att blogga.

Jag har bloggat ständigt sedan i alla fall 2006. Det tog ett tag att bestämma sig för att rikta in sig på musiken. Ganska fort växte den till något stort, något större än att jag bara kunde kludda på om vad som helst. Så jag tog chansen, nischade in mig på indiemusik en period när det knappt alls fanns bloggar och de som fanns verkligen inte handlade om musik. Jag tror som Katrine Kielos, en välkänd politisk bloggare och numera ledarskribent hos Aftonbladet (citat): att en bra blogg måste ha ett tänk, ett mål. Den kan inte användas som kladdpapper eller anteckningsbok eller som ett försök att bli bekräftad och sedd av någon där ute. En bra bloggare har respekt för formatet. Alla former innebär vissa möjligheter såväl som begränsningar, bloggen också.

Men jag känner ändå att mina reportage om vare sig det är baile-funk eller No Music Day har gått hem. Och att intervjuer, krönikor och recensioner funkar utmärkt på bloggar. Bara man varierar sig lite. På det sättet har bloggandet varit en oerhört bra skola. För att hantera språket, hantera kritik, faktiskt vara konsekvent (några dagar utan bloggande och säkert hälften av dina läsare försvinner, men om du tvärtom bloggar på som fan i en vecka kan du nästan tredubbla läsarantalet) och att kommunicera, vare sig det gäller med läsarna, med musiker i intervjuer eller med pr-konsulter, och arrangörer angående ackrediteringar.

Själv tror jag att skillnaden mellan ett bra resultat och något medelmåttigt beror mycket på motivation och målmedvetenhet. Jag var motiverad att få till ett forum att diskutera musik, som jag annars inte fick till i skolan eller bland vännerna. Målmedvetenheten kom efter hand. Jag var 15 år när jag sökte presspass till då nystartade festivalen Way Out West. Jag mejlade artister om intervjuer, lade ner fruktansvärt mycket tid på research och fnulade på blogginlägg på vägen till skolan. Och som Katrine Kielos fortsätter i boken ”Att skriva börjar här 2.0” (Maria Kuchen, Ordfront): Skillanden mellan en bra och en dålig blogg är skillnaden mellan en bra och dålig skribent. Och är det något jag aldrig fått kritik över i bloggen så är det mitt språk.

Men visst har det skrikits högt på bloggen stundtals. Ni var många som reagerade på mitt inlägg när jag diskuterade vad begreppet indie egentligen innebar, eller när jag kommenterade att modellen Irina Lazareanu skulle satsa på en musikkarriär. Men det är det jag gillar med bloggar. Den direkta kritiken och den omedelbara reaktionen eftersom kommentarsfunktionen är så omgående.

Men liksom Kielos trivs jag ibland inte alls med formatet. Jag lärde mig mycket och jag har fått många jobberbjudanden. Men det blir för personligt. Och där är väl min brist inom bloggandet. Att jag inte skriver om vad jag åt till frukost, vilket i och för sig en chefredaktör på en svensk tidning tyckte var ganska skönt. Men jag vet ju, jag själv läser bara bloggar med många bilder och personliga betraktelser från vardagen. Så där ska jag bättra mig! (Har faktiskt investerat i en bra kameramobil och ett abonnemang med mycket internet så jag kan blogga lite oftare.)

Och målgruppen? Ni som brinner för det, för inte bara musiken utan för kultur i det stora hela. Med musiken som utgångspunkt. Att kunna kombinera musik med konst, politik, film, mode är det jag strävar efter. Ni som vill veta vad som händer just nu inom musikbranschen, som vill diskutera en ny skiva eller nyheter som rör independentgenren. För oss som lyssnar, andas musik. Och som kanske själva håller på med musik?

Summa summarum så tror jag det viktigaste är att ha något konkret att säga. Och det har jag!

Så välkommen tillbaka igen efter sommaruppehållet! Mycket nöje.

Lyrisk

Galet fin helg! Och jag är mer än hälsosamt kär i Alex Kapranos. Franz Ferdinand gjorde en fruktansvärt bra konsert igår! Solklar femma, helt objektivt sett alltså! Nu ska jag packa upp... Allt gott till er!

I'm in the band

Nu har jag band igen! Det är tre killar på gitarr, bas resp. trummor och så jag piano och sång. Idag fick vi en spelning om mindre än två månader! Hur ska det gå till liksom? Vi som inte ens hittat repa än! Men det SKA gå, och ni får förstås hänga med på vad som händer. Kul som in i bänken kommer det bli i alla fall!

India

Jag tänkte berätta lite om Indien. Jag var där i vintras för första gången, och det var helt fantastiskt! Av alla ställen mellanlandade vi i Azerbadjan, ett kallt och grått Baku som stor kontrast till Indien där värmen sådär slog emot en när man stiger av planet ni vet? Känner att det här inlägget kommer att bli helt osammanhängande, men det får gå för det är väl Indien också egentligen! Där är gatorna alldeles röda av jorden. Och om man inte ser upp blir man överkörd direkt av en liten Maruti Suzukibus. Även om de tutar hela tiden. Det är ett jävla ljud egentligen. Tiggare med sina färggranna åsnor och flöjtar som inte är stämda för fem öre. Köpte en så jag ska försöka filma en gång så ni får höra hur det låter!
Sedan är det marknaderna! Jag hittade mycket fint där, men det är ju mest skräp egentligen. Fast fint skräp! Men de drar i en, man får liksom inte ens snegla på sakerna för då märker affärsinnehavaren det och drar in dig i affären. En liten åttaårig tjej drog i min arm så hårt att jag fick blåmärken! Men det ska hon ju ändå ha credd för, så stark är inte ens jag som är avsevärt mycket äldre. Och det är sant det där med kossorna. På stränderna går de och äter bland soporna från de små schacken där man äter lunch.
Nyårsafton var jättefin! Vi gick ganska snabbt från hotellet där Dom & Roys duo eller vad de hette skulle underhålla med inspelade smörpopslåtar à la Lugna Favoriter på keyboard och mandolin till heeelt i otakt. På stranden firade indierna själva med att tända på dockor i form av gamla män. Såg lite makabert ut men det var för att elda ut det gamla året ungefär och det är ju logiskt... Raketerna var fullständigt livsfarliga, gick de av gick de åt helt fel håll. Men det var ändå den absolut bästa nyårsafton jag har haft! Vi satt på stranden med Fenny Limca, jordnötssprit med indisk fanta citron typ, och pratade löften.
Indien kan nog vara ett av det finaste länderna jag besökt och det kommer inte dröja länge tills jag åker dit igen! För vare sig det gäller den sjukt goda maten; pikoras, aloo gobi eller en veggie tali till lunch, eller att se apor och flygande hundar (typ som fladdermöss som såg ut som rävar. googla vettja!) i träden, stora vågor att bada i, morgonpromenader med barnen som skulle till skolan, alla handmålade reklamskyltar, spela fotboll barfota på jorden eller de otroligt sköna människorna, så älskar man det. Det gör man verkligen.

Denna filmen tipsade mina nyfunna indiska vänner mig om. "Som titanic fast mycket bättre! Alla gråter på slutet" sa killarna och rodnade lite. Jag måste säga att det låter oerhört lovande!


Förresten kan nog Slumdog Millionaire vara en av årets bästa filmer. Den verkar ju vara så söt! Tycker inte ni det?

...och när jag öppnar min dörr slår värmen emot mig

Hade jag varit du hade jag satt på Fleet Foxes version av Judee Sills gamla Crayon Angels. Kanske texten inte stämmer så väl in på det jag ska berätta, men för stämningen.

När jag var liten var det att åka till farmor och farfars sommarstuga på Marstrand och få lov att stanna uppe lite senare än vanligt för att se på lysmaskarna, som var mitt sommarlov. Tills vi köpte den där tomten på en av västkustens alla öar. Där julidagarna kan bli så varma att det känns som att världen står still. Människorna rör sig saktare då. Grusvägen nedanför huset dammar när man cyklar till affären. Man ser enstaka småbåtar fara över fjorden, men man hör dem inte. Inte ens surret från den lilla flugan du irriterat slår mot din axel hörs, och blodet blandas med svett. Man får stiga upp tidigt, packa matsäck och åka ut med båten. Dels för att det bästa platserna tar slut framåt lunch. Dels för den efterlängtade sjöbrisen. Ute på klipporna smakar din hud salt efter alla bad. När det är som värst är man i mest hela tiden... Alldeles yr av solen är man när man reser sig, kisar mot himlen och ser cumulonimbus-molnen hopa sig inåt land. Jag lärde mig tidigt att det betydde regn och kanske, om man hade tur, åska. Så man åker hem, når bryggan precis i tid. Och springer barfota upp längs grusvägen. Innan du nått de femtio metrarna upp till huset har pölarna börjat ansamlas. Plötsligt ter sig skuggorna runt oss större, solen går i moln. Solmadrasser och tidningar, böcker och karaffer på terrassen ska in. Klänningen klibbar lite på låren. Och håret faller stripigt nedför mina våta kinder. Vad var det där med att dansa för regngudarna? Som alla barn på dagis pratade om när man var liten. Be, för att himlen ska öppna sig. För att gräset återigen ska bli lite grönare likt det var i vårens skira ljus. För att den outhärdliga värmen, då man inte kan somna om kvällarna och inte kan orka annat än att dåsa till i skuggan på dagen, för åtminstone en stund ska upphöra? För inget är mer befriande än ett sommarregn. Den där doften. Av sommarregn på dammig grusväg, på torkat gräs, på din solbrända hud. Då dagarna känns mycket längre. Kan det vara så, att vi ett tag, hade kallat dessa gudar genom våra nattliga danser? Då när den mesta hettan lagt sig och vi äntligen tycktes leva upp lite? Hade vi fått solsting? Där och då tedde sig barnens lekar inte så främmande. Så där satt vi i regnet, tills det slutade.

Jag lovade en överraskning av något slag för ett tag sedan. Här har ni den. En Spotify-lista med musik som kanske får oss att drömma om sommarlov. Hoppas ni gillar den! Och när jag öppnar min dörr slår värmen emot mig heter den. Precis som en textrad av Skansros.

Valentin

Vill ni har fler kärleksbilder är Le Love Image en av de charmigaste bloggarna just idag...

Alla hjärtans dag. Jag försöker leta reda på min favoritlåt om kärlek. Är det tonårstrånande som i Hello Saferides Highschool Stalker? En ärlig kärleksförklaring som Billie the Visions Summercat? Älska-dig-för-evigt så som i I Will Follow You Into the Dark med Ben Gibbards Death Cab For Cutie? Eller är det egentligen finast med den kärlek som Håkan Hellström beskriver, så som i Nu Kan Du Få Mig Så Lätt. Jag menar, det känner vi ju alla igen oss i! Fast å andra sidan kanske vardagsrealism som Känsloklubben med Doktor Kosmos berör mest. Och Chosen One med Concretes? Viljan att visa hela världen sin älskade! Är det det som är finast?

Vet ni, jag skulle nog säga Julie med Jens Lekman. Av många orsaker, som denna och denna och detta. Men framför allt av den enkla anledningen att texten är något av den vackraste kärleksförklaringen jag någonsin skådat:

Oh Julie, meet me by the vending machine
Oh Julie, I'm gonna buy you a wedding ring

Eating french fries by the dock of the bay
lots of ketchup and mayonnaise
You said this town's too big for our hearts
you can't tell where it ends or starts

Oh Julie, the future could be so bright
Oh Julie, the ticket inspector's out of sight

What will you do when you graduate
if you stay here you'll suffocate
And all your friends are moving to London
while the cherry trees are still in blossom

Oh Julie
Oh hold me, hold me trough the sweet hereafter

Being with you can be very fatal
somehow we forget to pray for the angels
then the angels make sure that our hearts are devoured
make us jump from the Eiffel Tower

Oh Julie, you know that I ain't for hire
but you can have me, you can trade me for your cigarette lighter

Take a step from the humdrum
tearing down the Colluseum
They said we'd hit the bottom
but the cherry trees are still in blossom

Julie, you know that I ain't for hire
but you can have me, you can trade me for your cigarette lighter
Oh Julie

youth

Ganska ofta har man det bra fint alltså... 2: utanför repan på tjörn, 4: bandbild? och jag är inte med på noterna om att vi skulle vara ett hårdrocksband... 5: Finaste Ingrid med ukulelen 6: festival

Dagens låt: It was the end- Milberg
Concretes-Lisa Milbergs nya singel där Sarah Assbring aka El Perro Del Mar gästar och John Eriksson spelar marimba

10/2

Nu ska jag iväg och dja! Har räknat bpm hela dagen så nu är jag redo!

Idag har jag annars lyssnat mycket på SKWBNs nya, den hittar ni här. Vad tycker ni?

cotton

Förra året släppte ett band vid namn Cotton Jones en EP, som jag skulle ta och lyssna in om jag var ni. I år kommer ny skiva också.. Här hittar ni dem!

Förra året var jag också dålig på att sammanfatta. Så här kommer en sån där lista som någon tyckte jag skulle skriva. Bättre sent än aldrig liksom:
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag tältade på festival! Jag tågluffade. Jag var på begravning. Jag var i Afrika!
Vilka länder besökte du?
Tanzania, Kenya, Indien, Frankrike, Danmark, Tyskland, Tjeckien, Belgien, Nederländerna, Norge... Ja, jag reser rätt mycket.
Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Ett band.
De stunder från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Ångest på Arushas (Tanzania) flygplats. Finaste jag gjort i hela mitt liv. Inte konstig man gråter när man ska därifrån.
Vad var din största framgång 2008?
Ehm, presspass till alla festivaler jag besökte och fina betyg? Flera tidningar som hörde av sig angående bloggen.
Största misstaget?
Oj... En hel del. Men samtidigt inte alls många...
Var spenderade du mest pengar?
Resor, musik, festival, fikor
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kärlek, musik, åka nattåg med fina människor, strosa runt på Paris gator och fira sommarlov, se fotbolls-em på olika pubar i Europa, tolvslaget på en strand i Indien, Stockholm, min familj och min släkt i sorgen, långa telefonsamtal, ljusa nätter på Orust...
Gjorde någonting dig riktigt ledsen?
Oja, svikande vänner som inte fanns där när man som allra mest behövde dem. Kärlek. Stressen.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Kids - MGMT, Jag är en vampyr - Markus Krunegård... Mycket festival liksom.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Överlag ledsnare. Även om det i mångt och mycket har varit ett jävligt roligt år
Vad önskar du att du gjort mer?
Jag vet inte, jag har nog gjort rätt bra tror jag. Eller ja, sova mer önskar jag alltid
Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit arg och ledsen. Tagit så allvarligt på saker?
Något du önskade dig och fick?
Allt!
Något du önskade dig men inte fick?
En del konserter
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lite mindre drama?
Vem saknade du?
En hel del vänner som sagt, med en famn och en hyrfilm.

INDIEN

Jag har varit i Indien. Det var helt galet men alldeles underbart.

Well, jag lär ju berätta mer.

100000 thoughts

Brittiska Tap Tap gör det bra! (klicka på elefanten)



Jag är sjuk. Det är helt okej, för jag orkar inte så mycket mer än att kolla alla filmer jag inte hunnit se. Har sett Wes Andersons alla och de är ju väldigt, väldigt fina.. Bill Murray är nog filmens svar på Moz. Rätt så genialisk, gammal nog att bli lite legendarisk men såpass tråkig att många inte ser storheten. Har ni sett Broken Flowers förresten? Soundtracket består mest av etiopisk jazz i form av Mulatu Astatke som jag nog nämt tidigare men som får en att dansa i en ökendammig taverna medan lokalbefolkningen undrar vem fan du är och som därför är värd att nämna igen.

Jag fick ett mejl av en person som vill att jag ska börja skriva någon annan stans. Var spelar ingen roll, men han sa att min blogg var "befriande ren från vad jag åt till frukost". Men han undrade vem Anna var. Så, jag är Anna. Jag är jävligt bra på Trivial Pursuit. Jag är grym på geografi och kan de flesta huvudstäder. Jag tycker dessutom att det är kul att kunna det. Jag gillar att läsa seriösa tidningar om kultur, för då känner jag mig viktig. Men viktigast är att vara lojal och ärlig mot sina ideal, tycker jag. Då är jag stolt över mig själv. Jag är också duktig på gitarr men ännu duktigare på piano.

Fast med skola och skit är det svårt att hinna med allt som man egentligen vill. I alla fall om man alltid väljer tråkigt och praktiskt och behöver vara sjuk för att komma på vem man är. Och det kommer ju inte bli ändring på det. Jag kommer inte skriva ett sjuhelsikes nyårslöfte. Men jag kommer kanske ta med mig nya numret av Rodeo nästa gång jag är på stan. Jag kommer kanske försöka se mer än en film på filmfestivalen. Jag kommer önska mig lite fet litteratur i julklapp. Och spela mycket TP. Kolla på På Spåret och glänsa med mina kunskaper.

Annars har jag ju musiken. Fy fan vad den har räddat mig många gånger! Brittiska Tap Tap gör det ju som sagt väldigt bra..

like a Starfish

Lätt å bli lite depp så här på hösten. Men om någon skulle ha lust att göra mig lika glad på bilden kan du alltid fixa en biljett till Antony & the Johnsons konsert i London nästa vecka. På Barbican, där han spelar tillsammans med London Symphony Orchestra ni vet... Det spelar ingen roll om det är på torsdagen eller fredagen, jag är inte så kräsen!

instruments

Trumma, kalimba, maraccas och kjoltyg köpt i Afrika.

Jag minns inte vad han hette, han som sålde mig trumman. Men övertala en kunde han. Gav mig en liten trumkurs och spände åt skinnet på Goman (trumma på Swahili) så att svetten rann. Jag blev generad för att jag tyckte att det var för mycket begärt. Men så blev ljudet jävligt bra också. Sedan bar jag den över halva världen i handbagaget. Från Zanzibars pyttelilla flygfält, till Kenya och Nairobi, till Amsterdam och via London och sedan hem. Det var det värt.

Kalimban är från Uganda, och låter lite sisådär. Men Jens Lekman lyckas ju! Och det är sannerligen det finaste hantverket jag sett! Fungerar så att man plinkar lite på de där metallpinnarna.

I went to the concert and I fought through the crowd, Guess I got too excited when I thought you were around

Jag vill ju vara den som börjar sjunga med i musiken på bussen hem. Tänk vad glada alla hade blivit liksom? Hur glad hade inte jag blivit om du hade börjat sjunga med i din musik när du satt bredvid mig? Förutsatt att du har bra musiksmak då, men bara nästan. Bara att du hade tagit ton hade gjort mig glad.

Själv är jag den som på sin höjd vickar på fötterna i takt med ipoden. Kanske mimar jag lite tills jag möter din blick i speglingen i fönstret.

Mimade idag gjorde jag till Strokes. Som ju faktiskt släpper nytt nästa år!

lp.

Jag samlar på lp-skivor och klär väggarna med dem. I onsdags, då vädret aldrig tycktes kunna bestämma sig och kulturkalasets program var för tråkigt gjorde vi majorna och jag fyndade dessa 4 fina "tavlor" för 120 kronor.

1.Beach Boys-skivan påminner om glasmosaik. Ni vet den som sitter på kyrkfönster. Inte så värst bra låtar på men för 35 kr orkade jag inte vara kräsen.
2. Marthas Vineyard, 35 kr. Låter lite som Susanne Vega. Inget som jag kommer lyssna på så mycket, men den har ett jävligt fint omslag. Tycker ni inte det?
3. Familjen Barbapapa för 25 kr. Kolla den rosa som är ett piano!!
4. Supertramp- Crisis? What Crisis? 25 kr. Bra musik, och tidernas härligaste omslag. Underbart!

.

det var året då jag hade min första spelning, i något som mest liknade en sliten gympasal där vi spelade Linneas låtar som doftade revolution och typ alla låtar blev fel fastän det inte gjorde så mycket. det var också året då jag avsevärt påverkad av gulafebernvaccin stod längst upp på hvitfeldtskas tak i regnet och fick hålla hårt i lisas hand för att inte ramla ner i den hårda vinden. vi hittade en stjärnkikare som man kunde fälla upp ur golvet, och så stod vi där och spionerade på lägenheterna i vasa. det var året då jag spenderade de bästa veckorna i mitt liv i Afrika, Tanzania och Zanzibar. Det var året då jag gjorde det smarta draget att börja lära mig spela dragspel, men jag tog väl inte enbart bra beslut och tackade nej till ett år i London. i slutändan var väl det bra kanske men tröstade mig med att tacka ja när bror min bad mig hänga med på tågluff dagen efter och vi sjöng doktor kosmos på tunnelbanan i paris och såg em på små pubar och gick runt i ett soligt prag. och blåvitt tog sm-guld och manu chao spelade i ett svettigt slottskogen och till allas lycka blev satc en film! typ. Det var året, men imorgon är jag ett år äldre och ett år klokare. Vart jag vill komma är att imorgon, den 4 juli, fyller jag år. och visserligen kanske jag inte spenderar det kommande året i London men å andra sidan får jag istället tillbringa det med mina fina, fina vänner.

PS: Ni som bor i Stockholm ska gå på det här hoppas jag?

sunt förnuft

Fina bilder från året som gått: Hedi Slimane och the cherry blossom girl.

Shit. Det var längesen jag hade tid, lust eller ork att göra detta. Ordentligt och på riktigt. Men jag gissar att alla behöver en paus. Hur som helst blev det kanske lite för stort, lite för seriöst och alldeles för mycket på en gång. Om jag ens kunnat drömma om de möjligheterna som jag fått genom mitt skrivande här... Nu när jag vilat upp mig lite under julen har jag kommit fram till allt eller inget! Och såklart blev det ju allt! Jag älskar ju detta. Men förvänta er att 2008 blir lite annorlunda.

Jag börjar med att försöka klura ut det här med designen. Om någon känner sig manad att hjälpa mig är det bara att höra av sig. Sedan tänkte jag blogga lite mer frekvent såklart. Nu när jag är så sjukt hälsosam och tränar och äter nyttigt och allt så har jag liksom inga egentliga nyårslöften. Utom kanske att bara göra sånt som jag tycker är kul! Inte bara unna mig att ge tid till mina intressen, utan liksom på riktigt se det som livsnödvändigt att jag får sätta mig vid datorn och recensera den där skivan eller varför inte ta och plinka lite på melodican eller vad det nu är jag vill göra istället för att typ, plugga. Det har jag gjort så mycket ändå, så det är dags att jag lever lite. Jag har inte varit på en enda konsert denna hösten i stort sett. Det är ju fan inte okej. Så med gott humör möter jag det nya året, med förhoppningar om (ja jag rent ut sagt förutsätter att det kommer att bli) ett riktigt gott nytt år! Vad kul det ska bli! liksom:)

Låter mina tankar sunda? Det gynnar ju er läsare i alla fall. Om jag nu har några sånna kvar efter mitt lilla uppehåll. Tack för alla jättefina mejl under året. Tack för all fin musik ni musiker därute förgyllt min inbox med (musikbloggen(at)hotmail.com) och genom min myspace, genom veckorna. Tack för alla underbara kommentarer och fina kritik! Tack för alla intressanta inlägg i de debatter som pågått under året. Tack för att ni läst!

God fortsättning på er alla!

PS: Nu ska jag bara knåpa ihop en såndär fin årskrönika. Alla är ju så tidigt ute, lite för tidigt tycker jag och rynkar på näsan med hopp om att få den klar till nyårsafton... höhö.

now I know what I'm thinking what I'm feeling

Någon sa en gång att de som skriver om musik egentligen själva bara vill vara musiker. Men något kom i mellan och istället fattade de pennan för att i alla fall inte vara allt för långt bort ifrån drömmen. Och så är det ju!:P

Kort och gått: Jag och Henning har startar en synthduo. Här är största inspirationskällan:



Klockrent.