måndag 23 februari 2009

...och när jag öppnar min dörr slår värmen emot mig

Hade jag varit du hade jag satt på Fleet Foxes version av Judee Sills gamla Crayon Angels. Kanske texten inte stämmer så väl in på det jag ska berätta, men för stämningen.

När jag var liten var det att åka till farmor och farfars sommarstuga på Marstrand och få lov att stanna uppe lite senare än vanligt för att se på lysmaskarna, som var mitt sommarlov. Tills vi köpte den där tomten på en av västkustens alla öar. Där julidagarna kan bli så varma att det känns som att världen står still. Människorna rör sig saktare då. Grusvägen nedanför huset dammar när man cyklar till affären. Man ser enstaka småbåtar fara över fjorden, men man hör dem inte. Inte ens surret från den lilla flugan du irriterat slår mot din axel hörs, och blodet blandas med svett. Man får stiga upp tidigt, packa matsäck och åka ut med båten. Dels för att det bästa platserna tar slut framåt lunch. Dels för den efterlängtade sjöbrisen. Ute på klipporna smakar din hud salt efter alla bad. När det är som värst är man i mest hela tiden... Alldeles yr av solen är man när man reser sig, kisar mot himlen och ser cumulonimbus-molnen hopa sig inåt land. Jag lärde mig tidigt att det betydde regn och kanske, om man hade tur, åska. Så man åker hem, når bryggan precis i tid. Och springer barfota upp längs grusvägen. Innan du nått de femtio metrarna upp till huset har pölarna börjat ansamlas. Plötsligt ter sig skuggorna runt oss större, solen går i moln. Solmadrasser och tidningar, böcker och karaffer på terrassen ska in. Klänningen klibbar lite på låren. Och håret faller stripigt nedför mina våta kinder. Vad var det där med att dansa för regngudarna? Som alla barn på dagis pratade om när man var liten. Be, för att himlen ska öppna sig. För att gräset återigen ska bli lite grönare likt det var i vårens skira ljus. För att den outhärdliga värmen, då man inte kan somna om kvällarna och inte kan orka annat än att dåsa till i skuggan på dagen, för åtminstone en stund ska upphöra? För inget är mer befriande än ett sommarregn. Den där doften. Av sommarregn på dammig grusväg, på torkat gräs, på din solbrända hud. Då dagarna känns mycket längre. Kan det vara så, att vi ett tag, hade kallat dessa gudar genom våra nattliga danser? Då när den mesta hettan lagt sig och vi äntligen tycktes leva upp lite? Hade vi fått solsting? Där och då tedde sig barnens lekar inte så främmande. Så där satt vi i regnet, tills det slutade.

Jag lovade en överraskning av något slag för ett tag sedan. Här har ni den. En Spotify-lista med musik som kanske får oss att drömma om sommarlov. Hoppas ni gillar den! Och när jag öppnar min dörr slår värmen emot mig heter den. Precis som en textrad av Skansros.



4 kommentarer:

jazzkatt sa...

Fint skrivet! Har börjat lyssna nu. Låtlistan ser mycket lovande ut :-)

Anna sa...

Jazzkatt: Kul att du gillar det!

Anonym sa...

Åååh, så pent skrevet.. Fikk skikkelig sommerfølelse der jeg sitter i regnfulle Bergen, synd regnet her ikke føles like deilig ut som sommerregnet på Orust :)

Anna sa...

Åh tack!:D Du får komma på besök mycket i sommar Kirsten! Och så ska jag komma till Bergen, så du får visa upp det för mig:D