glädjefnatt

Justice kommer till Sverige i januari.

Tegan & Sara kommer i mars.

2008 börjar bra får jag säga.

november

Det har hänt mycket under oktober månad. Helt plötsligt är det bäcksvart om eftermiddagarna och frosten täcker marken om morgonen. Det har tydligen snöat i Stockholm... Hur som helst, jag har haft sjukt mycket att göra så lovet som kom var efterlängtat. Jag har varit på några spelningar, bland annat The Dynamite och Vicious Irene som spelade på stödkvällen för Spatt. Med bloggen har det också hänt mycket, osynligt för läsarna kanske, men mitt i all stress har (mer eller mindre oseriösa...) PR-bolag har hört av sig och jag fick mig en tankeställare. Det är väl rätt stora grejer på gång, men inget är klart än. En sak är säker i alla fall, det har varit en händelserik månad! Nu är det dags igen, och i november kommer jag att lyssna på det här:

Jag föll till slut för Tegan & Sara. De kanadensiska tvillingarnas senaste platta The Con kommer spelas mycket i höst. Lyssna speciellt på Relief Next To Me.

Visst blev det precis så bra som jag trodde det skulle bli. Orchestra Baobab's nya Made In Dakar är nästan värd att dö en smula för. Som tur är kostar den som vanligt runt hundralappen, så man behöver inte bli dramatisk. Årets julklapp kanske? Årets skiva?!

Om jag ska fatta mig kort, är Pete Doherty och hans Babyshambles värd all den ros och beröm musikjournalisterna nu öser över bandet, och nya skivan Shotters Nation.

Debutalbumet och uppföljaren till hyllade EP:n The Dance piggar helt enkelt upp i höstmörkret. Svårt att inte minnas sommaren till de glada låtarna på Elias & The Wizzkids A Little Mess.

Svenska Don't Be A Stranger låter som The Concretes gjorde på den tiden då Victoria Bergsman fortfarande var sångerska, och påminner faktiskt även om Taken By Trees avskalade pop. Som bekant var jag ju inte så förtjust i Taken By Trees debut, men Don't Be A Strangers debutplatta Frutti Di Mare däremot känns precis lagom spännande! Bäst är nog Yellow Moon.

Det var en brokig samling aktuella skivor. Vad jag däremot känner att jag skippar i höst är Anna Järvinens Jag Fick Feeling. Förstår inte konceptet liksom. Mando Diaos nya Never Seen The Light Of Day är lite... tråkig och Kents nya känns lite som en flopp. Vad lyssnar ni på just nu?