Nu är nomineringarna klara. Inga direkta överaskningar, men en del val hade jag gjort annorlunda i alla fall.
Lite förvånande är att Anna Järvinen redan blivit favorittippad och nominerad till Årets Pop. Jag har aldrig fallit för hennes musik, och det är därför jag inte nämnt henne här på bloggen. Själv hoppas jag på Sambassadeur med deras finfina Migration! Var sen med att verkligen lyssna igenom albumet, men det är verkligen ett av årets bästa svenska. Final Say med sitt 80-talspoppiga intro och melankoliska That Town spelas flitigt för att inte tala om hitten Subtle Changes.
Årets kvinnliga artist är Annika Norlin aka Säkert! Hennes tänkvärda låt Allt Som Är Ditt är en av årets bästa låtar. Jag känner inte en enda människa som inte gillat den. Det är grejjer det. Laleh var väl besvikelsen i år. Några fina låtar fanns på Prinsessor, men jag hade förväntat mig mer. Miss Li gav dock Säkert! hårt motstånd.
Jag har svårt att greppa nomineringarna till Årets Manliga Artist. Mange Schmidt, Danny...? Lars Winnerbäck var faktiskt bättre förr, jag tänker typ Jag vill gå hem med dig och Solen i ögonen. Salem Al Fakir blev för mycket bolibompa. Så det vara bara Jens Lekman kvar. Även om Oh Your So Silent Jens är bättre, en av mina favoritskivor alla tider faktiskt, så är Night Falls Over Kortedala inte lika bra. Men det kan man ju inte vänta sig. Jens är Jens. Underbara Jens Lekman. Night Falls Over Kortedala är underbar.
Årets grupp är Shout Out Louds, även om de lämnade mer att önska. Live var de till exempel kassa, och skivan har en del godbitar men är rätt ojämn. Men de andra nomineringarna lever ändå inte upp till samma kvalité. Kents nya är förvånandsvärt dålig och Mando Diaos nya känns halvfärdig. Att Sahara Hotnights lämnade tronen som Sveriges coolaste tjejband och började göra fegispop kommer jag inte över.
Tronen som Sveriges coolaste tjejband togs dock över av Those Dancing Days. Blir dom inte Årets Nykomling är det skam.
Svårast är Årets Låt. Tycker inte att någon av nomineringarna platsar. Eller så är det andra som platsar mer.
Av nomineringarna till Guldmicken har jag sett tre av fem i år, vilket måste vara ett bra resultat. Bäst var Säkert!. Så jag tror att hon går hem som den riktiga vinnaren i 2008:s upplaga av P3 Guld. Det borde i alla fall bli så. Men man vet ju aldrig hur ni röstar.
Rösta kan ni göra här.
Vad tycker ni om årets nomineringar?
Vad jag tyckte om förra årets nomineringar går att läsa här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Årets kvinnliga får väl bli Säkert! då. Årets manliga är ju självfallet Jens Lekman. Årets grupp borde TTA varit nominerade till, men såklart är de inte det. Tycker den här galan har ytterst väntade och tråkiga val men så är det väl. Årets låt-valen var ju pinsamma.
årets svenska låt är Kanske är jag kär i dig. Så är det.
Martin: Kan inte hålla med mer. Faktiskt. Att TTA inte ens är nominerade är bara konstigt. Årets svenska låt kunde gott vara en Jens Lekman-låt. Till guldmicken är det tråkigt att P3 inte valde att ta med till exempel Navid Modiri och gudarna eller Slagsmålsklubben. De är sådana band som verkligen får igång publiken, dessutom passar det bra in i "p3-andan". Lite mer kul hade vart om de också tagit med Hästpojken och Bille the Vision and the dancers. Nu blev det lite för förutsägbart som sagt.
Årets nykomling och bästa grupp för mig är i alla fall Pacific! Deras musik är väl lite småtrevlig men Hot Lips ensam förtjänar alla pris i världen! http://www.youtube.com/watch?v=TYNY1R-ZW9g
Årets låt, decenniets låt, milleniets låt, alla gånger! Tätt följd av Al Fakirs Good Song. Kulturskymning att i alla fall den kändare av de två, Good Song, inte var nominerad. Jag har aldrig förstått vad P3-tomtarna pysslar med riktigt. Ibland undrar jag varför vi orkar bry oss och klaga på alla dess nomineringar och priser år ut och år in.
Årets manliga: solklart Salem eller Jens.
Årets kvinnliga: alltid klurigare, kvinnorna i musikSverige hjälps åt att hålla jämn nivå med varandra. Robyn och September å ena sidan för internationella framgångar, Laleh, Anna Järvinen och Säkert! å andra sidan för underbar svensk musik.
Skulle inte The Knife kunna nomineras i Guldmicken - deras spelningar är ruskigt bra fast de har mestadels varit utomlands i år.
såg Pacific live - mycket mycket bra, var det.
The Lemur: Pacific! är oerhört hypade nu, läste om dom senast idag på caféet. Och ja, de förtjänar uppmärksamheten.
Att Salem är så himla bra håller jag inte med om. Blev mest besviken. Känns som sagt för mycket Bolibompa. Vad är poängen?
The Knife kammade ju hem storvinsten på förra årets upplaga av P3 Guld. Kanske är det därför de väljer att ligga lågt med nomineringarna i år? Det gillar jag. Det får inte bli tjatigt. Men visst, The Knife hade förtjänat det.
Såg Anna Järvinen lite för ett par dar sen, även om jag inte orkade se så mycket. Har även försökt lyssna på hennes skiva några gånger. Så löjligt tråkig artist. Är hon så unik och bra för att hon spelar tyst indiepop och viskar fram texter om öde gator och bla bla? Fuck that, säger jag, om jag nu ska ta i lite. Vi behöver inte mer sånt, iaf inte merd så svaga låtar som hon har.
Hmmm... jag kan hålla med om att Anna Järvinen har en försiktig och tyst framtoning och att hennes skiva är aningen pyttelite för blyg för att ligga exakt jämsides med Säkert! och Laleh. Men det är därför folk älskar henne: det vilar något okonstlat och naturlig sällhet hos henne, inget behov överhuvudtaget av att synas mer än nödvändigt, liksom. Hon är opretentiös och blygsam. Det är nog det som jag och andra går igång på.
Skicka en kommentar