Sahara Hotnights 8 augusti Liseberg

Det var en ganska sömnig konsert igår. På Stora Scenen på Liseberg stod Sahara Hotnights med höga midjor och svängde på för fullt. Lite för högt tempo för publiken kanske, som inte alls hängde med. Träffade bandet innan i logen eller vad man nu skulle kalla det, och de verkade peppade, men spelningen blev väldigt ljummen.

Nu är det ju så att jag inte är ett fan. Då kan det ju bli svårt att få ett högt betyg, men en hyfsat intressant konsert ska man kunna få ihop ändå. Om man ska vara sån hade de däremot stor chans att övertala mig, och leva upp till de gamla tiderna då tjejerna i Sahara var de coolaste i Sverige sett ur en liten tjejs ögon. Och visst fanns det stunder då det nästan var riktigt bra. Som i Quite A Feeling. Då var det nära att jag fick gåshud kan jag säga. Även i de andra äldre låtarna som Who Do You Dance For svängde det bra. Därför var det oförståeligt att de körde en cover istället för att exempelvis köra Drive Dead Slow och få upp stämningen ett steg.

Med andra ord var det en rätt tråkig konsert i ett sensommarfint Göteborg. Nya skivan What If Leaving Is a Loving Thing har dock sina stunder. Oavsett vad jag sagt tidigare. The Lonliest City Of All är fin, och Cheek To Cheek är en hit, och också den enda låten som fick publiken att vakna till lite. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är synd att de börjat spela mainstreampop istället för, kan ju diskuteras, men i alla fall lite hårdare de körde med tidigare. Om det var bandet eller publikens fel att det blev som det blev vet jag inte. Många var där i alla fall.

Förresten snackade jag elbasar med basisten Johanna Asplund. Hon tyckte att Fender och Gibson var bra. Dessutom bjuder jag på lite backstage-bilder höhö.