Musik har en jävla genomslagskraft när de kommer till politiska eller ideologiska budskap, och har haft i alla år. Och är det något som intresserar mig mycket är det hur man använder musik till att få ut det man vill ha sagt. Att använda musiken som ett forum för samhällsdebatten!
Miljökören i Malmö har tagit fasta på detta. Se hur de förgyller malmös gator med sin sång och hur de försöker få oss att lämna bilen hemma till förmån för cykeln, med sina catchiga rim.
Faktum i samarbete med Storan och MUG arrangerar en spännande minifestival eller vad man ska kalla det, vid namn ”En jävligt soft kväll”. Alla intäkter går oavkortat till Faktums arbete för hemlösa och mot hemlöshet.Det utlovas spännande musikaliska möten mellan bland andra Ebbot från The Soundtrack of Our Lives, Nicolai Dunger, Martin McFaul, Joel Alme, Emrik med vänner och Maia Hirasawa. Ska själv försöka att dyka upp faktiskt. Hoppas vi ses där!
För alla er som har svårt att vänta på Radio Depts kommande album “Clinging To A Scheme” och som inte upptäckt filipinernas bästa shoegazer-band än borde lyssna på Moscow Olympics. Drömsk pop från Lavender Recordings.
"a new EP, presumably to be named #4, due to be released in November/December 2008 and a new album which should be out in the spring of 2009"
står det hos Labrador. För er som längtar ligger en ny låt uppe, God Save Roger Nichols uppe på deras myspace. För vidare information kan ni kolla deras nya blogg som ni hittar här!
Jag dricker te och drömmer om tågresor till Indien. Har ni inte sett filmen så har ni verkligen missat något.
Idag är en lite jobbig dag. Och jag varken hinner eller orkar att ta itu med det... Men det löser väl sig.
Förresten kanske någon av er kan hjälpa mig med en sak. Såg häromdagen att min myspace-profilsida är angiven som privat! Det är den verkligen inte tänkt att vara. Och oavsett hur mycket jag ändrar inställningarna händer inget. Dessutom ser ju bloggen lite konstig ut? Visst gör den? Åh vad trött jag blir.
WOW 2008. Hur fan tänkte jag när jag valde Håkan istället för Fleet Foxes? Jag visste ju att Håkan skulle spela på Liseberg i höst, i vanlig ordning. Brorsan letade sig dock bort mot Linnétältet. Fina, kloka bror min. Skit också. Jag lär ju ångra det hela hösten...
Trumma, kalimba, maraccas och kjoltyg köpt i Afrika.
Jag minns inte vad han hette, han som sålde mig trumman. Men övertala en kunde han. Gav mig en liten trumkurs och spände åt skinnet på Goman (trumma på Swahili) så att svetten rann. Jag blev generad för att jag tyckte att det var för mycket begärt. Men så blev ljudet jävligt bra också. Sedan bar jag den över halva världen i handbagaget. Från Zanzibars pyttelilla flygfält, till Kenya och Nairobi, till Amsterdam och via London och sedan hem. Det var det värt.
Kalimban är från Uganda, och låter lite sisådär. Men Jens Lekman lyckas ju! Och det är sannerligen det finaste hantverket jag sett! Fungerar så att man plinkar lite på de där metallpinnarna.
Tar en paus i pluggandet och tipsar om Passion Pit som släpper nya skivan i övermorgon. Chunk Of Change. Det bloggas ju flitigt om dom och det av en orsak. Så lyssna på Lokko och smit in här.
Traditionellt sett brukar hösten bjuda på fina skivsläpp. I år är inget undantag. Of Montreal släpper uppföljaren tillHissing Fauna, Are You The Destroyer? (som kom tvåa på min lista över förra årets bästa skivor). Skivan heter Skeletal Lamping och släppet följs av en turné, som innefattar Sverige!!! För datum, kolla deras myspace.
Efter att ha lyssnat in mig i några dagar står det klart, Skeletal Lamping gör mig inte besviken någonstans trots förra årets finaste! Den är minst lika ambitiös, med alla sina musikaliska svängar som nästintill blir överväldigande, precis så som Of Montreal alltid är. Diskodängor blir till storslagna körer och pianoballader om kärlek (Touched Something's Hollow) blir till dansvänliga beats. Det är Flight Of the Conchords möter White Stripes och är precis så spretigt som vi älskar med Of Montreal! Måhända är det inte en lika "hittig" skiva som föregångaren var, men den har något väldigt ovanligt i att alla låtar är starka. Annars brukar det alltid finnas några låtar jag gillar mindre.
Det är också en sexigare skiva! Texterna anspelar hela tiden, även om Kevin Barnes aldrig kan bli vulgär med sin ändå rätt så oseriösa framtonig och det lite töntiga rappande som tar en tillbaka till fritidsgården där Patrik försökte sig på några snygga rhymes medan Koffe la beatsen. Ja ni förstår?... Och du som gillar att dansa kan inte låta bli att skaka rumpan till Skeletal Lampings heta afrikanska trumintron.
Och jag förstår inte hur de gör det! Hur de är alldeles för mycket och för generösa (skivan har hela 15 spår) och öser på enligt devisen more is more och ändå, ändå lämnar dig mig törstande efter mer! Jag måste sätta igång den en än gång, måste spela Wicked Wisdom en gång till för att den har det bästa introt, måste somna till Plastis Wafers och sen förundras över träffsäkra texterna "I'm so sick of sucking the dick of this cruel cruel city" (St. Exquisite's Confessions) och "You should call me some time, I won't answer, but at least I'll know you care" (Triphallus, To Punctuate!). Skeletal Lamping kommer bli hösten 2008's soundtrack. Det är jag övertygad om. Om inte du är det kan du lyssna på Id Engager och Nonpariel of Favor här.
Skeletal Lamping släpps om en dryg månad, den 7 oktober närmare bestämt.
Jag vill ju vara den som börjar sjunga med i musiken på bussen hem. Tänk vad glada alla hade blivit liksom? Hur glad hade inte jag blivit om du hade börjat sjunga med i din musik när du satt bredvid mig? Förutsatt att du har bra musiksmak då, men bara nästan. Bara att du hade tagit ton hade gjort mig glad.
Själv är jag den som på sin höjd vickar på fötterna i takt med ipoden. Kanske mimar jag lite tills jag möter din blick i speglingen i fönstret.
Mimade idag gjorde jag till Strokes. Som ju faktiskt släpper nytt nästa år!
Meningen är att de ska ha storslagna scenshower med fokus på performance art och visuell konst. Texterna är jättepolitiska och det är ett litet kollektiv av arty människor med starka åsikter som står bakom. Det får hemskt gärna vara radikalt, som ett slag på käften på allt vad kommersiellt heter. Fast oftast blir det ju faktiskt bara jävligt bra musik!
Som i fallet med Hirsute. JD Samson från feministbandet Le Tigre har slagit ihop sig med ett antal vänner, däribland Emily Roydson som är känd i konst- och feministsammanhang. Nu skapar de musiken ovan, lyssna här!
Cansei de ser Sexy kunde inte sagt det bättre: Music is my imaginary friend. En musikblogg som främst riktar in sig på indiemusik.
Skicka mig din musik eller frågor till: musikbloggen@hotmail.com
Inlägg
