lördag 21 februari 2009

Oaxaca

Jag är ledsen att det varit lite torrt här den senaste veckan. Å andra sidan kan man väl läsa om kärlek både en och två gånger?

Idag lyssnar jag på Beiruts nya dubbel-EP March of the Zapotec/Holland. Där den förstnämnda är inspirerad av protagonisten Zach Condons resa till Oaxaca, Mexico. Ett 19-mannaband som vanligtvis spelar på begravningar hjälper Condon på skivan. Holland däremot bjuder på elektronikabaserad musik där Condon samlat fem sololåtar från tiden med Realpeople.

Det senaste albumet The Flying Club Cup föll mig inte riktigt i smaken. Det var lite...småtråkigt? Men nu, i och med spåret La Llorona, finner jag samma känsla som Gulag Orkestar gav mig för tre år sedan. Fascinationen jag kände när jag hörde pop i form av Mount Wroclai, Scenic World, Postcards from Italy...








5 kommentarer:

elle sa...

anna! det är du som är menmankanjualltiddrömma! jag kommer ihåg att jag alltid läste den bloggen förut, men tappade bort dig av någon anledning. vad kul! tyckte väl att ni skrev lite lika, men det är ju samma person.

Anna sa...

Elle: Visst är det jag alltid! Kul att du hittat hit:)

johannes sa...

jag tycker tvärtom, march of the zapotec/holland känns ointressant, loj, griper aldrig tag i en och så vidare, medan flying club cup var en höjdare.

Anna sa...

Johannes: Hum, gillade du Gulag Orkestar då? För visst är i alla fall March of the Zapotek mycket mer lik den första än Flying Club Cup?

johannes sa...

nja, gulag orkestar är absolut inte lika bra som flying club cup. det kanske är där problemet ligger.