Face

En av gårdagens akter på Clandestinofestivalen här i Göteborg var den japanska DJ/VJ/artisten Daito Manabe med sin nya Face Visualizer/Face Instruments. Jag förstod aldrig riktigt hur det fungerade, men jag skulle gissa att elektriska impulser som styrdes av musiken skickades till ansiktet och fick musklerna att dra ihop sig. Eller om det stundtals var tvärtom, att grimaserande alstrade musiken? Denna videon är det Manabe själv som visar hur det går till men igår var hans vän med och då förstod vi det som att Manabes grimaser bestämde hur vännens elektriska impulser skulle se ut och på så sätt härmade han manabes rörelser. If a smile can create a smile eller nåt sånt.

Högt undehållningsvärde tyckte jag, och jag gillar att man finner nya vägar att syssla med musik. Speciellt att man kombinerar olika media är något som tilltalar mig. Men vad tycker ni om Performance konst och sånna här projekt? Jag tänker på Nick Caves omtalade Soundsuits där musik skapades av kläderna eller Goldfrapps succeprojekt som från början var en del av hennes studier i Fine Art Painting major vid Middlesex University där musiken skulle bli en komplementerande del till hennes installationer. Håller de kreativa och ambitiösa sätten att tillverka musik att bli en del av det konventionella musikbranschen eller är det fortfarande enbart förunnat konstskolorna och ett elitistiskt konstrum?