivor? Smokey Rolls Down Thunder Canyon...
Nu är det så bra att min favoritartist gått och gjort ett nytt projekt. Megapuss, som låter lite som Devs rockigare stunder på senaste plattan. Det är han, Greg Rogove (Priestbird), Fabrizio Moretti (The Strokes), Noah Georgeson (Banharts band och producent) och Aziz Ansari (skådespelare/komiker) som tillsammans utgör Megapuss. I november förra året, släpptes debutskivan till det som enligt Banhart själv inte var tänkt som ett seriöst projekt men som plötsligt bestod av en bunt låtar han själv var för stolt över för att inte ge ut: Surfing
En av mina favoritsidor är Todd Selby's The Selby - Photos in your space. Här samlar han sina fotografier, målningar och videor från olika kreativa personers hem. Han besöker bland annat Peaches Geldof lya i Brooklyn där man kan sitta uppe i taket eller hoppa i sängen.
och grafikern Andrew Neuhues hem är fyllt med små, små skateboards och ett trumset
paret Guy Blakeslee (musiker)
och Maximilla Lukacs (filmmakare) bjuder in Todd i deras charmiga hippiestuga.
Någon gång ska ni få se mitt hem. Och någon gång ska jag bo i Brooklyn.
Tillbaka! tvånollnollåtta var väl stundtals lite torftigt här på bloggen, men jag hade annat för mig. I år kommer innehållet kanske att se lite annorlunda ut, inte bara musik men såklart mest! Men framförallt hoppas jag att det kommer bli mera! Flera inlägg. Kanske blir det lite mer varierad kvalité men det får ni ta! Ha nu ett riktigt, riktigt gott nytt år! A
Jag fick ett mejl. Ett litet, försiktigt sådant med en liten upplysning om att jag borde kolla in avsändarens myspace.
Det är den forne hvitfeldtaren Leonard Kage och hans band som vill sprida sin musik. Som är någon slags pop/country/blues om han får säga det själv. Även om han helst inte talar om vad för slags musik de gör.
–Jag kan tycka att det är väldigt svårt att få distans till sina egna låtar när man har arbetat med dem ett tag. Därför blir det också ännu svårare att dela in sig i en genre.
Leonard pratar vidare om hur svårt det är att sätta ord på musik. Om att de visioner man har om hur det ska låta är för abstrakta för att få fram i en intervju som denna exempelvis. Det gör också att det blir svårt när man ska arbeta tillsammans med andra. Hittills är det Christian ”Kiwi” Berg, Henning Sernhede, Torkel Rönnblad, Linnea Eketrä, Johannes Mattson, Antonio Hallongren och Leonard själv, som alla gått i hvittans korridorer, som spelat tillsammans. Men han hoppas på att bandet kommer att figurera i lite olika konstellationer i framtiden. Och just det är han noga med att poängtera: Att de är väldigt öppna inför hur musiken ska låta. Om det så beror på vilka som spelar eller vad de spelar.
Det de spelar sen, Leonard tyckte ju som sagt att det var svårt att beskriva, men jag försöker. Det låter väldigt Göteborg. Den göteborgska mjukpopen som växer fram genom att otaliga gånger gått i den råa luften på gråa Andra Långgatan och sökt skydd för regnet inne på någon av alla skivbutiker och bläddrat bland dammiga, amerikanska referenser på vinyl så som Dylan. Men det är tydligen inte bara vi göteborgare som faller för det! I april släpps första fullängdaren på amerikanska skivbolaget Feels Like Home Records.
Jag avslutade med att fråga varför han började med musiken:
–Rädslan för att hitta sig själv om trettio år och inse att man inte har något som man brinner för. Sen skapar det väl en mening någonstans också.
Och Leonard, var inte så blygsam när du pratar om din musik. Den är faktiskt värd att både skrika och skryta lite om!
Detta är en artikel som även publiceras i Magasin Lyran. Vill du också synas, mejla mig på musikbloggen[at]hotmail.com
Cecilia på PUB tipsade häromdagen om soundtracket till filmen Vortex från 1982. Låten heter Black Box Disco och låter precis som hon säger som en blandning av industri, soul, jazz och funk.
Idag tänder jag andra ljuset, pluggar filosofi och är nästan klar med alla klapparna. Börjar ni bli klara med julklapparna än? Kanske skulle ta och sno ihop lite julklappstips för musiknörden senare... Hoppas att ni också gillade låten förresten!
Tidiga Stereolab blandat med Love Is All. Här finns deras musik att ladda ner, beställa som vinyl och mycket annat fint. Som skivbolagets årliga compilations till exempel. Bra julklapp någon?
Brittiska Tap Tap gör det bra! (klicka på elefanten)
Jag är sjuk. Det är helt okej, för jag orkar inte så mycket mer än att kolla alla filmer jag inte hunnit se. Har sett Wes Andersons alla och de är ju väldigt, väldigt fina.. Bill Murray är nog filmens svar på Moz. Rätt så genialisk, gammal nog att bli lite legendarisk men såpass tråkig att många inte ser storheten. Har ni sett Broken Flowers förresten? Soundtracket består mest av etiopisk jazz i form av Mulatu Astatke som jag nog nämt tidigare men som får en att dansa i en ökendammig taverna medan lokalbefolkningen undrar vem fan du är och som därför är värd att nämna igen.
Jag fick ett mejl av en person som vill att jag ska börja skriva någon annan stans. Var spelar ingen roll, men han sa att min blogg var "befriande ren från vad jag åt till frukost". Men han undrade vem Anna var. Så, jag är Anna. Jag är jävligt bra på Trivial Pursuit. Jag är grym på geografi och kan de flesta huvudstäder. Jag tycker dessutom att det är kul att kunna det. Jag gillar att läsa seriösa tidningar om kultur, för då känner jag mig viktig. Men viktigast är att vara lojal och ärlig mot sina ideal, tycker jag. Då är jag stolt över mig själv. Jag är också duktig på gitarr men ännu duktigare på piano.
Fast med skola och skit är det svårt att hinna med allt som man egentligen vill. I alla fall om man alltid väljer tråkigt och praktiskt och behöver vara sjuk för att komma på vem man är. Och det kommer ju inte bli ändring på det. Jag kommer inte skriva ett sjuhelsikes nyårslöfte. Men jag kommer kanske ta med mig nya numret av Rodeo nästa gång jag är på stan. Jag kommer kanske försöka se mer än en film på filmfestivalen. Jag kommer önska mig lite fet litteratur i julklapp. Och spela mycket TP. Kolla på På Spåret och glänsa med mina kunskaper.
Annars har jag ju musiken. Fy fan vad den har räddat mig många gånger! Brittiska Tap Tap gör det ju som sagt väldigt bra..
Haha, detta kan ju inte annat än att bli... intressant! Uje Brandelius, sångare i Doktor Kosmos är Vänsterpartiets nya pressekreterare. - Lite mindre palestinasjalar. Gärna radikalt, men med struken skjorta, säger Brandelius om hur han ser partiet växa till Expressen.
Jag ser framför mig debatter där Brandelius lägger upp kosmostexter efter varandra. Med skolministern: "Medborgaren valde mellan Skola 118 där José gick loss med värsta toadoppningen (och annat smått och gott)Eller Lilla Vitsippans Personligaste Skola där det alltid var personliga små suddgummin (och annat smått och gott)Medborgaren valde Vitsippans plugg.Han blev en nörd - fattade inte ett dugg.Man måste nämligen träffa José, annars blir man super-CP." (Stoppa Valfriheten)
Undrar vad Jan Björklund hade sagt då.
Hur som helst ska det bli spännande. Vad tycker ni?
Som om man hade trott något annat, men i alla fall så kommer Way Out West tillbaka i år igen enligt dagens pressutskick! Det lär ju bli precis lika bra som alltid. 14 och 15 augusti är det dags igen i Slottskogen.
Update: Jag ser gärna bokningar som Raconteurs, Queens of the Stone Age, Radio Dept., Amadou & Miriam... och Fuck Buttons på Linnéscenen hade inte varit fel! Vilka önskar ni?
I fredags, den 21 november närmare bestämt, är det sedan tre år tillbaka No Music Day. Bill Drummond ligger bakom. Han menar kortfattat att det idag produceras så mycket musik, men inget som är nytänkande alls. Det är dumt att musiken är så lättillgänglig som den är idag. Orginaliteten försvinner. Han vill att vi ska vila våra öron denna dag för att återinföra meningen bakom musiken.
Idag är frågan om lättillgänglig musik extra aktuell i och med Ipred. Jag är kritisk. Tror stenhårt på att lättillgängligheten föder intresset för musik. (Men Ipred är en annan diskussion...). För mig är det kvantiteten som lockar! Detta ständiga flöde som Drummond avskyr är för mig hela charmen! Att få leta reda på guldkornen. Sen så gör mig inte så mycket att svenska pojkar sitter i sin repa och skriver låtar som låter precis som Håkan Hellström fast lite sämre. Det gör mig inget att man hört Glasvegas musik förut, deras musik är lika skön att lyssna på för det. Gillar man inte det finns det inget som tvingar dig att lyssna. Sen är det klart att autencitet och orginalitet är något att eftersträva! Men när artister hämtar inspiration från någon annan artist är det inte hela världen. Det är väl så vi går framåt eller? Inspireras fast med viljan att göra det ännu bättre? Det är skillnad på att inspireras och att stjäla, som skolfröken sa på bildlektionen när vi skulle måla av Monet.
Sedan undrar jag lite vad Drummond har i åtanke när han menar "ny" musik? Skriver han själv musik som är så nyskapande? Jag tycker det finns en fara i att bli så elitistiska att vi glömmer bort glädjen i musik och går på sånna här aktioner från mediakåta människor. Musiksverige beskriver det som en ideologi och en idé som ger en välbehövlig tankeställare. Va!? Kolla igenom din skivsamling och se om du faktiskt bryr dig ett jota om att Shout Out Louds faktiskt inte är så nytänkande. Sätt igång en av deras skivor och ta den där tankeställaren för att minnas varför du älskar musik istället.
Som ni förstår lyssnade jag absolut på musik i fredags. Gjorde ni?
