söndag 30 september 2007

personligt

Såklart att jag hänger upp mig på undantagen liksom. Eller jag vet inte. Någon sa i alla fall att denna bloggen var sämre än den förra, mer opersonlig om jag minns rätt.

Jag kan väl hålla med om att jag inte är personlig på bloggen i den meningen att jag inte skriver långa utlämningar om vad jag gör på dagarna och vad jag tycker om allt och inget, men jag ser inte varför ni skulle vilja läsa om det. Jag vill inte läsa om vad ni åt till frukost eller om hur ni slog personligt rekord när ni var ute och joggade på kvällen. Visst finns det väl andra sätt att vara personlig än att berätta om hur man dansade loss på Sticky för någon vecka sen, om att man satt bredvid ett fyllo på bussen häromdagen och tyckte att det var smått obehagligt eller om hur man shoppade med Lisa i lördags, men jag har ju nischat mig och bloggen till att vara en musikblogg. Ni läser väl inte om högskoleprov-funderingar och burmademonstrationerna i Groove eller valfri annan musiktidning? Varför skulle det vara annorlunda med en blogg för? Sedan har jag absolut inget problem med att vara personlig, jag skriver ju i stort sätt varje dag om vad jag tycker om det som kanske ligger mig närmast om hjärtat: nämligen musiken. Och jag tar skit för att min recension på en konsert var av en helt annan uppfattning än mannens som stod bredvid och jag yttrar mig om skivan som nyligen släpptes, som på gott och ont faktiskt alla har åsikter om. För musiken är ju ett oerhört känslig och personligt ämne. Vem visar inte sin personlighet genom att namedroppa några av favortiartisterna? Så vem jag är går ju faktiskt att läsa mellan raderna i varenda av mina inlägg.

Men vad vill ni ha då? Är det en bild som fattas? För det kan jag ju självklart fixa. Har bara inte fått gjort det än, det där med layouter och sånt förvirrar mig (en snygg header hade inte var så dumt men en vän har looovat att hjälpa mig så det blir väl snart löst). Eller är det just ett litet inlägg om min dag som skulle göra skillnaden?

Sedan kan jag ju bara som en parentes påminna om att jag faktiskt varit väldigt personlig ibland. Som detta, detta och detta (trots att det sista var från förra bloggen). Men det kanske är för lite? Om sanningen ska fram bryr jag ju mig om hur ni läsare vill ha bloggen, hade aldrig lagt ner såpass mycket tid på det här om det inte var för att rätt många faktiskt läste och verkar finna min blogg intressant. Varför personen i fråga valde att inte sätta en fin prägel på kommentaren och lämna sitt namn vet jag förresten inte, men vill man att jag ska öppna mig och stå för det jag skriver kanske man själv ska göra det? Eller jag vene...


7 kommentarer:

Anonym sa...

tja, jag är anonym, nu skäms jag lite för jag inte skrev mitt riktiga namn... men jag gör endå inte det. jag vet inte varför jag gillade din gamla blogg mer, och jag kanske inte är rätt person att dissa dig för jag läser oftast inte det mesta, utan mer skummar igenom dom artisterna jag tycker om som du skriver om. och vi har inte samma musiksmak så det händer ganska sällan. men jag tycker fortfarande den var roligare förrut:/ kanske var det mer färger eller något...

Anna sa...

Anonym: Måste börja med att det är rätt bra att du skäms. Layouten är väl inget underverk direkt. Men sen när har det något som helst med att göra hur personlig en blogg är?!

Men om vi inte har samma musiksmak och om du inte tycker att min blogg är rolig så har jag svårt att se varför du läser den? Den verkar ju tilltala de flesta som kollar bloggen dagligen så det gör mig inget om den inte faller dig i smaken:)

Martin Janzon sa...

Kan inte hålla med om att det spelar nån roll ifall kritiken kommer från en anonym eller från nån som inte är anonym men som man ändå inte vet vem det är. "anonym" eller "håkan" säger ung. lika mycket i den stora vida bloggvärlden.

Det går ju att lägga in personliga tankar i en musikblogg, utan problem, men det tycker jag nog du gör men jämna mellanrum. Blanda är bra. Sen kanske du skulle få ännu fler läsare om bloggen var ännu mer personlig? Eller färre, beroende på vilken typ av läsekrets du har. Din blogg verkar satsa på att vara ganska informativ och det är inget som helst fel i det, jag tycker det är bra.

Well, jag kanske borde lägga ner lika mycket tid på att faktiskt skriva egna inlägg istället för bara kommentarer...

Rana sa...

Jag följde inte din förra blogg så länge innan du bytte, det var väl ungefär då jag hakade på skulle jag tro, men jag tycker att den här har precis lagom mkt personligt i sig. Dvs inlägg med frukostredovisningar faller mig inte i smaken. Däremot gillar jag när du skriver om en viss musik och hur den påverkat dig. I slutändan, om jag fick bestämma, skulle jag inte ändra något. Förstår inte vad anynom där uppe klagar på.

Anna sa...

Martin: Att hänga upp sig på läsarantalet har aldrig fallit mig i smaken. Kanske i början, då jag blev jäkligt nöjd av att ligga på topp tio bland musikbloggarna på bloggtoppen, men det har aldrig varit det som drivit mig att skriva. Nu är jag inte ens med på bloggtoppen längre, mest för att jag inte vet hur man gör när man har blogspot men ändå.

Och för mig säger det inget vad personen heter, det säger däremot något OM personen i fråga. Något som gör att den inte riktigt har belägg att kritisera, i alla fall inte om det inte är konstruktivt. Men det har å andra sidan väldigt få belägg för...

Egentligen orkar jag inte bry mig, och det är väl personligt om något.

Rana: Tack!:)

maria sa...

jag tycker att din blogg är utmärkt som den är! skönt med en blogg som inte är PRECIS som alla andras. så keep up the good work och din musiksmak är ljuvlig.

Linn sa...

Du är väldigt duktig, och det gör det intressant att läsa om din vardag. Du skriver det på ett bra sätt. Men musik är ju bland det bättre man kan skriva om.