play me a sad song 'cause that's what I want to hear

Ni vet den där känslan. Grå som betongen som smyger sig på när man minst anar det. Vännerna är inte hemma. Istället fastnar man snörvlande framför datorn. Jag kan inte klaga på vädret längre och rastläsheten gör att jag måste ha något annat att bli arg över. Du skulle kallat mig kroniskt arg, men så överanalyserar jag ju också oftast. Tänker för mycket. Egentligen vill jag ju bara dansa loss till Calvin Harris superhit Acceptable In The 80s. I've got hugs for you if you were born in the eighties, the eighties... Det hade vart nåt. Men du är ju inte hemma! Så istället sitter jag här. Vad gör ni när ni har tråkigt? Man borde försöka förstå sig på världen, läsa en bok och bli kvasiklimatsmart som Madonna. Jag tror jag tappade bort förmågan att göra något vettigt någon gång i början av högstadiet. Det är därför jag är så stolt över bloggen. Det är fan inget måste. Det betygsätts inte, det jag skriver. Det är något jag helt och fullt bestämmer över själv och något som egentligen är ganska vettigt. Jag vill så gärna tro det i alla fall.

Botemedlet som funkar för mig när jag har tråkigt är NRK P3:s nettradio. Jag känner mig så fruktansvärt trygg när programledaren på Trash Kassett på klingande norska presenterar Au Revoir Simone och Francois Hardy. Blundar jag, så kan jag nästan se Oslos skyline (eller vad man ska kalla det) framför mig och känna AC:n i ansiktet. Jag har aldrig känt mig så hel som på resande fot. Så hemma. Det är väl de stunderna, som får mig att orka vara så ambitiös hela tiden. Som faktiskt får mig, trots rastlösheten och latheten, att faktiskt ta tag i saker och vara duktig. För då vet jag, att jag sedan kan dra iväg. Som ett vilkor liksom. Det är därför nrk p3 är tryggheten själv. För att det är det som får mig att läsa läxor natten lång, för att plugga inför provet och för att få de där betygen. Jag undrar vad som händer sen, när jag liksom har dragit. Fått som jag velat. När jag slappnar av och sedan länge stängt av nrk p3:s nettradio. När jag bott överallt och Ben Gibbards slutord blir alltför sanna. Blir den där gråa känslan för alltid då?

...

Men så kommer Ernst Kirshsteiger och förstör allt. Hur kan man vara så käck? Fattar han inte att världen går under? Ser han inte de fattiga barnen i Afrika? Tror han att han bara kan klampa in hos mig och få mig ur mitt cyniska regnvädershumör utan att få skit för det? För det är väl så, att man ibland VILL vara arg, ledsen och rastlös. Att man vill sitta och drömma och bättre tider och skriva ner pseudodjupa tankar? Då ska Ernst komma där och förstöra. Då är det minsann bättre med Au Revoir Simones Sad Song. Nrk p3 vet vad som går hem en måndag kväll!

Mest spelade veckan som gått:

Close Your Eyes/ We are Blind- Alaska In Winter feat. Beirut

The Opposite Of Halleluja- Jens Lekmans sprillans nya singel

The Angry Mob- Kaiser Chiefs

Inflation- Whitest Boy Alive

Lay Lady Lay- Bob Dylan

My Right Versus Yours- The New Pornographers

Fistful Of Love- Antony & The Johnsons

Marble House (Live version)- The Knife

Utru Horas- Orchestra Baobab

Love Stoned- Justice remix

Hong Kong Garden- Siouxie & The Banshees

California's Gone- Rays Vast Basement

I'm Sorry He's Mine- Miss Li

Bild: Cory Kennedy