torsdag 25 september 2008

Bilfri stad + Stödspelning för FAKTUM

Musik har en jävla genomslagskraft när de kommer till politiska eller ideologiska budskap, och har haft i alla år. Och är det något som intresserar mig mycket är det hur man använder musik till att få ut det man vill ha sagt. Att använda musiken som ett forum för samhällsdebatten!

Miljökören i Malmö har tagit fasta på detta. Se hur de förgyller malmös gator med sin sång och hur de försöker få oss att lämna bilen hemma till förmån för cykeln, med sina catchiga rim.


Faktum i samarbete med Storan och MUG arrangerar en spännande minifestival eller vad man ska kalla det, vid namn ”En jävligt soft kväll”. Alla intäkter går oavkortat till Faktums arbete för hemlösa och mot hemlöshet.Det utlovas spännande musikaliska möten mellan bland andra Ebbot från The Soundtrack of Our Lives, Nicolai Dunger, Martin McFaul, Joel Alme, Emrik med vänner och Maia Hirasawa. Ska själv försöka att dyka upp faktiskt. Hoppas vi ses där!




1 kommentar:

Rolf Nilsson sa...

Detta är inte direkt en kommentar, utan snarare en infallsvinkel som aldrig ges plats för i debatten om hemlöshet. Men hoppas att den gör det innan flera människor dör av denna systematiska psykopati!
I vårt “välfärds och rättighetssamhälle” där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och ingen får diskrimineras, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa medborgare.

Inom dessa av bidrag nedtystade system försiggår grova kränkningar av våra mänskliga rättigheter mot människor som av olika anledningar är hemlösa och fråntagits alla möjligheter till ett någorlunda fungerande och värdigt liv.

Det medför i sin förlängning också en omöjlighet för dessa individer att anpassa sig till de normer systemen kräver för att återfå sin värdighet och sina rättigheter.

De regler som gäller inom dessa är skrivna eller muntligt uttalade av och för människor med helt andra livsvillkor och förutsättningar, dessutom av personer helt utan förståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra invånare.

Hur kan vi kräva av hemlösa människor att följa olika regler, då inte samma grundläggande rättigheter ges som övrig befolkning har för att möjliggöra detta?

Ett tryggt hem måste väl ändå vara grunden för människor att överhuvudtaget ha någon som helst möjlighet till ett ”normalt” liv, när över nio miljoner människor i vårt land behöver det.

Utifrån det måste självklart också ett eventuellt sjukdomsanpassat och/eller ekonomiska stöd finnas för att behålla det, för de som vill och behöver det.

I lugnet av ett tryggt hem behålls en viss värdighet hos människor, genom känslan av samhällstillhörigheten och möjligheten till ett privatliv.

Men för att samhällets “regelryttare” och moralister ska kunna fortsätta känna sin egen “förträfflighet” och kunna visa sin “godhet”, verkar människor behöva kvarhållas i detta tillstånd, i alla fall om vi tittar på hur utvecklingen sett och ser ut.

För att kvarhålla människor i detta tillstånd skapas en massa arbetstillfällen för redan etablerade människor i kortsiktiga och i grunden verkningslösa hemlösaprojekt. Detta görs på bekostnad av hemlösa människor och deras mänskliga rättigheter. Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter.

Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!

Hemlösa människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte.

Men det våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och andra aktörer gör, är att försöka skapa ”speciellt anpassade” arbetsplatser, metoder och ”boenden” för hemlösa. Som om de vore en egen art (grupp).

I dessa hemlösasystem vill man varken se eller tala om de strukturella bristerna, utan istället gömmer de sig bakom etiketten hemlöshet. Där man med generella åtgärder försöker hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.

Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt icke-lösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism. Vilket då i sin tur blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.

Detta pågår medan vi som är i systemen är så “goda” och “hjälpsamma” att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att avlöna alla dessa ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor en bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.



Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86