måndagen den 21:e december 2009

Djungel


Numera hittar ni mig på Nya Djungeltrumman!

djungeltrumman.se/annafladby

eller

annafladby.djungeltrumman.se


Hoppas ni följer med!

//From now on you'll find me at Djungeltrumman, a swedish music magazine. Hope you'll continue following me there!

söndagen den 20:e september 2009

Jag undrar...

...vad som får Fredrik Strage att påstå att Göteborgsmusikerna hatar sin stad? Han skriver i sin senaste krönika i Dn "Lilla London lär bli en ny nationalsång för goa men ack så självföracktande gubbar" att: På så vis är Göteborg mindre Lilla London än Lilla Manchester. Artisterna från den staden, som haft en lika avgörande betydelse för brittisk musik som Göteborg haft för svensk, avskyr också sitt hem samtidigt som de försvarar det till sista blodsdroppen.

Jag kan inte minnas en låt av Håkan Hellström där han sjunger sitt hat mot Göteborg. Möjligtvis med en gnutta vemodighet, som Strage tycker sig ha hört i både Hirasawas och Air Frances sånger om staden, men jag skulle nog snarare påstå att de tillhör den tonårsdramatik som Hellström väljer att basera sina sånger på. För jag kan däremot räkna upp några dussin låtar av Göteborgs-sonen där han lovordar staden.

Många av mina vänner är musiker. Musiker från och i Göteborg. Och det känns snarare som att Göteborg är en stor inspirationskälla än något man vill lämna. Se bara på alla upcoming indieband, från labels som Sencerely Yours och Service. Det finns en stolthet för Göteborg, för Göteborgsmusiken här. Bästa exemplet jag kan komma på är Kasbans video till Flyta Med.

Kasban - Flyta med

Min poäng är att Göteborg, som har varit lika betydelsefull för svensk musik som Manchester har varit för brittisk (hittills har Strage rätt), ger mycket mer inspiration för fina kärleksförklaringar till staden än låtar av den karaktär som Anton Kristianssons "Lilla London". Strage väljer nämligen att avsluta sin krönika med ord från just den låten: ”Finns inget kvar att lämna, bara en stad att bränna. Och jag vill inte verka obstinat. Men jag älskar att hata den här fucking stan.”

Att försöka sätta en ny stämpel på musikstaden Göteborg genom att citera en något okänd rappares skildring av staden är nästan skrattretande. Jag hade inte brytt mig om inte Håkan Hellström hade spelat inför vad som såg ut som varenda göteborgare i fredags på Liseberg. Där varenda inspelning på Youtube vittnar om snyftande invånare till Nu Kan Du Få Mig Så Lätt. Där facebook-statusar löd: Nu är Göteborg som vackrast!



torsdagen den 17:e september 2009

So we meet again, after several years of separation



Kings Of Convenience är tillbaka! Videon är minst lika fin som låten.
Boat Behind dyker upp på albumet Declaration Of Dependence den 20:e oktober. Jag ser fram emot det!

onsdagen den 16:e september 2009

Bob Hund remix

Bob Hund som aldrig har blivit remixade förut, får nu två versioner av Fantastiskt släppta via Törncrantz Rock n' Roll som Lugnet respektive Opél Bastards ligger bakom.

Dessutom minns ni kanske Sveriges genom tiderna dyraste singel? Fantastiskt som auktionerades ut på Ebay till det sjuka priset 3650 USD. Nu släpper köparen singeln på 10" vinyl. Det görs av egna bolaget idiot records.

Störst chans att få tag i ett av de 555 exemplaren av någon av skivorna gör bäst i att se bandet någon gång under höstturnén.

SEPTEMBER :
23 UPPSALA Katalin
24 SUNDSVALL Pipeline
25 SUNDSVALL Stadshuset
26 ÖSTERSUND Gamla Teatern

OKTOBER :
1 OSLO Studentersamfundet
2 ARVIKA Ritz
3 HELSINGBORG The Tivoli
8 NORRKÖPING Hugo
9 HUSKVARNA Folkets Park
10 STOCKHOLM Strand (matiné)
10 STOCKHOLM Strand (utsålt)

måndagen den 14:e september 2009

Klicka på länkarna.

Bild: The Cherryblossom Girl

Grizzly Bear - Knife/Heartbeats [Grizzly Bear vs. The Knife by PARRKA]


Blood Orange - I'm Sorry We Lied


Lightspeed Champion


söndagen den 13:e september 2009

Asubi Seksu

Asubi Seksu är Yuki Chikudate och James Hanna, bosatta i Brooklyn som gör fin psykadelia åt shoegazer hållet. Lite My Bloody Valentine influenser. Fast här får Chikudates fina röst mer plats än Bilinda Butcher i mbv. Lyssna här!






fredagen den 11:e september 2009

Sample me up!

Det var ett tag sedan James Yuill bad oss att skicka in inspelade ljudsnuttar som han sedan skulle bygga vidare en låt på. Resultatet hittar ni här (Göteborg har ett bidrag!).

För er som missade detta gör han nu ett försök till! Läs mer på myspace. Så spela in lite på kvällens fest och skicka till samplemeup@jamesyuill.com.

Några som annars är mästare på samplingar är Koop. Här är fina Come To Me:






Idag lyssnar jag på..


... Yo La Tengos Popular Songs. Hade gärna skrivit något långt och fint om den. Men det hinner jag inte! Bussen går alldeles snart, så ni kan ju lyssna själva här!

/a

torsdagen den 10:e september 2009

design


Producenten Mark Ronson som ligger bakom geniala soul-covers på bland annat Coldplay, Kasabian och Santigold ska designa skor för Gucci. Vad tror ni? Lite mer spännande än Kanye Wests sammarbete med Louis Vuitton? Själv hade jag hellre sett Mark Ronson själv som accessoar. Att ha i armkroken liksom.

Och för er som skiter i design, lyssna på b-sidan på Ronsons singel Stop Me från 2007 där en version av Queens of the Stone Ages No One Knows finns.






onsdagen den 9:e september 2009

Filmer jag vill se i höst:



Hisscenen. Hur fin är inte den?
- I love the Smiths
- Sorry?
- I said I love the Smiths
- "To die by your side is such a heavenly way to die"

och Zooey Deschanel (från She & Him) är grym tycker jag.



Dessutom är Michael Moore tillbaka. Jag tycker alltid att han gör intressanta filmer. Kul med dokumentärer som blir storfilmer ibland också, som omväxling till Hagabions lågbudgetvisningar.



För att jag gillar Audrey Tautou. Annars så ser man den här istället/också



Paper Heart tar upp kampen med 500 days of Summer om årets sötaste kärleksfilm?



Behöver jag säga varför? Någon som sett den än? Vad tyckte ni i så fall?



Om Salvador Dali, kan bli intressant. Och så är Robert Pattinson är fasligt snygg också. Tycker kanske att How To Be verkar vara bättre? Men den får jag inte lägga upp här.



Och sist men inte minst Borken Embraces. Almodovàr är en av mina favoritregissörer.

Vilka filmer väntar ni på?

East of Eden

Godmorgon!



Idag är jag ledig. Eller snarare jobbar jag på mitt PA hemifrån. Och lyssnar på det här! Klicka på bilden.




tisdagen den 25:e augusti 2009

'


Firar de sista dagarna på mitt sista riktiga sommarlov med penicillin och halsfluss. Skit också. Men Danny Fujikawas Dear Braden piggar upp lite. Han hälsar att om ni skickar iväg er mejladress till honom får ni några låtar i inkorgen! Gör det.

http://www.myspace.com/dannyfujikawa


torsdagen den 20:e augusti 2009

Sing along to songs you don't know - Múm (new release)


Isländska Múm är aktuella med ett nytt album, Sing along to songs you don't know, som släpps imorgon 21 augusti. Jag har lyssnat igenom det och konstaterar att Múm på de två år sedan förra skivsläppet blivit lite snällare, lite sorgsnare men framför allt lugnare. Sing along to songs you dont know är ett väldigt relaxed album. Minner mig lite om scenen i Amelie från Montmartre där Amelie är hos grönsakshandlaren och sticker fingrarna i tunnor med torkade linser och riskorn. Eller som musikvideon till Franz Ferdinands Wine In the Afternoon: På Múms platta ljuder både ljudet av tjejen som klipper i den stickade tröjan, och kanske framför allt när de radar upp hundratals vinflaskor som dominobrickor och spelar på dem, blåser i dem. A river don't stop to breathe låter precis som en sommarnatt medan titelspåret Sing Along har samplingar likt Super Mario på ett Nintendo 8-bitars. Oavsett är det ett fruktansvärt vacker album! I min mening det starkaste från bandet. Jag tror det blir oumbärligt i höst. Vad tror ni? Lyssna på några sånger här.

onsdagen den 19:e augusti 2009

att blogga.

Jag har bloggat ständigt sedan i alla fall 2006. Det tog ett tag att bestämma sig för att rikta in sig på musiken. Ganska fort växte den till något stort, något större än att jag bara kunde kludda på om vad som helst. Så jag tog chansen, nischade in mig på indiemusik en period när det knappt alls fanns bloggar och de som fanns verkligen inte handlade om musik. Jag tror som Katrine Kielos, en välkänd politisk bloggare och numera ledarskribent hos Aftonbladet (citat): att en bra blogg måste ha ett tänk, ett mål. Den kan inte användas som kladdpapper eller anteckningsbok eller som ett försök att bli bekräftad och sedd av någon där ute. En bra bloggare har respekt för formatet. Alla former innebär vissa möjligheter såväl som begränsningar, bloggen också.

Men jag känner ändå att mina reportage om vare sig det är baile-funk eller No Music Day har gått hem. Och att intervjuer, krönikor och recensioner funkar utmärkt på bloggar. Bara man varierar sig lite. På det sättet har bloggandet varit en oerhört bra skola. För att hantera språket, hantera kritik, faktiskt vara konsekvent (några dagar utan bloggande och säkert hälften av dina läsare försvinner, men om du tvärtom bloggar på som fan i en vecka kan du nästan tredubbla läsarantalet) och att kommunicera, vare sig det gäller med läsarna, med musiker i intervjuer eller med pr-konsulter, och arrangörer angående ackrediteringar.

Själv tror jag att skillnaden mellan ett bra resultat och något medelmåttigt beror mycket på motivation och målmedvetenhet. Jag var motiverad att få till ett forum att diskutera musik, som jag annars inte fick till i skolan eller bland vännerna. Målmedvetenheten kom efter hand. Jag var 15 år när jag sökte presspass till då nystartade festivalen Way Out West. Jag mejlade artister om intervjuer, lade ner fruktansvärt mycket tid på research och fnulade på blogginlägg på vägen till skolan. Och som Katrine Kielos fortsätter i boken ”Att skriva börjar här 2.0” (Maria Kuchen, Ordfront): Skillanden mellan en bra och en dålig blogg är skillnaden mellan en bra och dålig skribent. Och är det något jag aldrig fått kritik över i bloggen så är det mitt språk.

Men visst har det skrikits högt på bloggen stundtals. Ni var många som reagerade på mitt inlägg när jag diskuterade vad begreppet indie egentligen innebar, eller när jag kommenterade att modellen Irina Lazareanu skulle satsa på en musikkarriär. Men det är det jag gillar med bloggar. Den direkta kritiken och den omedelbara reaktionen eftersom kommentarsfunktionen är så omgående.

Men liksom Kielos trivs jag ibland inte alls med formatet. Jag lärde mig mycket och jag har fått många jobberbjudanden. Men det blir för personligt. Och där är väl min brist inom bloggandet. Att jag inte skriver om vad jag åt till frukost, vilket i och för sig en chefredaktör på en svensk tidning tyckte var ganska skönt. Men jag vet ju, jag själv läser bara bloggar med många bilder och personliga betraktelser från vardagen. Så där ska jag bättra mig! (Har faktiskt investerat i en bra kameramobil och ett abonnemang med mycket internet så jag kan blogga lite oftare.)

Och målgruppen? Ni som brinner för det, för inte bara musiken utan för kultur i det stora hela. Med musiken som utgångspunkt. Att kunna kombinera musik med konst, politik, film, mode är det jag strävar efter. Ni som vill veta vad som händer just nu inom musikbranschen, som vill diskutera en ny skiva eller nyheter som rör independentgenren. För oss som lyssnar, andas musik. Och som kanske själva håller på med musik?

Summa summarum så tror jag det viktigaste är att ha något konkret att säga. Och det har jag!

Så välkommen tillbaka igen efter sommaruppehållet! Mycket nöje.

onsdagen den 17:e juni 2009

funk carioca


2007 blommade baile-funken och band som Cansei De Ser Sexy och Bonde Do Role fyllde dansgolven både i Sverige och kanske främst i Storbritannien. Den brasilianska undergroundscenen hade nått ut från Rio De Janeiros favelas och funk carioca, baile-funk eller favela funk som den också kallas efter kåkstäderna där genren föddes, inspirerade Djs runt om i världen. Fram till 2000 var genren en regional företeelse. Men sedan gick det relativt fort, 2005 släppte M.I.A brazilian funk-låten Bucky Done Gun på skivan Arular och två år senare dansade vi till CSS och BDR-hiten Solta o Frango.

Men ett band som redan 1995 började att erövra scenen på hemmaplan och som är en av mina favoriter är Tetine. Bruno Verner and Eliete Mejorado träffades i Sao Paulo och nu ett dussin plattor senare är de aktuella med Let Your X's be Y's.

Den dansar vi till i sommar!


tisdagen den 16:e juni 2009

Dub


Franz Ferdinands senaste album Blood är en dub-version på Tonight som släpptes i år. Det är den engelska producenten Dan Carey som tidigare mixat bland annat CSS och Hot Chip som ligger bakom remixarna på skivan. Och vad jag har hört hittills är det väldigt bra! I die on this album! Gahh! Cravings...

Och som om det inte kunde bli mer spännande, så har Trentemøller gjort en remix på ovan nämnda dubremixar. No You Girls är det som har blivit mixad än en gång. Och resultatet kan ni höra här (via gorillavsbear)





tisdag

Godmorgon vänner! Solen skiner ute och jag måste egentligen rusa... Ska fika med Iris, förra chefredaktören för skoltidningen. Vi ska prata om livet efter studenten. Sweet! Förresten är dagens band aktuella med nya albumet You Dig The Tunnel, I'll Hide The Soil. Fint!

Dagens låt: Hatcham Social - Penelope Under My Hat (lånad härifrån)

måndagen den 15:e juni 2009

Tänkte att ni kanske ville veta...


...att denna och mycket annat bra finns på Analog Africas blogg som ni hittar här

blitzen

Sitter ute och läser böckerna man måste läsa. Just nu Röda rummet. Ingen favorit direkt men tack och lov övar grannungen på sin fiolläxa (Mamma Mia, om och om och om igen) så jag hade en god ursäkt att gå in och kolla på äckligt dyra fester i My super sweet 16. Haha... Hur som helst! Lyssnar på finfina Blitzen Trapper som ju förövrigt är bokade till way out west. Ni har ju redan biljett antar jag? Då ses vi där puss

Furr (klicka för att se den mycket fina videon av Jade Harris)



Face

En av gårdagens akter på Clandestinofestivalen här i Göteborg var den japanska DJ/VJ/artisten Daito Manabe med sin nya Face Visualizer/Face Instruments. Jag förstod aldrig riktigt hur det fungerade, men jag skulle gissa att elektriska impulser som styrdes av musiken skickades till ansiktet och fick musklerna att dra ihop sig. Eller om det stundtals var tvärtom, att grimaserande alstrade musiken? Denna videon är det Manabe själv som visar hur det går till men igår var hans vän med och då förstod vi det som att Manabes grimaser bestämde hur vännens elektriska impulser skulle se ut och på så sätt härmade han manabes rörelser. If a smile can create a smile eller nåt sånt.

Högt undehållningsvärde tyckte jag, och jag gillar att man finner nya vägar att syssla med musik. Speciellt att man kombinerar olika media är något som tilltalar mig. Men vad tycker ni om Performance konst och sånna här projekt? Jag tänker på Nick Caves omtalade Soundsuits där musik skapades av kläderna eller Goldfrapps succeprojekt som från början var en del av hennes studier i Fine Art Painting major vid Middlesex University där musiken skulle bli en komplementerande del till hennes installationer. Håller de kreativa och ambitiösa sätten att tillverka musik att bli en del av det konventionella musikbranschen eller är det fortfarande enbart förunnat konstskolorna och ett elitistiskt konstrum?




söndagen den 14:e juni 2009

Soul Jazz Records

Jag fastnade vid Soul Jazz Records albumdiskografi i säkert en halvtimma. Här finns kompilationerna för alla musikjunkies; eller vad sägs om

Carnival Music of Eastern Cuba

Miami Sound — Rare Funk and Soul from Miami from Florida 1967-74

Fly Girls! — B-Boys Beware: Revenge Of The Super Female Rappers

Dancehall - The Rise Of Jamaican Dancehall Culture
Steppas' Delight — Dubstep Present To Future

New Orleans
Funk — The Original Sound of Funk: Volume 2


Alla är dessutom snyggt förpackade. Ofta finns det tillhörande böcker om man skulle känna för att fördjupa sig i nya genrer även genom semesterlektyren.

PS: Kolla in deras radiosändningar, eller events om du planerar en Londontrip i sommar






Clandestino

Hej! Sommarlov. Lyckligtvis hade MTV The City maraton och sats förmiddagsbox i helgen. Lediga dagar... Nu sitter jag och laddar upp inför dagens Clandestinofestival; albumaktuella Jaqee och Wildbirds & Peacedrums. Men mest av allt ser jag fram emot Orchestra Baobab. Hoppas vi ses där!


lördagen den 16:e maj 2009

...

Nu tar jag en bloggpaus. Rättare sagt har jag tagit en bloggpaus. Sista månaden i skolan och det är alltför mycket för att hinna med.

I juni är jag tillbaka!

Allt gott!//Anna

fredagen den 1:e maj 2009

TÄVLING


På tisdag den 5 maj spelar Erik Hassle på intima Gröna Lundsteatern i Stockholm. Under aftonen kommer Hassle och hans band att spela låtar från sitt kommande album.

Jag har fått äran att dela ut två biljetter till en läsare, och eftersom jag själv inte kan närvara får denna tillsammans med en vän eller käresta chansen att både träffa Erik och uppleva en väldigt speciell spelning där endast 200 personen kommer att vara bland de utvalda för att närvara.

Så nu skriver ni en motivering i kommentarsfältet (glöm inte mejladress och namn!!) om varför just du borde vinna biljetterna.

Vinnaren meddelas på söndag. Lycka till!!


Update: Tävlingen avslutas på måndag!!! Kom igen nu, en konsert livar ju upp vilken tisdag som helst! Även om ni inte är speciellt förtjust i bandet i fråga kan man ju alltid spana in lite ragg eller testa ut nya moves utan att någon i ens vänskapskrets ser! Eller så blir ni positivt överraskade. Och som några redan kommit på går det alldeles utmärkt att mejla mig direkt istället på musikbloggen(at)hotmail.com


Update2: Tävlingen är avslutad. Vinnare har meddelats på mejl.




All I can do is be me. Whoever that is - Bob Dylan

Usch det var ju inte igår ni hörde från mig om man säger så men jag har haft mycket det senaste.. Ber om ursäkt med att hålla en liten tävling senare!

Såg I'm Not There i helgen. Oerhört bra film!




Nu blir det Bob Dylan på bilstereon hela vägen till havet! Hoppas ni hade en fin valborg! Och får en fin helg!