this feeling inside

Dagens låt: Gilt Complex- Sons And Daughters

.

Jag mår inte så bra. Har influensa eller nåt. Därför blir det inte så mycket bloggande. Jag ber om ursäkt. Puss

tonight I'll leave with you

Dagens låt: Let's Head Out- Figurines

Sjukt bra! Hintar lite till nära och kära om att deras svartvita LP hade varit fin att få i julklapp...

crème

Dagens låt: Life Is A Peanut- Bonnie & Clyde

Igår dansade jag kurdisk dans, åt skitgod mat och sjöng för världens bästa vän! Grattis. Hoppas ni också haft en bra helg. Bild lånad av blossomgirl.

remixed by vapnet

Remixar på bland annat Biker Boy, The Kid Kit Club och Le Sport, mixade av Vapnet! Poppärlor värda att lyssna på!

buy a t-shirt, make a difference!

"Some people are just unlucky. We think it’s really important that these people be given better opportunities than they have... Musicians have a voice, and this is really useful- the people we want to help tend not to have much of a voice at all. The more musicians that get involved, the greater the voice we can give them... You can make a huge difference, just by supporting one of the charities on our site. The best way to do this is to pick up a T-shirt designed by an artist you like, order it, and wear it a lot. The charity will get 100% of the profit. You get a cool T-shirt, the artist gets to raise awareness for their favourite charity, you get to raise awareness for your favourite artist, and we feel the satisfaction of a job well done. Everybody wins. Now if that’s not lucky..."

Jag vill bara tipsa om The Yellow Bird Project. I stora drag handlar det om att utvalda artister designar en t-shirt där sedan 100% av vinsten går till välgörenhet. Artisten själv väljer vilken typ av välgörenhet deras bidrag ska gå till. Artister som medverkat är bland andra Devendra Banhart, Au Revoir Simone, Wolfmother och Rilo Kiley. Det bästa med t-shirtarna är att de är så sjukt snygga! Så gör en liten skillnad, köp en t-shirt!

Kanske något att tänka på när det är dags att köpa julklappar?

Läs mer om projektet:

http://www.yellowbirdproject.com/index.html

http://myspace.com/yellowbirdproject

high heels above the ground

Det hela går lite för snabbt ibland. Har ibland alldeles för mycket att göra för att sedan fastna uttråkad utan varken ork eller lust att göra någonting. Förstår inte vart tiden och ambitionerna tog vägen. Men det är ju så. Oftast vill jag allt och blir det inte så vill jag ingenting.

På bussen lyssnar jag på samma låtar varje j*vla dag. Sedan hem för att plugga, träna och sova. På helgen blir det i bästa fall fika, någon fest då typ alla fyller år nu eller någon spelning. Men mest av allt vill jag bara gå i ide. Det är ju inte alltför inspirerande. Är det konstigt att veckans höjdpunkt är en försenad avgång till bussen så att jag hann med en tidigare buss och var hemma tio minuter tidigare? Ja, inte är det ett spännande liv just nu i alla fall.

Hjälp mig lite genom att skriva en fin kommentar om vad ni vill läsa om.

Och känner ni samma rastlöshet som jag kan jag vidarebefodra veckans finaste tips från mina danska vänner: Our Broken Garden! Anna Brønsted gör melankoliska melodier att deppa till. Vissa av er känner kanske igen henne från Efterklang (som jag tyvärr missade i Göteborg) som hon gästar på spelningar ibland. Kjempefint säger jag bara.

kaiser chiefs

Jag och bror min tog tåget till Stockholm i helgen för att shoppa lite och passa på att se Kaiser Chiefs som på lördags kvällen uppträdde på Fryshuset.

Konstigt nog var det inte slutsålt, vilket i och för sig kanske beror på att det var ganska länge sedan hyllade uppföljaren The Angry Mob kom. Hur som helst blev det en bra konsert. Folk hade inte nog inte förväntat sig så lång väntetid innan bandet dök upp, men jag däremot njöt av förbanden! Framför allt Figurines, som jag har skäl att återkomma till senare. När det väl var dags i alla fall öste bandet rejält och stämningen var på topp. Fryshuset är en väldigt bra lokal (gillar speciellt att scenen var på långsidan). I alla fall kom till slut Oh My God och det hela var väldigt värt så att säga.

För att Kaiser Chiefs ska få toppbetyg fattades dock något. Eller så var det helt enkelt för putsat. Jag gillar att bli förvånad, få något utöver det man förväntar sig (kanske är det därför jag gillade förbanden så mycket). Kaiser Chiefs var precis så bra som jag trodde, och lämnade scenen med bravur. Men mer än så blev det aldrig. Magin kom inte förräns sista låten, och till tonerna av Oh My God njöt jag som sagt. Men det räcker inte för att jag ska bli lyrisk. Vad som kunde gjorts bättre är väl lite oklart, men för att ni inte ska missförstå mig gjorde Ricky Wilson och gänget ett helt klart godkänt uppträdande!

Övrigt: Kul var det att så många olika nationaliteter var på fryshuset för att se Kaiser Chiefs. Hörde nästan fler engelsmän än svenskar faktiskt. Dessutom ser jag inte poängen i att ha förband när det dröjer mer än en halvtimma tills huvudbandet intar scenen. Då är man ju inte pepp längre... Bara en parentes men ändå.

miss people in london

Svenska SOM gör electronica som för tankarna till The Knife, med skör sång av Sophia Ersson som påminner om Karin Dreijers. Beatsen tar lite större plats i SOM för att gå ifrån den lite mer experimentella ljudbilden som The Knife ofta kör med. Det är också lätt att dra paralleller till ett lite mer melodiöst och inte så storlaget Björk, något som tilltalar mig mer. Det hela är hur som helst väldigt bra! Lyssna kan du göra här: SOM

goda nyheter

Morrissey har börjat spela in en ny skiva, och enligt envisa rykten kommer den någon gång till hösten nästa år. Till min lycka har han valt samma producent som till skivan You Are The Quarry, nämligen Jerry Finn. You Are The Quarry är enligt mig en av Moz's bästa skivor, så det hela bådar ju rätt gott. Förövrigt får vi hoppas på turné igen. Sist han spelade på Skandinavium var det ganska underbart.

All You Need Is Me, That's How People Grow Up, I'm Throwing My Arms Around Paris och One Day Goodbye Will Be Farewell kanske inte säger så mycket idag, men det ska tydligen vara namnen på några Morrisseys nya låtar. Vad tror ni?

november

Det har hänt mycket under oktober månad. Helt plötsligt är det bäcksvart om eftermiddagarna och frosten täcker marken om morgonen. Det har tydligen snöat i Stockholm... Hur som helst, jag har haft sjukt mycket att göra så lovet som kom var efterlängtat. Jag har varit på några spelningar, bland annat The Dynamite och Vicious Irene som spelade på stödkvällen för Spatt. Med bloggen har det också hänt mycket, osynligt för läsarna kanske, men mitt i all stress har (mer eller mindre oseriösa...) PR-bolag har hört av sig och jag fick mig en tankeställare. Det är väl rätt stora grejer på gång, men inget är klart än. En sak är säker i alla fall, det har varit en händelserik månad! Nu är det dags igen, och i november kommer jag att lyssna på det här:

Jag föll till slut för Tegan & Sara. De kanadensiska tvillingarnas senaste platta The Con kommer spelas mycket i höst. Lyssna speciellt på Relief Next To Me.

Visst blev det precis så bra som jag trodde det skulle bli. Orchestra Baobab's nya Made In Dakar är nästan värd att dö en smula för. Som tur är kostar den som vanligt runt hundralappen, så man behöver inte bli dramatisk. Årets julklapp kanske? Årets skiva?!

Om jag ska fatta mig kort, är Pete Doherty och hans Babyshambles värd all den ros och beröm musikjournalisterna nu öser över bandet, och nya skivan Shotters Nation.

Debutalbumet och uppföljaren till hyllade EP:n The Dance piggar helt enkelt upp i höstmörkret. Svårt att inte minnas sommaren till de glada låtarna på Elias & The Wizzkids A Little Mess.

Svenska Don't Be A Stranger låter som The Concretes gjorde på den tiden då Victoria Bergsman fortfarande var sångerska, och påminner faktiskt även om Taken By Trees avskalade pop. Som bekant var jag ju inte så förtjust i Taken By Trees debut, men Don't Be A Strangers debutplatta Frutti Di Mare däremot känns precis lagom spännande! Bäst är nog Yellow Moon.

Det var en brokig samling aktuella skivor. Vad jag däremot känner att jag skippar i höst är Anna Järvinens Jag Fick Feeling. Förstår inte konceptet liksom. Mando Diaos nya Never Seen The Light Of Day är lite... tråkig och Kents nya känns lite som en flopp. Vad lyssnar ni på just nu?

rubrik

Dagens låt: Chan Chan- Buena Vista Social Club

I Don't Gaze at the Sky for Long

Det liksom bubblar lite inom mig, när jag vant knappar på tangentbordet för att få reda på mer. Är det verkligen sant? Det är nämligen alltid lika spännande när kanske årets största och kanske nästa års mest betydelsefulla musiknyhet väljer att dyka upp. Är det konstigt att jag började blogga eller vad? Hur som helst är den här nu:

Peter Morén från personliga favoriterna Peter, Bjorn & John är aktuell med soloprojekt vid sidan av PB&J! Det kan ju bli hur bra som helst! Åhh, ibland är musik fan det roligaste som finns. Eller oftast, men speciellt nu känner jag.

Läs mer här och han en fin lördag! Puss.

PS: Stör mig så på att textstorleken ändrar sig hela tiden, när jag lägger in bilder framför allt. Någon som vet varför?!

031107 18:56

Fenomenet Iron & Wine är på väg. Framgångssagan som fick en succé med Postal Service-covern Such Great Heights är inte bara aktuell med nya skivan The Sheperd's Dog utan kommer till Sverige (med spelningar i Lund och Stockholm). Saken är, att jag aldrig riktigt förstått mig på mannen med sjukt stort skägg till en i övrigt intetsägande look och personlighet. Detta kan man ju väga upp genom att vara j*vligt grym på musik. Men Postal Service gjorde det hela så mycket bättre! Första intrycket gör ibland allt.

Vad säger ni? Blir det Sam Beams soloprojekt live i slutet av januari för er?