söndag 30 september 2007

so long old bean


Har nästan bara lyssnat på Devendra Banharts nya i veckan. Så sjuokt bra!!
Annars har det väl inte hänt så mycket den senaste veckan. Kents nya singel har släppts, och det var väl egentligen inget att ha eller vad tycker ni? Själv blev jag ganska besviken, men det höll ju inte så länge med tanke på Smokey Rolls Down Thunder Canyon. Om det inte skulle vara nog släpper Junior Boys snart nytt, och underbara Beiruts The Flying Club Cup och Babyshambles Shotters Nation går snart att köpa för allmänheten! Jose Gonzalez nya är rätt bra, trots att jag har haft svårt för allt han gjort sedan Heartbeats-covern. Svenska Club 8:s nya kan också vara värd att spana in. Men Kent alltså... Nej, det var väl ingen hit direkt.

personligt

Såklart att jag hänger upp mig på undantagen liksom. Eller jag vet inte. Någon sa i alla fall att denna bloggen var sämre än den förra, mer opersonlig om jag minns rätt.

Jag kan väl hålla med om att jag inte är personlig på bloggen i den meningen att jag inte skriver långa utlämningar om vad jag gör på dagarna och vad jag tycker om allt och inget, men jag ser inte varför ni skulle vilja läsa om det. Jag vill inte läsa om vad ni åt till frukost eller om hur ni slog personligt rekord när ni var ute och joggade på kvällen. Visst finns det väl andra sätt att vara personlig än att berätta om hur man dansade loss på Sticky för någon vecka sen, om att man satt bredvid ett fyllo på bussen häromdagen och tyckte att det var smått obehagligt eller om hur man shoppade med Lisa i lördags, men jag har ju nischat mig och bloggen till att vara en musikblogg. Ni läser väl inte om högskoleprov-funderingar och burmademonstrationerna i Groove eller valfri annan musiktidning? Varför skulle det vara annorlunda med en blogg för? Sedan har jag absolut inget problem med att vara personlig, jag skriver ju i stort sätt varje dag om vad jag tycker om det som kanske ligger mig närmast om hjärtat: nämligen musiken. Och jag tar skit för att min recension på en konsert var av en helt annan uppfattning än mannens som stod bredvid och jag yttrar mig om skivan som nyligen släpptes, som på gott och ont faktiskt alla har åsikter om. För musiken är ju ett oerhört känslig och personligt ämne. Vem visar inte sin personlighet genom att namedroppa några av favortiartisterna? Så vem jag är går ju faktiskt att läsa mellan raderna i varenda av mina inlägg.

Men vad vill ni ha då? Är det en bild som fattas? För det kan jag ju självklart fixa. Har bara inte fått gjort det än, det där med layouter och sånt förvirrar mig (en snygg header hade inte var så dumt men en vän har looovat att hjälpa mig så det blir väl snart löst). Eller är det just ett litet inlägg om min dag som skulle göra skillnaden?

Sedan kan jag ju bara som en parentes påminna om att jag faktiskt varit väldigt personlig ibland. Som detta, detta och detta (trots att det sista var från förra bloggen). Men det kanske är för lite? Om sanningen ska fram bryr jag ju mig om hur ni läsare vill ha bloggen, hade aldrig lagt ner såpass mycket tid på det här om det inte var för att rätt många faktiskt läste och verkar finna min blogg intressant. Varför personen i fråga valde att inte sätta en fin prägel på kommentaren och lämna sitt namn vet jag förresten inte, men vill man att jag ska öppna mig och stå för det jag skriver kanske man själv ska göra det? Eller jag vene...


onsdag 26 september 2007

montreal

Att kanadensiska Arcade Fire är riktigt grymma är nog ingen nyhet. Inte heller att de släppte skivan Neon Bible i år. Fast det skadar ju inte att nämna dom ändå, för just nu är det Arcade Fire som får mig att gå upp ur sängen på morgonen. Något som faktiskt är underskattat svårt nu när hösten kommer. Dessutom är det bra musik att (säg om man skulle vilja släppa fram barnet inom sig) hoppa i löven till!

tisdag 25 september 2007

tisdag


Idag lyssnar jag på First Floor Power.

Kanske, kanske att de kommer med nytt snart. Arbetsnamnet är tydligen Hits & Shits...

måndag 24 september 2007

when a day won't change

Imorgon släpps Devendra Banharts nya album Smokey Rolls Down Thunder Canyon men redan nu kan du höra det på MySpace. Jag skulle nog säga att det är ett av årets bästa album faktisk.

Raisins covered in chocolate or honey


För priset av en latte fick jag denna supersnygga demon. Det finns onödigare saker att lägga 30 kronor på om man säger så.

snowphish and sonny

Recension: Night Falls Over Kortedala- Jens Lekman

Bättre sent än aldrig eller hur? Jens Lekman är tillbaka med sin tredje fullängdare, Night Falls Over Kortedala. Faktiskt kände jag mig lite nervös när jag första gången höll skivan med det oförskämt snygga omslaget i min hand. Visserligen var bookletten såpass underbar att skivan vore värd att köpa ändå, men förväntningarna efter EP-samlingen Oh, You're So Silent Jens var minst sagt höga!

Skivan börjar med pampiga And I Remember Every Kiss. Stråkar och cymbaler avlöses av bongotrummor, koklockor och såklart banjo, precis som det ska vara. I sann Jens Lekman-anda, så det är en föga förvånande skiva. Samplingarna är tydligare och resultatet mindre avskalat. Sipping On the Sweet Nectar och Into Eternity har till och med sambatakter! Men utöver det låter det precis som Jens. Och det är absolut inte på gott och ont, utan enbart positivt. För visst är det så att årets bästa nyhet inom musik är att Jens Lekman släppte en skiva till, trots löftet att inte göra det.

PS: Får du tag i extraskivan som följde med till de som förbeställde ska du vara glad. Liveskivan som spelades in i gamla, tomma lägenheten i Kortedala är fin. Väldigt fin.

PPS: Jag tror att Friday Night At the Drive In Bingo faktiskt utspelar sig där min familj har sommarställe. Klart att jag drar lite extra på läpparna när jag hör Jens sjunga om hur man tar moppen till macken för att hänga en fredagskväll...

torsdag 20 september 2007

Senegalese


Sist jag skrev om "världsmusik" var det väldigt uppskattat. Så jag får väl ta mig i kragen och skriva lite mer om det. Faktum är att min personliga favorit Orchestra Baobab släpper nytt den 15:e nästa månad. Made In Dakar heter det nya albumet och inte nog med det! De kommer till Sverige den 12:e december under europa-turnén! Eftersom jag missade Tinariwen känns det fruktansvärt frestande att gå men det är ju en onsdag så det blir svårt. Om ni däremot bor i huvudstaden får ni för allt i världen inte missa att se dem! Jag däremot får nöja mig med snygga skivan...

tisdag 18 september 2007

dancing about architecture

Dagens låt: Carry On Up the Morning- Babyshambles

Låten kommer att finnas på nya skivan Shotters Nation som släpps den 1 oktober. Skivan är överlag väldigt bra. För säga vad man vill om Doherty, men musik kan han och bandet få till rätt bra!

why I love music

Ibland glömmer jag.

måndag 17 september 2007

1709072217


Hybris är att lita på när det kommer till svensk indiemusik. Det första bandet att signa på skivbolaget var Malmöbandet Like Honey med sin mysiga pop. På hemsidan kan man höra äldre, grymma låtar som November och Sad Song. Nu väntar vi bara på något nytt!


söndag 16 september 2007

Scenen är Arlanda flygplats, du och jag är aktörer i Staffan Hildebrandts nya tonårsfilm där jag spelar en snäll tönt

Det går att säga mycket om svenska popundret Vapnet. EP:n Ge Dom Våld är inte bara snyggaste skivan i min skivsamling utan faktiskt den bästa svenska. Martin Abrahamssons texter är ren och skär poesi och det hela blir så fruktansvärt vackert med de typiska indiefolkpop-handklappen tillsammans med elektronica-influenserna. Jag tänker hylla skivan tills jag dör. Synd är det att uppföljaren och fullängdaren inte alls blev som förväntat och lämnade mycket att önska. Trots ständigt flörtande med mig genom att låta Jens Lekman sjunga lyckas de helt enkelt inte vinna mitt hjärta! haha.

Nu spelar de enligt rykten in nytt material. Tills nya skivan kommer någon gång i vår kan ni njuta av nya snygga videon till Tar Tillbaka Det. Hade låten varit lika fin som videon hade jag nog snörvlat en del nu. Men EP:n Ge Dom Våld räcker som sagt för att alltid hålla av Östersundsbandet:)


tisdag 4 september 2007

I was so unpopular in school and now they´re giving me this beatiful bicycle


Jag intalar mig själv att jag trivs så som det är nu. Att gå upp alldeles för tidigt för att halvsova på en buss och sedan komma hem sent, trött och med huvudvärk för att somna framför tv:n. Fast det är nog värt det. När man som i fredags sitter i 3 timmar med vännerna och fikar och diskuterar dagens tidning. Haha, hela vår ambitiösa utläggning om asfaltsindianerna blev på snygg svengelska. Utbytestudenten tycker nog att vi pratar väldans fint! Haha, kan inte låta bli att tänka på Fez i That 70's show varenda gång jag säger "utbytesstudent"... Nej men även om man har två timmars kemilab kan jag inte låta bli att romantisera att vara lite upptagen ibland. (Även om det hade varit lite roligare att dra iväg på morgonen om man hade en så snygg cykel som killen på bilden). Men ni vet, lite lagom stressad, så att det händer något! På tal om det händer det grejer här i Göteborg:

Torsdag:
Billie the Vision & the Dancers (Pustervik)
Kristian Anttila (Bengans)
Fredag:
Håkan Hellström (Liseberg)
Måndag:
Jens Lekman (Bengans)

Hoppas vi ses där! Dagens låt är i alla fall Nantes med Beirut. För visst är det så att årets mest efterlängtade skiva nu finns i mitt ägo! Förväntningarna på The Flying Club Cup är verkligen superhöga efter Gulag Orkestar...

söndag 2 september 2007

.

På bussen i veckan: Malin & Stalins version på Koka-Kola Veins. Då spelar tidiga morgnar på knökfulla bussar ingen roll. Regnet blir knappt märkbart, och två timmars matematik känns plötsligt rätt okej. Underbart!