'

Firar de sista dagarna på mitt sista riktiga sommarlov med penicillin och halsfluss. Skit också. Men Danny Fujikawas Dear Braden piggar upp lite. Han hälsar att om ni skickar iväg er mejladress till honom får ni några låtar i inkorgen! Gör det.

http://www.myspace.com/dannyfujikawa

Sing along to songs you don't know - Múm (new release)

Isländska Múm är aktuella med ett nytt album, Sing along to songs you don't know, som släpps imorgon 21 augusti. Jag har lyssnat igenom det och konstaterar att Múm på de två år sedan förra skivsläppet blivit lite snällare, lite sorgsnare men framför allt lugnare. Sing along to songs you dont know är ett väldigt relaxed album. Minner mig lite om scenen i Amelie från Montmartre där Amelie är hos grönsakshandlaren och sticker fingrarna i tunnor med torkade linser och riskorn. Eller som musikvideon till Franz Ferdinands Wine In the Afternoon: På Múms platta ljuder både ljudet av tjejen som klipper i den stickade tröjan, och kanske framför allt när de radar upp hundratals vinflaskor som dominobrickor och spelar på dem, blåser i dem. A river don't stop to breathe låter precis som en sommarnatt medan titelspåret Sing Along har samplingar likt Super Mario på ett Nintendo 8-bitars. Oavsett är det ett fruktansvärt vacker album! I min mening det starkaste från bandet. Jag tror det blir oumbärligt i höst. Vad tror ni? Lyssna på några sånger här.

att blogga.

Jag har bloggat ständigt sedan i alla fall 2006. Det tog ett tag att bestämma sig för att rikta in sig på musiken. Ganska fort växte den till något stort, något större än att jag bara kunde kludda på om vad som helst. Så jag tog chansen, nischade in mig på indiemusik en period när det knappt alls fanns bloggar och de som fanns verkligen inte handlade om musik. Jag tror som Katrine Kielos, en välkänd politisk bloggare och numera ledarskribent hos Aftonbladet (citat): att en bra blogg måste ha ett tänk, ett mål. Den kan inte användas som kladdpapper eller anteckningsbok eller som ett försök att bli bekräftad och sedd av någon där ute. En bra bloggare har respekt för formatet. Alla former innebär vissa möjligheter såväl som begränsningar, bloggen också.

Men jag känner ändå att mina reportage om vare sig det är baile-funk eller No Music Day har gått hem. Och att intervjuer, krönikor och recensioner funkar utmärkt på bloggar. Bara man varierar sig lite. På det sättet har bloggandet varit en oerhört bra skola. För att hantera språket, hantera kritik, faktiskt vara konsekvent (några dagar utan bloggande och säkert hälften av dina läsare försvinner, men om du tvärtom bloggar på som fan i en vecka kan du nästan tredubbla läsarantalet) och att kommunicera, vare sig det gäller med läsarna, med musiker i intervjuer eller med pr-konsulter, och arrangörer angående ackrediteringar.

Själv tror jag att skillnaden mellan ett bra resultat och något medelmåttigt beror mycket på motivation och målmedvetenhet. Jag var motiverad att få till ett forum att diskutera musik, som jag annars inte fick till i skolan eller bland vännerna. Målmedvetenheten kom efter hand. Jag var 15 år när jag sökte presspass till då nystartade festivalen Way Out West. Jag mejlade artister om intervjuer, lade ner fruktansvärt mycket tid på research och fnulade på blogginlägg på vägen till skolan. Och som Katrine Kielos fortsätter i boken ”Att skriva börjar här 2.0” (Maria Kuchen, Ordfront): Skillanden mellan en bra och en dålig blogg är skillnaden mellan en bra och dålig skribent. Och är det något jag aldrig fått kritik över i bloggen så är det mitt språk.

Men visst har det skrikits högt på bloggen stundtals. Ni var många som reagerade på mitt inlägg när jag diskuterade vad begreppet indie egentligen innebar, eller när jag kommenterade att modellen Irina Lazareanu skulle satsa på en musikkarriär. Men det är det jag gillar med bloggar. Den direkta kritiken och den omedelbara reaktionen eftersom kommentarsfunktionen är så omgående.

Men liksom Kielos trivs jag ibland inte alls med formatet. Jag lärde mig mycket och jag har fått många jobberbjudanden. Men det blir för personligt. Och där är väl min brist inom bloggandet. Att jag inte skriver om vad jag åt till frukost, vilket i och för sig en chefredaktör på en svensk tidning tyckte var ganska skönt. Men jag vet ju, jag själv läser bara bloggar med många bilder och personliga betraktelser från vardagen. Så där ska jag bättra mig! (Har faktiskt investerat i en bra kameramobil och ett abonnemang med mycket internet så jag kan blogga lite oftare.)

Och målgruppen? Ni som brinner för det, för inte bara musiken utan för kultur i det stora hela. Med musiken som utgångspunkt. Att kunna kombinera musik med konst, politik, film, mode är det jag strävar efter. Ni som vill veta vad som händer just nu inom musikbranschen, som vill diskutera en ny skiva eller nyheter som rör independentgenren. För oss som lyssnar, andas musik. Och som kanske själva håller på med musik?

Summa summarum så tror jag det viktigaste är att ha något konkret att säga. Och det har jag!

Så välkommen tillbaka igen efter sommaruppehållet! Mycket nöje.

funk carioca

2007 blommade baile-funken och band som Cansei De Ser Sexy och Bonde Do Role fyllde dansgolven både i Sverige och kanske främst i Storbritannien. Den brasilianska undergroundscenen hade nått ut från Rio De Janeiros favelas och funk carioca, baile-funk eller favela funk som den också kallas efter kåkstäderna där genren föddes, inspirerade Djs runt om i världen. Fram till 2000 var genren en regional företeelse. Men sedan gick det relativt fort, 2005 släppte M.I.A brazilian funk-låten Bucky Done Gun på skivan Arular och två år senare dansade vi till CSS och BDR-hiten Solta o Frango.

Men ett band som redan 1995 började att erövra scenen på hemmaplan och som är en av mina favoriter är Tetine. Bruno Verner and Eliete Mejorado träffades i Sao Paulo och nu ett dussin plattor senare är de aktuella med Let Your X's be Y's.

Den dansar vi till i sommar!

Dub

Franz Ferdinands senaste album Blood är en dub-version på Tonight som släpptes i år. Det är den engelska producenten Dan Carey som tidigare mixat bland annat CSS och Hot Chip som ligger bakom remixarna på skivan. Och vad jag har hört hittills är det väldigt bra! I die on this album! Gahh! Cravings...

Och som om det inte kunde bli mer spännande, så har Trentemøller gjort en remix på ovan nämnda dubremixar. No You Girls är det som har blivit mixad än en gång. Och resultatet kan ni höra här (via gorillavsbear)

tisdag

Godmorgon vänner! Solen skiner ute och jag måste egentligen rusa... Ska fika med Iris, förra chefredaktören för skoltidningen. Vi ska prata om livet efter studenten. Sweet! Förresten är dagens band aktuella med nya albumet You Dig The Tunnel, I'll Hide The Soil. Fint!

Dagens låt: Hatcham Social - Penelope Under My Hat (lånad härifrån)

Tänkte att ni kanske ville veta...

...att denna och mycket annat bra finns på Analog Africas blogg som ni hittar här

blitzen

Sitter ute och läser böckerna man måste läsa. Just nu Röda rummet. Ingen favorit direkt men tack och lov övar grannungen på sin fiolläxa (Mamma Mia, om och om och om igen) så jag hade en god ursäkt att gå in och kolla på äckligt dyra fester i My super sweet 16. Haha... Hur som helst! Lyssnar på finfina Blitzen Trapper som ju förövrigt är bokade till way out west. Ni har ju redan biljett antar jag? Då ses vi där puss

Furr (klicka för att se den mycket fina videon av Jade Harris)

Face

En av gårdagens akter på Clandestinofestivalen här i Göteborg var den japanska DJ/VJ/artisten Daito Manabe med sin nya Face Visualizer/Face Instruments. Jag förstod aldrig riktigt hur det fungerade, men jag skulle gissa att elektriska impulser som styrdes av musiken skickades till ansiktet och fick musklerna att dra ihop sig. Eller om det stundtals var tvärtom, att grimaserande alstrade musiken? Denna videon är det Manabe själv som visar hur det går till men igår var hans vän med och då förstod vi det som att Manabes grimaser bestämde hur vännens elektriska impulser skulle se ut och på så sätt härmade han manabes rörelser. If a smile can create a smile eller nåt sånt.

Högt undehållningsvärde tyckte jag, och jag gillar att man finner nya vägar att syssla med musik. Speciellt att man kombinerar olika media är något som tilltalar mig. Men vad tycker ni om Performance konst och sånna här projekt? Jag tänker på Nick Caves omtalade Soundsuits där musik skapades av kläderna eller Goldfrapps succeprojekt som från början var en del av hennes studier i Fine Art Painting major vid Middlesex University där musiken skulle bli en komplementerande del till hennes installationer. Håller de kreativa och ambitiösa sätten att tillverka musik att bli en del av det konventionella musikbranschen eller är det fortfarande enbart förunnat konstskolorna och ett elitistiskt konstrum?

Soul Jazz Records

Jag fastnade vid Soul Jazz Records albumdiskografi i säkert en halvtimma. Här finns kompilationerna för alla musikjunkies; eller vad sägs om

Carnival Music of Eastern Cuba

Miami Sound — Rare Funk and Soul from Miami from Florida 1967-74

Fly Girls! — B-Boys Beware: Revenge Of The Super Female Rappers

Dancehall - The Rise Of Jamaican Dancehall Culture

Steppas' Delight — Dubstep Present To Future

New Orleans Funk — The Original Sound of Funk: Volume 2

Alla är dessutom snyggt förpackade. Ofta finns det tillhörande böcker om man skulle känna för att fördjupa sig i nya genrer även genom semesterlektyren.

PS: Kolla in deras radiosändningar, eller events om du planerar en Londontrip i sommar

http://www.souljazzrecords.co.uk/

Clandestino

Hej! Sommarlov. Lyckligtvis hade MTV The City maraton och sats förmiddagsbox i helgen. Lediga dagar... Nu sitter jag och laddar upp inför dagens Clandestinofestival; albumaktuella Jaqee och Wildbirds & Peacedrums. Men mest av allt ser jag fram emot Orchestra Baobab. Hoppas vi ses där!

...

Nu tar jag en bloggpaus. Rättare sagt har jag tagit en bloggpaus. Sista månaden i skolan och det är alltför mycket för att hinna med.

I juni är jag tillbaka!

Allt gott!//Anna

TÄVLING

På tisdag den 5 maj spelar Erik Hassle på intima Gröna Lundsteatern i Stockholm. Under aftonen kommer Hassle och hans band att spela låtar från sitt kommande album.

Jag har fått äran att dela ut två biljetter till en läsare, och eftersom jag själv inte kan närvara får denna tillsammans med en vän eller käresta chansen att både träffa Erik och uppleva en väldigt speciell spelning där endast 200 personen kommer att vara bland de utvalda för att närvara.

Så nu skriver ni en motivering i kommentarsfältet (glöm inte mejladress och namn!!) om varför just du borde vinna biljetterna.

Vinnaren meddelas på söndag. Lycka till!!

Update: Tävlingen avslutas på måndag!!! Kom igen nu, en konsert livar ju upp vilken tisdag som helst! Även om ni inte är speciellt förtjust i bandet i fråga kan man ju alltid spana in lite ragg eller testa ut nya moves utan att någon i ens vänskapskrets ser! Eller så blir ni positivt överraskade. Och som några redan kommit på går det alldeles utmärkt att mejla mig direkt istället på musikbloggen(at)hotmail.com

Update2: Tävlingen är avslutad. Vinnare har meddelats på mejl.

All I can do is be me. Whoever that is - Bob Dylan

Usch det var ju inte igår ni hörde från mig om man säger så men jag har haft mycket det senaste.. Ber om ursäkt med att hålla en liten tävling senare!

Såg I'm Not There i helgen. Oerhört bra film!

Nu blir det Bob Dylan på bilstereon hela vägen till havet! Hoppas ni hade en fin valborg! Och får en fin helg!

RSD

Har haft mycket i veckan så jag glömde bort att jag hade en blogg... Veckan efter lovet är alltid krävande. Men nu är jag tillbaka igen!

Idag är det Record Store Day. Det gillar jag. En skiva jag skulle vilja köpa idag är Wooden Shjips nya Dos. Lyssna på låtar från nya skivan här!

Annat jag gillar just nu är
Jalouse
Dazed & Confused
Kobra
P1
Blommande körsbärsträd på Järntorget

Så hjälp oss att komma över söndagsångesten och fyll på listan med fina saker just nu! Att plocka vitsippor, Moneybrothers tomatsoppa, feelgoodfilmen The Boat That Rocked eller Världskulturmuséets Bollywoodutställning? Vad vet jag. Berätta!

Snart skiner Poseidon

Idag är det premiärmatch mot Djurgården på nya gamla Ullevi och jag står såklart i klacken! Peppar gör vi med Joel Almes IFKlåt, omskrivna A Young Summers Youth som numera heter Snart Skiner Poseidon och som med ny text agerar inmarschlåt istället för klassiska Heja Blåvitt. Som indietjej med blåvitt hjärta kan det ju knappast bli bättre eller?

I övrigt jobbar Joel Alme med inspelningen av uppföljaren till A Master Of Ceremonies just nu.

Marc Riboud

Dagens låt: Wild Blue Milk - Slow Club

Franz Ferdinand cover Womanizer

Vad tycker ni?

Please Rain Fall Records

Please Rain Fall Records är ett nytt skivbolag som ligger i tiden. Du mejlar Stephen som sköter PRF Records och säger hej och bifogar din adress. Tillbaka får du en skiva och sen är det upp till dig hur du väljer att tacka, inte betala, för musiken. Stephen själv föreslår en berättelse, en teckning, ett blandband eller något du stickat till exempel.

För första släppet, The Black Country Pop Ep, skulle jag skicka ett paket hubbabubba och ett kollage av mina finaste bokmärken!

http://pleaserainfallrecords.blogspot.com/

New York Noise

Att slötitta klipp på internet kan vara bland det mest avslappnande som finns. NYCTV sänder varje onsdag och söndag indieshowen New York Noise där intervjuer blandas med uppträdanden med aktuella band inom indiegenren. Bland annat medverkade nyligen svenska Lykke Li, Way Out West-bokningen Vivian Girls och fina Takka Takka.

Besök hemsidan för att se programmet!

Music Doc

Nu har Music Doc Festival kommit till Göteborg! Music Doc är en fyra dagar lång musikdokumentärfestival som sedan tidigare finns i Stockholm, Malmö och Lund. Men nu kan även vi Göteborgare njuta av filmerna alltså! Från och med igår (torsdag) tills på söndag visar Pustervik och Mitt Andra Hem filmer om både Rolling Stones och James Brown, eller mina favoriter som jag ska försöka komma iväg på: Public Enemy, Hip Hop i Senegal och Arthur Russel. Ses vi där?

http://www.musicdoc.se/

Om musiken hade en färg...

Egentligen är jag otroligt modeintresserad, men det får jag inte utlopp för så ofta här i bloggen. Men nu är det så att Uslu Airlines har fått fyra grymma DJs att bidra med var sin färg till deras nagellackkollektion. Fetisch menar att hans musik har färgen silvermetallic, medan Rollerboys är lila och Busy Ps bidrag är limegrönt. Själv ser jag helst att mina naglar är lackade med den ljusblåa nyans som Headman har valt när jag står och vänder plattor.

Dessutom följer en mix av respektive dj med till varje förpackning. Rent musikaliskt föredrar jag Headman och Fetisch. För er som är nyfikna eller som inte bryr er så mycket om produkten men gärna peppar inför morgondagens utgång med lite skön musik föreslår jag att ni går in här!

Clout - Sunshine Baby

Kanske hittar ni också nåt fint: Service Classics Vol. 3