...

Jag såg gudfadern med Johan och Amina igår. Väldigt bra och johan gjorde väldigt goda chokladbollar. Men nu är frågan om man orkar dra ut och hitta på något? Eller så blir det helt enkelt I'm Not There i soffan...

Förresten så är det sista dagen för Skouppropet imorgon för er göteborgare som inte är upptagna med filmfestivalen. Galleri Monitor har samlat in skor för att gestalta antalet döda i kriget i Gaza. Hur mycket liv är tusen personer? Hur mycket liv kan tusen personer föra? Hur mycket död är det när tusen personers liv upphör? Hur stor blir tystnaden? Hur stor makt har den som släcker tusen liv? Hur liten har den som inte hindrar det? Kom och för liv!

guilty pleasure pop

Engine Room Records släppte för något år sedan en kompilation vid namn Guilt By Association. Där samsas stora indienamn med sina tolkningar på deras favorit-"guilty pleasure"-poplåtar. The Concretes tolkar Take That-hiten Back For Good och Spice Girls Viva Forever.

Men finast, absolut finast är Devendra Banharts cover på Don't Look Back in Anger! Oasis som släppt ett rätt mediokert album nu senast och som fick riktigt dåliga recensioner på deras sverigekonserter i helgen. Det var ju inte för inte jag tyckte att de kändes lite passé nu, men med denna låten är de verkligen aktuella igen!

Lyssna på några andra Guilt By Association-låtar här, eller på spotify, och se den prisade musikvideon till låten här, gjord av Andy Cahill.

Seven miles below me I can see the world and it ain't so big at all

Färgen sitter fortfarande kvar på kroppen och påminner mig om en varmare verklighet. Exakt tre veckor sedan jag lämnade Indien. Dagar som de här lyssnar man på This time tomorrow med The Kinks och tänder rökelse. Tills man inte orkar lukten och får ont i huvudet mitt under matematikräkningen, överväger att släcka men tycker att det luktar för mycket Indien, för mycket hemma och lägger undan matteboken och övar på att lära sig att knyta turban som en äkta indier istället. Det gäller att prioritera! Vad får jag mest nytta av i livet liksom?!

Här ser du hur man gör

Bilden är min. Fråga först innan ni tar den tack.

Göteborgsguiden

Jag fick ett mejl som lät ungefär såhär:

Hej Anna!
Jag heter Hilda och brukar läsa din blogg. Jag precis flyttat till Göteborg, där jag har fått för mig att du bor, och jag tänkte försöka samla på mig lite bra Göteborgs-tips.
Tänkte att du som har bra koll på musik, kanske också har koll på något bra café, affär, klubb, ölhak osv. Ifall du har det och lite tid skulle jag bli jätte glad om du skickade mig något tips!

Med vänlig hälsning,
Hilda

Och visst har jag det Hilda! Som jag förklarade här så älskar jag mitt Göteborg. Och det är inte för inte! Här kommer min inte så lilla Göteborgsguide. Håll till godo!

Kämpebron är finaste platsen att se solen gå ner, i stan. Ta svängarna förbi när du är påväg hem från caféet Mitt Andra Hem på Andra Långgatan där du sitter till stängningsdags och lyssnar på lovande band på deras öppna scen. Eller varför inte ställer upp själv? Det närmsta man kan komma Central Perk i Göteborg. Gillar du kultur går du på Världskulturmuséet som har grymma och ambitiösa utställningar som ligger rätt i tiden, ser en film på kvalitativa Hagabion som har mysigt café dessutom, eller ser modeutstälnningar och modern konst på Röhsska.

Väntar du på bussen går du inom CDCentralen som ligger i Centralstationen och bläddrar bland vinyler som kostar sådär. Annars ser min skivrunda ut som följer; Börja på Andra Långgatan, där hittar du Andra Långgatans skivhandel som då och då har sjuk rea på skivor och annars har bra priser på både begagnade skivor och fina lp-skivor. Här ligger också en del mindre butiker specialiserade på hiphop och hårdrock. Fortsätt till Bengans på Stigbergstorget. Där hittar du snygga indieboys i caféet också. Om du går från Andra Långgatan uppför Stigbergsliden går du också förbi min favorit när det kommer till vinyler från världen, tror den heter Anaconda Records eller nåt sånt. En liten butik med en kunning man i kassan som alltid tipsar mig om fin afrikansk musik för en liten peng. Härifrån är det inte långt till Vinylium i Majorna som har alla nya indiehypear.

Vad gäller andra butiker är Fever på Vasagatan bra. Scout på Erik Dahlbergsgatan bakom Schillerska har fina smycken också när du ändå är i närheten. Härifrån går du till Haga där mysiga antikvariat trängs med bra caféer och klädaffärer: Karltex som har snygga sneakers och kläder för både tjejer och killar, och Drömma som ligger vid en tvärgata och som ägs av supertrevliga Lotta och som bjuder på go musik, vackra klänningar och en del andra hand. På järntorget har de bra Kebab om du gillar sånt och stans bästa Myrorna.


När du vill dansa åker du till Kulturhuset Underjorden som har många kulturella arrangemang och klubben Spatt där bra punkband spelar och där flera politiska organisationer har sin bas. Tydligen ska caféet har supergod vegansk mat men jag har inte smakat. Det har jag däremot gjort av Språkcaféets vegetariska buffé på Esperantoplatsen nära Järntorget och den är supergod. Oftast hittar man mig dock hos Millie's på Aschebergsgatan där de har god ciabatta och en mjuk soffa (och för att din ligger nära min skola).

Annars tycker jag att du ska gå till Kontiki när du ska gå ut! Och Nefertiti som spelar mycket jazz. Billiga ölhak hittar du kring Andra Långgatan. Även studentkvarteret Johanneberg är känt för det. Har du åldern inne ordnar också Storan mycket fina musikhappenings. Henriksberg har också fina konserter och Pustervik på Järntorget bokar stora band så som Okkervil River.

Ska du på dejt går du upp till Masthuggskyrkan med finaste utsikten och tar vägarna förbi Stigbergsliden där Pussrutan finns. En liten målad röd ruta på asfalten att stå och pussas i. Och på sommaren tar du spårvagnen ut till Saltholmen och badar.

Det var allt jag hade än så länge. Hoppas du är nöjd Hilda! Kartor hittar du hos eniro annars får du fråga. Kram!

OBS!: Fyll gärna på med mer tips i kommentarsfältet!

Forest Fire

Forest Fire gör grym garagepop baserad på okonvetionella instrument med mysiga folkinslag. Spåren Fortune Teller och Promise är precis den mörka popen som kännetecknade förra året. Jag tänker till exempel på Markus Krunegård och Lykke Li (för att nämna några svenskar). I Make Windows osar däremot en kollektiv känsla med fylliga körer och med Mark Treshers släpiga sång inspireras av Dylans countrydängor.

Forest Fire är bara ännu ett band att hålla koll på från kreativa Brooklyn (läs om fler band här). Till allas vår glädje har de lagt upp hela albumet Survival för nedladdning gratis här.

how my heart i singing

Spotify, har jag skaffat idag. Lite sent men jaja. Idag lyssnar jag Nina Simone. I wish knew how it would feel to be free. Bra avslutning på en fin helg. Igår var jag nämligen bjuden på middag, fick världens godaste lasange och smulpaj med massa smul och sen drog jag på teater. Hunger. Inspirerad av brödkrisen 1917 eller var det var, då det inte fanns någon mat. Folk svalt och det sägs vara det närmsta sverige haft till en revolution. Utifrån det resonerade de till vad hunger var idag, via överkonsumtionen och hur folk mår idag. Vad folk idag hungrar efter. En hel del om 70-talet då man bodde i kollektiv och demonstrerade och lyssnade på Blå Tåget och Joe Hill. Den var lite rörig ibland, men överlag bra! Och mycket mycket bra musik och musikhistoria, med andra ord något för mig!

Idag har jag annars bara pluggat... Har mycket denna veckan men sedan har jag i princip lov i två veckor! Det får mig att tänka på sommarlovet. Har börjat spinna planer nu. Det ser ut att bli riktigt bra! Festivalsommar och körkort! Och så har jag en hel del spännande på gång vad gäller bloggen så det är bara att hålla tummarna..

Och så har jag lite små praktiska grejer att säga. Här kan du prenumerera på min blogg genom bloggkoll. Klicka på "följ bloggen" så ser du varje gång jag publicerat ett nytt inlägg. Det har revolutionerat min vardag i alla fall, att ha alla bloggar på ett och samma ställe.

Dessutom frågar jag mig själv varför ni inte kommenterar? Är det inte bra? För statistiken visar på något annat. 17 % av er stannar och läser mer än en timma. Besökarna ligger stadigt högt och ni är flitiga på att skicka mejl. Men ni verkar vara otroligt blyga när det kommer till kommentarsfältet. Ge mig lite respons! Kommentarerna är ju halva nöjet med en blogg eller hur?:)

Ha en fin kväll!

Paris, je t'aime

Igår var det invigning av Göteborgs filmfestival. Hela staden andas film. I tio dagar. Underbart! Tyvärr var jag inte där utan kröp upp i soffan med bästa väninnan och Paris, je t'aime. En film collectif med 18 kortfilmer. Alla utspelar sig i olika arrondisemang och är regisserade av olika internationella regissörer så som Joel och Ethan Cohen, Gus Van Sant, Gerard Depardieu, och Tom Tykwer som ligger bakom detta klippet om en blind kille och hans kärlek, spelad av Natalie Portman. Otroligt fin film!

Faubourg Saint-Denis:

Vilken film ska ni/vill ni se på festivalen? Vilken film såg ni senast? Tipsa oss!

Radio, live transmission

NME gjorde för något år sedan en lista över de största indie-anthemsen någonsin! Spännande läsning! Såklart var Joy Divisions "Transmission" med, på en hedrande tjugondeplats. Jag hade kanske sett de på en högre position, jag menar basintrot, texten och Ian Curtis som brittiskt skallar DANCE! DANCE! DANCE! i refrängen. Sann njutning är det! Har svårt att se att något någonsin kommer att bli så bra.

Och nu är låten återigen aktuell. Hot Chip har valts ut av de kvarvarande bandmedlemmarna i Joy Division/New Order att göra en cover till kommande kompilationen "War Kids Heroes". Det är en välgörenhetsskiva där intäkterna av försäljningen går till barn i krigsområden. Något som är oerhört aktuellt idag i och med situationen i Gaza...

Idén är att stora legender inom musiken får välja ut ett klassiskt spår, och en artist från nya generationens musiker att göra det på sitt sätt. Den 16 februari släpps skivan där Beck tolkar Dylans Leopard-Skin Pill-Box Hat, Lily Allen sjunger Clash, hyllade TV On the Radio fixar David Bowie's Heroes och The Kooks gör The Kinks "Victoria". Andra medverkande artister och band är Duffy, Estelle, Rufus Wainwright, The Hold Steady och Karen O's Yeah Yeah Yeah's som blivit ombedda att göra Ramones Sheena Is a Punk Rocker.

Men själv ser jag mest fram till att höra Franz Ferdinands tolkning av min absoluta Blondie-favorit Call Me. och Hot Chips Transmission då så klart!

Här kan du läsa mer om projektet: warchild.org

Här kan du höra orginalet, Transmission - Joy Division

vårsol

Bloggen går lite på sparlåga just nu. Detta har nog varit en av de rörigaste veckorna någonsin! Jag får liksom anstränga mig för att ha huvudet med när allt händer. Så inspirationen tryter, men nu börjar jag få ordning och reda igen och har massa kul på gång! So stay tuned!

I övrigt spelar Skansros på stundande Filmfestivalen i Göteborg, i festivaltältet, måndag 26 januari, kl 21. Missa inte! Gratis inträde med festivalpass. Vi ses väl?

Här är i alla fall en av låtarna från kommande skivan som släpps i vår. Inspelad på Orust, där jag förövrigt spenderat alla mina somrar sen barnsben... Klart att det låter fint i sådan miljö! Det är från producenten Björn Olssons studio, där de spelar upp "Vårsol". Inspelat av psl:

Walk with me 2

Fuck Buttons har gjort en remix av Fever Rays "If I Had A Heart". Oerhört bra, som alltid när det gäller Fuck Buttons. Du hittar den på stereogum.

Soul

Igår fyllde det legendariska skivbolaget Motown 50 år, vilket svd uppmärksammade med en upplysnade artikel om soulsagan. Vad jag fastnade för var dock Thungrens lista på motown-klassiker. Smokey Robinson & The Miracles, Four tops, Martha & The Vendellas... Men det var ett band som var outstanding, både vad gäller feelgoodtrallala och koreografin. Kanske framför allt det sistnämnda.
Jag ger er My Girl med The Temptations:

starring

Idag lyssnar jag på April Pink's Haunted Graffiti. Speciellt Evolution's A Lie. Gör det du också genom att klicka på bilden..

INDIEN

Jag har varit i Indien. Det var helt galet men alldeles underbart.

Well, jag lär ju berätta mer.

it is puckish, tough, creative and streaked through with a certain dark impulsiveness and self-doubt.

För ett tag sedan skrev New York Times om Göteborg. En jättefin artikel om drömmar, kreativitet och undergroundkulturen här:

Sweden Unzipped

Megapuss

Devendra Banhart är en av de få artister jag verkligen beundrar, som är riktigt klockren i stort sett i varenda låt. Luften i slottskogen vibrerade när han uppträdde där på way out wests premiärår, och förra skivan toppade i alla fall min tioårsbästa år 2007. Kanske är det till och med en av mina absoluta favoritskivor? Smokey Rolls Down Thunder Canyon...

Nu är det så bra att min favoritartist gått och gjort ett nytt projekt. Megapuss, som låter lite som Devs rockigare stunder på senaste plattan. Det är han, Greg Rogove (Priestbird), Fabrizio Moretti (The Strokes), Noah Georgeson (Banharts band och producent) och Aziz Ansari (skådespelare/komiker) som tillsammans utgör Megapuss. I november förra året, släpptes debutskivan till det som enligt Banhart själv inte var tänkt som ett seriöst projekt men som plötsligt bestod av en bunt låtar han själv var för stolt över för att inte ge ut: Surfing

http://www.myspace.com/megapuss

in your place

En av mina favoritsidor är Todd Selby's The Selby - Photos in your space. Här samlar han sina fotografier, målningar och videor från olika kreativa personers hem. Han besöker bland annat Peaches Geldof lya i Brooklyn där man kan sitta uppe i taket eller hoppa i sängen.

och grafikern Andrew Neuhues hem är fyllt med små, små skateboards och ett trumset

paret Guy Blakeslee (musiker)

och Maximilla Lukacs (filmmakare) bjuder in Todd i deras charmiga hippiestuga.

Någon gång ska ni få se mitt hem.
Och någon gång ska jag bo i Brooklyn.

09

Tillbaka! tvånollnollåtta var väl stundtals lite torftigt här på bloggen, men jag hade annat för mig. I år kommer innehållet kanske att se lite annorlunda ut, inte bara musik men såklart mest! Men framförallt hoppas jag att det kommer bli mera! Flera inlägg. Kanske blir det lite mer varierad kvalité men det får ni ta! Ha nu ett riktigt, riktigt gott nytt år! A

Walk with me

2009 kommer vi lyssna på Karin Dreijer från The Knife nya soloprojekt Fever Ray.

Lyssna här på If I Had A Heart

Dirty Dancing

Som ni märkt har jag tagit lite julledigt.

Jag hoppas ni haft en god jul, det har jag, och önskar god fortsättning med en liten video av en av årets bästa låtar:



Från Per Sinding-Larsens eminenta blogg PSL där det då och då dyker upp svenska versioner på La Blogotheques take-away-konserter.

Leonard Kage

Jag fick ett mejl. Ett litet, försiktigt sådant med en liten upplysning om att jag borde kolla in avsändarens myspace.

Det är den forne hvitfeldtaren Leonard Kage och hans band som vill sprida sin musik. Som är någon slags pop/country/blues om han får säga det själv. Även om han helst inte talar om vad för slags musik de gör.

– Jag kan tycka att det är väldigt svårt att få distans till sina egna låtar när man har arbetat med dem ett tag. Därför blir det också ännu svårare att dela in sig i en genre.

Leonard pratar vidare om hur svårt det är att sätta ord på musik. Om att de visioner man har om hur det ska låta är för abstrakta för att få fram i en intervju som denna exempelvis. Det gör också att det blir svårt när man ska arbeta tillsammans med andra. Hittills är det Christian ”Kiwi” Berg, Henning Sernhede, Torkel Rönnblad, Linnea Eketrä, Johannes Mattson, Antonio Hallongren och Leonard själv, som alla gått i hvittans korridorer, som spelat tillsammans. Men han hoppas på att bandet kommer att figurera i lite olika konstellationer i framtiden. Och just det är han noga med att poängtera: Att de är väldigt öppna inför hur musiken ska låta. Om det så beror på vilka som spelar eller vad de spelar.

Det de spelar sen, Leonard tyckte ju som sagt att det var svårt att beskriva, men jag försöker. Det låter väldigt Göteborg. Den göteborgska mjukpopen som växer fram genom att otaliga gånger gått i den råa luften på gråa Andra Långgatan och sökt skydd för regnet inne på någon av alla skivbutiker och bläddrat bland dammiga, amerikanska referenser på vinyl så som Dylan. Men det är tydligen inte bara vi göteborgare som faller för det! I april släpps första fullängdaren på amerikanska skivbolaget Feels Like Home Records.

Jag avslutade med att fråga varför han började med musiken:

– Rädslan för att hitta sig själv om trettio år och inse att man inte har något som man brinner för. Sen skapar det väl en mening någonstans också.

Och Leonard, var inte så blygsam när du pratar om din musik. Den är faktiskt värd att både skrika och skryta lite om!

Detta är en artikel som även publiceras i Magasin Lyran. Vill du också synas, mejla mig på musikbloggen[at]hotmail.com

Andra

Cecilia på PUB tipsade häromdagen om soundtracket till filmen Vortex från 1982. Låten heter Black Box Disco och låter precis som hon säger som en blandning av industri, soul, jazz och funk.



Idag tänder jag andra ljuset, pluggar filosofi och är nästan klar med alla klapparna. Börjar ni bli klara med julklapparna än? Kanske skulle ta och sno ihop lite julklappstips för musiknörden senare... Hoppas att ni också gillade låten förresten!

Stil

Första

Hot Silk Pockets

Tidiga Stereolab blandat med Love Is All. Här finns deras musik att ladda ner, beställa som vinyl och mycket annat fint. Som skivbolagets årliga compilations till exempel. Bra julklapp någon?

100000 thoughts

Brittiska Tap Tap gör det bra! (klicka på elefanten)



Jag är sjuk. Det är helt okej, för jag orkar inte så mycket mer än att kolla alla filmer jag inte hunnit se. Har sett Wes Andersons alla och de är ju väldigt, väldigt fina.. Bill Murray är nog filmens svar på Moz. Rätt så genialisk, gammal nog att bli lite legendarisk men såpass tråkig att många inte ser storheten. Har ni sett Broken Flowers förresten? Soundtracket består mest av etiopisk jazz i form av Mulatu Astatke som jag nog nämt tidigare men som får en att dansa i en ökendammig taverna medan lokalbefolkningen undrar vem fan du är och som därför är värd att nämna igen.

Jag fick ett mejl av en person som vill att jag ska börja skriva någon annan stans. Var spelar ingen roll, men han sa att min blogg var "befriande ren från vad jag åt till frukost". Men han undrade vem Anna var. Så, jag är Anna. Jag är jävligt bra på Trivial Pursuit. Jag är grym på geografi och kan de flesta huvudstäder. Jag tycker dessutom att det är kul att kunna det. Jag gillar att läsa seriösa tidningar om kultur, för då känner jag mig viktig. Men viktigast är att vara lojal och ärlig mot sina ideal, tycker jag. Då är jag stolt över mig själv. Jag är också duktig på gitarr men ännu duktigare på piano.

Fast med skola och skit är det svårt att hinna med allt som man egentligen vill. I alla fall om man alltid väljer tråkigt och praktiskt och behöver vara sjuk för att komma på vem man är. Och det kommer ju inte bli ändring på det. Jag kommer inte skriva ett sjuhelsikes nyårslöfte. Men jag kommer kanske ta med mig nya numret av Rodeo nästa gång jag är på stan. Jag kommer kanske försöka se mer än en film på filmfestivalen. Jag kommer önska mig lite fet litteratur i julklapp. Och spela mycket TP. Kolla på På Spåret och glänsa med mina kunskaper.

Annars har jag ju musiken. Fy fan vad den har räddat mig många gånger! Brittiska Tap Tap gör det ju som sagt väldigt bra..

Uje Brandelius, vänsterpartiets nya pr-expert?

Haha, detta kan ju inte annat än att bli... intressant! Uje Brandelius, sångare i Doktor Kosmos är Vänsterpartiets nya pressekreterare.

- Lite mindre palestinasjalar. Gärna radikalt, men med struken skjorta, säger Brandelius om hur han ser partiet växa till Expressen.

Jag ser framför mig debatter där Brandelius lägger upp kosmostexter efter varandra. Med skolministern: "Medborgaren valde mellan Skola 118 där José gick loss med värsta toadoppningen (och annat smått och gott) Eller Lilla Vitsippans Personligaste Skola där det alltid var personliga små suddgummin (och annat smått och gott) Medborgaren valde Vitsippans plugg. Han blev en nörd - fattade inte ett dugg. Man måste nämligen träffa José, annars blir man super-CP." (Stoppa Valfriheten)

Undrar vad Jan Björklund hade sagt då.

Hur som helst ska det bli spännande. Vad tycker ni?

kort sagt

Som om man hade trott något annat, men i alla fall så kommer Way Out West tillbaka i år igen enligt dagens pressutskick! Det lär ju bli precis lika bra som alltid. 14 och 15 augusti är det dags igen i Slottskogen.

Update: Jag ser gärna bokningar som Raconteurs, Queens of the Stone Age, Radio Dept., Amadou & Miriam... och Fuck Buttons på Linnéscenen hade inte varit fel! Vilka önskar ni?

no music day

I fredags, den 21 november närmare bestämt, är det sedan tre år tillbaka No Music Day. Bill Drummond ligger bakom. Han menar kortfattat att det idag produceras så mycket musik, men inget som är nytänkande alls. Det är dumt att musiken är så lättillgänglig som den är idag. Orginaliteten försvinner. Han vill att vi ska vila våra öron denna dag för att återinföra meningen bakom musiken.

Idag är frågan om lättillgänglig musik extra aktuell i och med Ipred. Jag är kritisk. Tror stenhårt på att lättillgängligheten föder intresset för musik. (Men Ipred är en annan diskussion...). För mig är det kvantiteten som lockar! Detta ständiga flöde som Drummond avskyr är för mig hela charmen! Att få leta reda på guldkornen. Sen så gör mig inte så mycket att svenska pojkar sitter i sin repa och skriver låtar som låter precis som Håkan Hellström fast lite sämre. Det gör mig inget att man hört Glasvegas musik förut, deras musik är lika skön att lyssna på för det. Gillar man inte det finns det inget som tvingar dig att lyssna. Sen är det klart att autencitet och orginalitet är något att eftersträva! Men när artister hämtar inspiration från någon annan artist är det inte hela världen. Det är väl så vi går framåt eller? Inspireras fast med viljan att göra det ännu bättre? Det är skillnad på att inspireras och att stjäla, som skolfröken sa på bildlektionen när vi skulle måla av Monet.

Sedan undrar jag lite vad Drummond har i åtanke när han menar "ny" musik? Skriver han själv musik som är så nyskapande? Jag tycker det finns en fara i att bli så elitistiska att vi glömmer bort glädjen i musik och går på sånna här aktioner från mediakåta människor. Musiksverige beskriver det som en ideologi och en idé som ger en välbehövlig tankeställare. Va!? Kolla igenom din skivsamling och se om du faktiskt bryr dig ett jota om att Shout Out Louds faktiskt inte är så nytänkande. Sätt igång en av deras skivor och ta den där tankeställaren för att minnas varför du älskar musik istället.

Som ni förstår lyssnade jag absolut på musik i fredags. Gjorde ni?

för du är lika blå i tokyo som i göteborg

Från Blur till Gorillaz till The Good, the Bad & the Queen har artisten och musikproducenten Damon Albarn blivit en av mina favoriter. Nu har han producerat Senegal-duon Amadou & Miriams kommande skiva. Mer spännande kan det nästan inte bli! Och visst hör man på nya singeln Sabali att Damon Albarn ligger bakom! Sabali är en grym 70talselektropop-låt som i och för sig är ganska långt ifrån det duon skapade tillsammans med Manu Chao för några år sedan, men som ändå får oss Amadou et Miriam-fans att hoppa av förtjusning. I alla fall gör jag det. Ska bli spännande att höra hela skivan. Tyvärr gjorde jag ju inte det i helgen när de gästade Sverige.. Gjorde ni det? Vad tyckte ni?

version

Ett album som inte fångade mig när det kom ut, men som nu spelas ständigt i min Ipod är Mark Ronsons Version. Klicka på bilden och återupptäck det prisade albumet från förra våren, med souliga covers på bland annat Kaiser Chiefs, The Smiths och Radiohead.

musik är så fint på det sättet

Vad tyckte ni om kvällens Dom kallar oss artister med Håkan Hellström? Jag tyckte nog att det var något av det charmigaste jag sett. Här kan du som missade det se det igen!

like a Starfish

Lätt å bli lite depp så här på hösten. Men om någon skulle ha lust att göra mig lika glad på bilden kan du alltid fixa en biljett till Antony & the Johnsons konsert i London nästa vecka. På Barbican, där han spelar tillsammans med London Symphony Orchestra ni vet... Det spelar ingen roll om det är på torsdagen eller fredagen, jag är inte så kräsen!

pine needles

Barr är ett band som låter så himla... svenskt! Försiktigt och akustiskt, men ganska så vackert! Det tycker i alla fall amerikanarna i Calexico som på lördag har Barr till sitt förband på spelningen i Stockholm. Jag tänker José Gonzalez, Club 8 och Sophie Zelmani. Lyssna här.

Seaside Rock - Peter, Bjorn & John

Att band som Peter, Bjorn & John vill göra något annorlunda efter en succé som Writer's Block är väl föga ovanligt. Då brukar det bli pretentiösa konceptalbum. Seaside Rock är inget undantag alls. Det är en nästintill rent instrumental skiva sånär som på några monologer på bandmedlemmarnas dialekter, om deras hembyar. Ackompanjerat av medelhavsmusik, tunga beats, saxofonslingor, hårda gitarriff och de typiska för PB&J, britpopsmelodierna. Dessutom släpps den bara som lp i limiterad utgåva, och på nätet för nedladdning.

Men, den är inte alls pretentiös! Man kan dra öronen åt sig när det deklareras som en hyllning till musikskoletiden i bandmedlemmarnas norrländska uppväxtorter. Och framför allt när man får veta att den är helt instrumental. Fast då går du sannerligen miste om någonting! Första spåret Inland Empire är en av höstens bästa låtar! Något vackrare har jag kanske inte hört i år. Hela skivan är egentligen allt utom pretto. Snarare väldigt charmig! Enligt pressreleasen ska Peter, Björn och John gjort en skiva om tråkighet. Men oavsett hur tråkigt det var att växa upp i en liten stad i Norrland, hörs det inte på plattan i alla fall!

Lyssna här!

BROOKLYN

På västra Long Island ligger stadsdelen Brooklyn. En stadsdel i New York som på senare tid fått en musikscen att lita på. Jag vågar påstå att det till och med finns ett eget "Brooklyn-sound". Jag har valt ut några band som är utmärkande för Brooklyns indiescen. Nya, spännande band som antagligen dyker upp på nästa års festivaler. Är kanske indiescenen på väg att ta över efter en historia med rappare som M.I.A och Jay-Z? Håller ni med mig? Går det att hitta ett eget sound bland banden från Brooklyn?

YEASAYER
Yeasayers spelning på Way Out West var bland det bästa jag sett! Med deras eklektiska etnopsykadeliskapop och ett alldeles lagom självförtroende mötte de mina skyhöga förväntningar på Linnéscenen. All Hour Cymbals är fortfarande en av 2000-talets bästa och sätter brooklynbandens ribba högt. Och visst kan man känna igen deras storslagna sound i vissa av banden nedan. Se deras "concert a emporter" från Paris tunnelbanor i år och önska du var där!

www.myspace.com/yeasayer

SUCKERS
Bandet Suckers bildades år 2006 och har utan att släppa ett officiellt album lyckats skapa sig en lojal fanskara till deras semipsykadeliska pop. I höst spelar de bland annat med bandet ovan på turné.

www.myspace.com/suckerstheband

MIRROR MIRROR
Själva beskriver de deras musik som "Cult lullabies and singalongs, Post Goth, Digital Baroque, Mystic Prog, Ghetto Cabaret". Och precis så låter de. Och lite The Shins på det.

http://www.myspace.com/mirrormirrornyc

TELEPATHE
Brooklyntrio som stundtals påminner om CocoRosies mörka elektronika.

www.myspace.com/telepathe

HIGH PLACES
Tystlåten shoegazepop för våra öron vana vid Radio Dept. och Club 8. Också väldigt vackert.

http://www.myspace.com/hellohighplaces

OMEGA JARDEN
Ni vet den där musiken som är som ett organiserat kaos? DET är Omega Jarden.

http://www.myspace.com/avaomegajarden

CHAIRLIFT
Även denna trio spelar tillsammans med Yeasayer i höst. De gör psykadelisk, mörk myspop á la Björk blandat med förra årets "Subtle Changes" med Sambassadeur...

myspace.com/chairlift

DRAGONS OF ZYNTH
Låt dig inte skrämmas av namnet... DOZ gör ganska så mjuk bakgrundspop, men som ändå blir sådär mäktig som Brooklynbanden ofta blir. Påminner om TV On the Radios hyllade debut.

http://www.myspace.com/dragonsofzynth

...

Dagens låt: Skinny Love - Bon Iver

tigerstaden

Norsk musik är inte "bara" Erlend Øye längre. Även Oslo har förändrats. Jag åkte dit förra helgen för att ta pulsen på tigerstaden. Håll till godo med en liten, liten guide och tre tips på vad norrmännen själva lyssnar på just nu!:

Visst är det dyrt. Och det är inte speciellt annorlunda mot Göteborg eller Stockholm. En relativt liten, europeisk stad med ett inte så välkänt kulturforum. Men visst är det då, som den mest spännande formen av kultur dyker upp? I underläge, som slår nerifrån med en anda av att vilja visa hela världen att här är vi? Oslo har en hel del spännande på gång.

Du hinner lätt att göra staden på en helg. Är det sommar åker du enkelt ut till Gressholmen och badar eller tar en utomhusbio tillsammans med en trevlig norrman. Gå till Vigelandsparken, se på Monolitten och Sinnataggen och ha med dig antingen picknick eller en värmade latte på promenaden beroende på årstiden.

Annars är mysigaste stadsdelen Grünerløkka. Här hittar du dyra men roliga secondhandbutiker. Gå stora gatan ner och stanna upp utanför Trabant för att hämta senaste numren av kulturmagasinen planB och norska svaret på Nöjesguiden: Natt&Dag. Goda bullar har de på Kaffebrenneriet, hos Godt Brød får du goda mackor och tydligen har kvarteret Grønland väldigt bra indiska restauranger som är relativt billiga.

Men mitt bästa tips, som norrman och med hela släkten i Oslo, är att bara gå runt i staden. Undvik Karl-Johan. Som alltid, fråga dig runt. Hittar du en fräck butik, fråga om de vet flera! Ser du någon du tror sig veta var det finns bra musikaffärer, fråga om de kan visa dig. Köp ett tunnelbanekort och åk och se nya Operan. Om inte för den fina utsikten kanske ditt band kan ta lite snygga bandbilder? Och sist men inte minst, plocka på er gratistidningarna. Ingen har bättre koll på sin hemstad och vad som händer just nu, än dem!

Om du planerar att åka dit snart kanske du bör se efter om det är några bra spelningar på gång:

• Ingrid Olava sjunger vackert om vardagsliga ting och får mig att tycka att det absolut inte gör någonting att vintern snart är här när hon sjunger nya singeln Her Kommer Vinteren.
  

• Snälla, låt oss höra mer av Lindstrøm som producent! Det är nog en av de mest spännande ryktena i höst, som enligt vad han själv svarar i planB:s intervju inte ser ut att vara alltför främmande för honom... Tills dess har han ganska så nyligen släppt nya skivan Where You Go I Go Too som med sina 3 spår á la 55 minuter inte bara en sjukt god idé på pappret utan som faktiskt blir ett storverk även som fullförd.

• The Kanossa Gang är Bergens svar på Stereo Total tydligen. Och visst är det så. Säkert toppen live dessutom!

it seems

Katrine Ottosen låter lite som en blandning mellan Fiery Furnaces fantasipop, Anna Ternheims pianoplinkande och Jenny Wilsons storslagna elektrodängor. Inte konstigt att hon får öppna för Okkervil River. Från Danmark är hon också. Lyssna här.