söndag 12 augusti 2007

Way Out West recensioner, Fredag

Salem Al Fakir (Flamingo 15:00)

Första konserten för mig på festivalen firades med en falafel. Än hade det inte börjat regna och framför den största scenen som Salem nyss intagit började folket att samlas. Kort och gott kan jag bara säga att det var en väldigt tråkig konsert som inte blev mer upplyftande när han han började dela in publiken för att sjunga allsång. Det hela kändes ganska barnsligt. Då var det dags för mig att gå.

Hello Saferide (Azalea 15:45)

Annika Norlin imponerade. Med handklapp och lallande fick hon igång oss och levererade ett par riktigt bra låtar! Frågan var dock varför gästande Maia Hirasawa spelade med sitt soloprojekt på festivalen?

Laleh (Flamingo 16:30)

Laleh blandade oklanderlig reggae med visor och det hela var väldigt bra. Under Det Är Vi Som Bestämmer fick jag gåshud för första gången på dagen. Laleh är en grym låtskrivare, men live tröttnade även jag efter en halvtimma och drog bort till tältet...

CocoRosie (Linné 17:15)

...där duon CocoRosie väntade. Syskonen Sierra och Bianca imponerade verkligen och var en av den mest förvånande och bästa konserten på hela festivalen. Sopran och pianoplinkande blandades med tunga basgångar och den coola killens beatboxing och det hela var väldigt, väldigt lyckat!

Albert Hammond Jr (Azalea 17:45)

När The Storkes-gitarristen klev upp på scenen var jag rätt trött. Så konserten njöts i solen liggandes i gräset. Albert och grabbarna var väldigt proffsiga, på gott och ont. Musiken var bra, men känslan kom aldrig riktigt. Dock har den där killen ett par riktigt bra låtar som man borde skaffa!

The New Young Pony Club (Linné 18:45)

Alla i bandet verkade laddade och tältet osade av dansvillig publik. Det svängde rejält, men blev aldrig bra. Kanske är det bara jag som inte förstår mig på musiken de gör, men om man gör en så tråkig spelning med en så bra stämning är det ju något som är fel. Hypen kring det brittiska elektronica/new wawe-bandet kommer jag aldrig att förstå.

The Hives (Flamingo 20:20)

Fagersta-bandet är Sveriges bästa live-band helt enkelt. De nya låtarna lät precis som The Hives brukar låta, med andra ord riktigt bra och stämningen var på topp. En av festivalens bästa konserter!

Manu Chao (Flamingo 22:40)

Vill man stå längst fram på Manu Chao får man helt enkelt skippa Primal Scream (fast scenerna låg så nära varandra att jag hörde lite ändå, och bra lät det!). Hur som helst var det värt det. Vi var många som sett fram emot detta länge. Redan en och en halv timma innan konserten skulle börja sjöngs det med i soundchecks-låten Machine Gun till basistens jubel. Basisten som i princip är värd ett eget inlägg. Stämningen var på topp och när slutligen huvudpersonen steg upp på scen kändes det närmast andligt. Jag hade kunnat dra till med vilken klysha som helst, ex "Han kom, han såg han segrade" etc, men det hade ändå inte beskrivit hur stort det här var. Nu i efterhand har jag märkt att jag har minnesluckor i vilka låtar han spelade och så, därför att jag stundtals bara stod och mumlade "Fan vad det här är shit". Det kan också bero på att det var varmt som fan, svetten rann helt sjukt mycket och att det var så trångt att jag inte ens kunde röra på armarna. Folk runt mig svimmade och fick bäras bort av säkerhetspersonalen som var snälla och hela tiden gav oss vatten. Hela konserten var ganska galen medan gitarristen levererade de vackraste solon jag hört. Manu Chao bjöd på en jävligt bra show och lovade att komma tillbaka. En sådan spelarglädje som bandet bjöd på såg jag ingen annan stans under hela festivalen, och när konserten var slut och han stod och bankade mikrofonen mot hjärtat hade jag nära till tårarna. Det var lite synd att han inte körde några av de nya låtarna, men att klaga på Manu Chaos låtlista är som att klaga på, ja jag vet inte vad. Jag sa ju att klyshorna inte räcker till! Detta var det bästa jag någonsin sett och hört och det överlägset galnaste jag varit med om. Så tack(!) för att jag fick uppleva det här.

Övrigt: Det blev väldigt kort om alla banden, men ett skitlångt inlägg läser ändå ingen. Har ni frågor är det bara att ställa. Jag berättar glädeligen Way Out West:) The Hellacopters såg jag förresten för lite av för att kunna säga något om. Hey I'm In The Band svängde visserligen, men det var jävligt mycket rundgång vad jag kommer ihåg... Annars är jag rätt ledsen över att jag missade Architecture In Helsinki. Men man kan faktiskt inte få allt i världen.

6 kommentarer:

Anonym sa...

mentyphejjagäravis...

Sofia sa...

Trevlans blogg va :) Way out West var bra underbart och najs recension. Keep it up!

indie sa...

haha I stayed the whole time in the Linne-tent!

Anna sa...

Anonym: Hej själv.

Sofia: Så bra:) Tack!

Indie: The Linné-tent was great! Hot, but great!:)

Olle sa...

salem borde hålla sig till barnprogram, precis som hans brorsa gör.

Anna sa...

Olle: Det har du så rätt i!:) Hans konsert var en blandning mellan Bolibompa och Allsång på skansen. Inte alls kul...