instruments

Trumma, kalimba, maraccas och kjoltyg köpt i Afrika.

Jag minns inte vad han hette, han som sålde mig trumman. Men övertala en kunde han. Gav mig en liten trumkurs och spände åt skinnet på Goman (trumma på Swahili) så att svetten rann. Jag blev generad för att jag tyckte att det var för mycket begärt. Men så blev ljudet jävligt bra också. Sedan bar jag den över halva världen i handbagaget. Från Zanzibars pyttelilla flygfält, till Kenya och Nairobi, till Amsterdam och via London och sedan hem. Det var det värt.

Kalimban är från Uganda, och låter lite sisådär. Men Jens Lekman lyckas ju! Och det är sannerligen det finaste hantverket jag sett! Fungerar så att man plinkar lite på de där metallpinnarna.

23

Min dator är trasig. Sönder. Otillgänglig! Och ja, så mycket värre kan det inte bli, eller hur? Jag mår bra men det dröjer nog tills jag kommit över det här... Kanske till imorgon i alla fall. Fan!

lp.

Jag samlar på lp-skivor och klär väggarna med dem. I onsdags, då vädret aldrig tycktes kunna bestämma sig och kulturkalasets program var för tråkigt gjorde vi majorna och jag fyndade dessa 4 fina "tavlor" för 120 kronor.

1.Beach Boys-skivan påminner om glasmosaik. Ni vet den som sitter på kyrkfönster. Inte så värst bra låtar på men för 35 kr orkade jag inte vara kräsen.
2. Marthas Vineyard, 35 kr. Låter lite som Susanne Vega. Inget som jag kommer lyssna på så mycket, men den har ett jävligt fint omslag. Tycker ni inte det?
3. Familjen Barbapapa för 25 kr. Kolla den rosa som är ett piano!!
4. Supertramp- Crisis? What Crisis? 25 kr. Bra musik, och tidernas härligaste omslag. Underbart!

är att från samma säng lyssna till samma regn

M83 i all ära men ibland är det faktiskt bara finast i hela världen att lyssna på regnet. Precis som håkan sjunger.

Annars har jag glömt att nämna att jag tydligen finns att prenumerera på hos bloggkoll.com som typ är världens bästa grej, likaså mobilt bredband så att jag kan blogga lite varstans bara inspirationen kommer tillbaka. Dessutom finns jag både på bloggtoppen och bloggportalen. Kan vara bra att veta.

.

det var året då jag hade min första spelning, i något som mest liknade en sliten gympasal där vi spelade Linneas låtar som doftade revolution och typ alla låtar blev fel fastän det inte gjorde så mycket. det var också året då jag avsevärt påverkad av gulafebernvaccin stod längst upp på hvitfeldtskas tak i regnet och fick hålla hårt i lisas hand för att inte ramla ner i den hårda vinden. vi hittade en stjärnkikare som man kunde fälla upp ur golvet, och så stod vi där och spionerade på lägenheterna i vasa. det var året då jag spenderade de bästa veckorna i mitt liv i Afrika, Tanzania och Zanzibar. Det var året då jag gjorde det smarta draget att börja lära mig spela dragspel, men jag tog väl inte enbart bra beslut och tackade nej till ett år i London. i slutändan var väl det bra kanske men tröstade mig med att tacka ja när bror min bad mig hänga med på tågluff dagen efter och vi sjöng doktor kosmos på tunnelbanan i paris och såg em på små pubar och gick runt i ett soligt prag. och blåvitt tog sm-guld och manu chao spelade i ett svettigt slottskogen och till allas lycka blev satc en film! typ. Det var året, men imorgon är jag ett år äldre och ett år klokare. Vart jag vill komma är att imorgon, den 4 juli, fyller jag år. och visserligen kanske jag inte spenderar det kommande året i London men å andra sidan får jag istället tillbringa det med mina fina, fina vänner.

PS: Ni som bor i Stockholm ska gå på det här hoppas jag?

never held her dear

Det är inte många som vet, att det är Kämpebron (mellan Västra och Norra Hamngatan) som är finaste platsen i Göteborg att se solnedgången på. Ut över vattnet. Himlen var alldeles rosa när jag satt på bussen hem häromdagen och åkte förbi. Lyssnade på I Never Said I Was Brave. Han är bra den där Joel Alme.

Tanzania

Jag drog till Tanzania och sen hade jag liksom ingen speciell lust att blogga längre, som ni uppenbarligen märkt. Nu har jag det igen, så vi får se vart det hela tar vägen! Jag ber om ursäkt för mitt plötsliga försvinnande sådär. Hoppas ni haft en fin helg och njutit av vårsolen! Välkomna tillbaka.

personligt

Såklart att jag hänger upp mig på undantagen liksom. Eller jag vet inte. Någon sa i alla fall att denna bloggen var sämre än den förra, mer opersonlig om jag minns rätt.

Jag kan väl hålla med om att jag inte är personlig på bloggen i den meningen att jag inte skriver långa utlämningar om vad jag gör på dagarna och vad jag tycker om allt och inget, men jag ser inte varför ni skulle vilja läsa om det. Jag vill inte läsa om vad ni åt till frukost eller om hur ni slog personligt rekord när ni var ute och joggade på kvällen. Visst finns det väl andra sätt att vara personlig än att berätta om hur man dansade loss på Sticky för någon vecka sen, om att man satt bredvid ett fyllo på bussen häromdagen och tyckte att det var smått obehagligt eller om hur man shoppade med Lisa i lördags, men jag har ju nischat mig och bloggen till att vara en musikblogg. Ni läser väl inte om högskoleprov-funderingar och burmademonstrationerna i Groove eller valfri annan musiktidning? Varför skulle det vara annorlunda med en blogg för? Sedan har jag absolut inget problem med att vara personlig, jag skriver ju i stort sätt varje dag om vad jag tycker om det som kanske ligger mig närmast om hjärtat: nämligen musiken. Och jag tar skit för att min recension på en konsert var av en helt annan uppfattning än mannens som stod bredvid och jag yttrar mig om skivan som nyligen släpptes, som på gott och ont faktiskt alla har åsikter om. För musiken är ju ett oerhört känslig och personligt ämne. Vem visar inte sin personlighet genom att namedroppa några av favortiartisterna? Så vem jag är går ju faktiskt att läsa mellan raderna i varenda av mina inlägg.

Men vad vill ni ha då? Är det en bild som fattas? För det kan jag ju självklart fixa. Har bara inte fått gjort det än, det där med layouter och sånt förvirrar mig (en snygg header hade inte var så dumt men en vän har looovat att hjälpa mig så det blir väl snart löst). Eller är det just ett litet inlägg om min dag som skulle göra skillnaden?

Sedan kan jag ju bara som en parentes påminna om att jag faktiskt varit väldigt personlig ibland. Som detta, detta och detta (trots att det sista var från förra bloggen). Men det kanske är för lite? Om sanningen ska fram bryr jag ju mig om hur ni läsare vill ha bloggen, hade aldrig lagt ner såpass mycket tid på det här om det inte var för att rätt många faktiskt läste och verkar finna min blogg intressant. Varför personen i fråga valde att inte sätta en fin prägel på kommentaren och lämna sitt namn vet jag förresten inte, men vill man att jag ska öppna mig och stå för det jag skriver kanske man själv ska göra det? Eller jag vene...

jusqu'ici tout va bien

Det har nog varit lite dött hör på bloggen i några dagar nu. Största anledningen är väl att skolan har börjat igen. Vilket inte känns alltför tråkigt. Sommaren blev väl ändå inte som vi tänkt oss, eller hur? Så istället för att sitta framför datorn har jag försökt förstå mig på alltifrån nya scheman till att sola i parken med nyfunna vännerna!:) Mycket trevligt. Annars är nåt av det bästa med hösten är att man får mysa till en film utan att få dåligt samvete för att man sitter inne. Så igår blev det den franska filmen La Haine (Medan vi faller).

La Haine handlar om kravallerna i Paris förorter. Abdel Ichah ligger i koma efter att brutalt misshandlats under ett polisförhör, vilket leder till upplopp på gatorna. Man får följa Vinz, Hubert och Saids kamp mot polisbrutalitet och den hopplöshet de känner inför en värld utan möjligheter. För ni har väl hört historien om pojken som faller från femtioende våningen? För varje våning han faller upprepar han: Så här långt, allt bra! Så här långt, allt bra. Detta är filmen om ett samhälle som ständigt upprepar: Så här långt, allt bra...

Mathieu Kassovitz har gjort en mörk film, som faktiskt är lika aktuell idag som för 12 år sedan då den kom. Och precis som alla andra franska filmer jag sett, är den fruktansvärt snyggt filmad. Har ni inte sett den än borde ni verkligen göra det. Medan vi faller är defenitivt en av de bästa filmer jag sett.

Så för ovanlighetens skull fick ni ett filmtips. Filmen berörde mig för mycket för att inte dela med mig av den till någon. Men detta är ju en musikblogg, så självklart kunde jag inte låta bli att lyssna på soundtracket. För av uppenbara anledningar har mina favoritfilmer fruktansvärt bra soundtrack, och Medan Vi Faller är inget undantag.

Det hela börjar med Bob Marleys Burnin' and Lootin' och redan då var man ju fast liksom. Annars var det mycket fransk hiphop. Och det kan jag ju verkligen inte skryta med att jag kan mycket om. Fransk musik för mig är ju framför allt electronica-duos och Ed Banger-hypen. Men vad krävs för att få till ett bra soundtrack? Är filmmusiken ens viktig? Vilka filmer har bäst soundtrack tycker ni?

Les Fabuleux D'estin D'Amelie Poulin och Garden State. Två filmer med mycket fina soundtrack.

...

Har svårt att samla tankarna. Är i alla fall hemma igen efter en vecka med repande och spelande och mina annars härdade gitarrfingrar är såra efter timmars elbas-spelande. Himla kul hade vi. Massa kärlek till bandet!

Början

Flyttar över gamla bloggen hit. Favoritinläggen hänger med, och när jag fått ordning på layouten är den dags för nya intressanta inlägg. Jag kommer som vanligt skriva om musik, främst indie. Så, nya och gamla läsare: Välkomna!

Gamla bloggen hittar ni här.

Welcome to my new blog. Older posts you can find here, in my previous blog.