kaiser chiefs

Jag och bror min tog tåget till Stockholm i helgen för att shoppa lite och passa på att se Kaiser Chiefs som på lördags kvällen uppträdde på Fryshuset.

Konstigt nog var det inte slutsålt, vilket i och för sig kanske beror på att det var ganska länge sedan hyllade uppföljaren The Angry Mob kom. Hur som helst blev det en bra konsert. Folk hade inte nog inte förväntat sig så lång väntetid innan bandet dök upp, men jag däremot njöt av förbanden! Framför allt Figurines, som jag har skäl att återkomma till senare. När det väl var dags i alla fall öste bandet rejält och stämningen var på topp. Fryshuset är en väldigt bra lokal (gillar speciellt att scenen var på långsidan). I alla fall kom till slut Oh My God och det hela var väldigt värt så att säga.

För att Kaiser Chiefs ska få toppbetyg fattades dock något. Eller så var det helt enkelt för putsat. Jag gillar att bli förvånad, få något utöver det man förväntar sig (kanske är det därför jag gillade förbanden så mycket). Kaiser Chiefs var precis så bra som jag trodde, och lämnade scenen med bravur. Men mer än så blev det aldrig. Magin kom inte förräns sista låten, och till tonerna av Oh My God njöt jag som sagt. Men det räcker inte för att jag ska bli lyrisk. Vad som kunde gjorts bättre är väl lite oklart, men för att ni inte ska missförstå mig gjorde Ricky Wilson och gänget ett helt klart godkänt uppträdande!

Övrigt: Kul var det att så många olika nationaliteter var på fryshuset för att se Kaiser Chiefs. Hörde nästan fler engelsmän än svenskar faktiskt. Dessutom ser jag inte poängen i att ha förband när det dröjer mer än en halvtimma tills huvudbandet intar scenen. Då är man ju inte pepp längre... Bara en parentes men ändå.