Jag undrar...

...vad som får Fredrik Strage att påstå att Göteborgsmusikerna hatar sin stad? Han skriver i sin senaste krönika i Dn "Lilla London lär bli en ny nationalsång för goa men ack så självföracktande gubbar" att: På så vis är Göteborg mindre Lilla London än Lilla Manchester. Artisterna från den staden, som haft en lika avgörande betydelse för brittisk musik som Göteborg haft för svensk, avskyr också sitt hem samtidigt som de försvarar det till sista blodsdroppen.

Jag kan inte minnas en låt av Håkan Hellström där han sjunger sitt hat mot Göteborg. Möjligtvis med en gnutta vemodighet, som Strage tycker sig ha hört i både Hirasawas och Air Frances sånger om staden, men jag skulle nog snarare påstå att de tillhör den tonårsdramatik som Hellström väljer att basera sina sånger på. För jag kan däremot räkna upp några dussin låtar av Göteborgs-sonen där han lovordar staden.

Många av mina vänner är musiker. Musiker från och i Göteborg. Och det känns snarare som att Göteborg är en stor inspirationskälla än något man vill lämna. Se bara på alla upcoming indieband, från labels som Sencerely Yours och Service. Det finns en stolthet för Göteborg, för Göteborgsmusiken här. Bästa exemplet jag kan komma på är Kasbans video till Flyta Med.

Kasban - Flyta med

Min poäng är att Göteborg, som har varit lika betydelsefull för svensk musik som Manchester har varit för brittisk (hittills har Strage rätt), ger mycket mer inspiration för fina kärleksförklaringar till staden än låtar av den karaktär som Anton Kristianssons "Lilla London". Strage väljer nämligen att avsluta sin krönika med ord från just den låten: ”Finns inget kvar att lämna, bara en stad att bränna. Och jag vill inte verka obstinat. Men jag älskar att hata den här fucking stan.”

Att försöka sätta en ny stämpel på musikstaden Göteborg genom att citera en något okänd rappares skildring av staden är nästan skrattretande. Jag hade inte brytt mig om inte Håkan Hellström hade spelat inför vad som såg ut som varenda göteborgare i fredags på Liseberg. Där varenda inspelning på Youtube vittnar om snyftande invånare till Nu Kan Du Få Mig Så Lätt. Där facebook-statusar löd: Nu är Göteborg som vackrast!

So we meet again, after several years of separation

Kings Of Convenience är tillbaka! Videon är minst lika fin som låten.
Boat Behind dyker upp på albumet Declaration Of Dependence den 20:e oktober. Jag ser fram emot det!

Bob Hund remix

Bob Hund som aldrig har blivit remixade förut, får nu två versioner av Fantastiskt släppta via Törncrantz Rock n' Roll som Lugnet respektive Opél Bastards ligger bakom.

Dessutom minns ni kanske Sveriges genom tiderna dyraste singel? Fantastiskt som auktionerades ut på Ebay till det sjuka priset 3650 USD. Nu släpper köparen singeln på 10" vinyl. Det görs av egna bolaget idiot records.

Störst chans att få tag i ett av de 555 exemplaren av någon av skivorna gör bäst i att se bandet någon gång under höstturnén.

SEPTEMBER :
23 UPPSALA Katalin
24 SUNDSVALL Pipeline
25 SUNDSVALL Stadshuset
26 ÖSTERSUND Gamla Teatern

OKTOBER :
1 OSLO Studentersamfundet
2 ARVIKA Ritz
3 HELSINGBORG The Tivoli
8 NORRKÖPING Hugo
9 HUSKVARNA Folkets Park
10 STOCKHOLM Strand (matiné)
10 STOCKHOLM Strand (utsålt)

Klicka på länkarna.

Bild: The Cherryblossom Girl

Grizzly Bear - Knife/Heartbeats [Grizzly Bear vs. The Knife by PARRKA]

Blood Orange - I'm Sorry We Lied

Lightspeed Champion

Asubi Seksu

Asubi Seksu är Yuki Chikudate och James Hanna, bosatta i Brooklyn som gör fin psykadelia åt shoegazer hållet. Lite My Bloody Valentine influenser. Fast här får Chikudates fina röst mer plats än Bilinda Butcher i mbv. Lyssna här!

Sample me up!

Det var ett tag sedan James Yuill bad oss att skicka in inspelade ljudsnuttar som han sedan skulle bygga vidare en låt på. Resultatet hittar ni här (Göteborg har ett bidrag!).

För er som missade detta gör han nu ett försök till! Läs mer på myspace. Så spela in lite på kvällens fest och skicka till samplemeup@jamesyuill.com.

Några som annars är mästare på samplingar är Koop. Här är fina Come To Me:

Idag lyssnar jag på..

... Yo La Tengos Popular Songs. Hade gärna skrivit något långt och fint om den. Men det hinner jag inte! Bussen går alldeles snart, så ni kan ju lyssna själva här!

/a

design

Producenten Mark Ronson som ligger bakom geniala soul-covers på bland annat Coldplay, Kasabian och Santigold ska designa skor för Gucci. Vad tror ni? Lite mer spännande än Kanye Wests sammarbete med Louis Vuitton? Själv hade jag hellre sett Mark Ronson själv som accessoar. Att ha i armkroken liksom.

Och för er som skiter i design, lyssna på b-sidan på Ronsons singel Stop Me från 2007 där en version av Queens of the Stone Ages No One Knows finns.

Filmer jag vill se i höst:

Hisscenen. Hur fin är inte den?
- I love the Smiths
- Sorry?
- I said I love the Smiths
- "To die by your side is such a heavenly way to die"

och Zooey Deschanel (från She & Him) är grym tycker jag.



Dessutom är Michael Moore tillbaka. Jag tycker alltid att han gör intressanta filmer. Kul med dokumentärer som blir storfilmer ibland också, som omväxling till Hagabions lågbudgetvisningar.



För att jag gillar Audrey Tautou. Annars så ser man den här istället/också



Paper Heart tar upp kampen med 500 days of Summer om årets sötaste kärleksfilm?



Behöver jag säga varför? Någon som sett den än? Vad tyckte ni i så fall?



Om Salvador Dali, kan bli intressant. Och så är Robert Pattinson är fasligt snygg också. Tycker kanske att How To Be verkar vara bättre? Men den får jag inte lägga upp här.



Och sist men inte minst Borken Embraces. Almodovàr är en av mina favoritregissörer.

Vilka filmer väntar ni på?

East of Eden

Godmorgon!

Idag är jag ledig. Eller snarare jobbar jag på mitt PA hemifrån. Och lyssnar på det här! Klicka på bilden.