and it would never end

Efter ett så bra skivår som 2007 trodde man kanske att kaffet skulle smaka lite beskt i år. Men året har börjat förvånandsvärt bra med svenska debuter som Lykke Li och Hästpojken, och som jag skrev om nyss Hot Chip bland annat. Vilka jag däremot inte skrivit om är Magnetic Fields Distortion som släpptes förra månaden.

Jag såg pjänsen Mitt Namn Är Rachel Corrie häromdagen. En pjäs om Rachel Corrie som 23 år gammal dog under en israelisk bulldozer när hon skyddade ett palestinskt hem 2004. Jag tänker inte vidare gå in på varken historian bakom eller hur fruktansvärt bra pjäsen var och hur jag satt och hulkade efteråt. Däremot tänker jag berätta att Magnetic Fields spelades hela tiden. Det var slående hur deras musik speglade rädslan och ensamheten hos en amerikanska som lämnat tryggheten för att försöka stoppa en ockupation av ett av världens största makter, stöttat av världens faktiska största makt! Än en gång såg jag hur viktig musiken är både för film och andra kreativa akter. Hela veckan har jag lyssnat på Magnetic Fields. Efter pjäsen är det klart att det inte går att undvika att gripas lite extra, men de är ju så bra att de klarar stå för sig själva. Nästa vecka är det jag som tänker köpa albumet. Vissa skivor måste man bara ha i skivsamlingen.

Vad tycker ni om nya albumet? Höll det förväntningarna?

hot chip

Imorgon släpps Hot Chips nya album Made In the Dark, men som ni säkert redan upptäckt finns den att lyssna på här. Nu är veckans fråga vad nu tycker om den? Alla brukar alltid ha något att säga om Hot Chip. Själv är jag kluven. Får lyssna några gånger till...

Youth Novels

Nu kan du lyssna på Lykke Lis kommande album Youth Novels här. Ett underbart album som det tåls att säga mer om. Efter jag sett henne live om någon vecka det vill säga. Hon spelar rätt mycket runt om i Sverige nu så kolla spelningsställena medan du lyssnar på de sköna låtarna. Inget kunde faktiskt göra mig gladare just nu än sax-slingan på Dance Dance Dance! Underbart.

I'm gonna die of loneliness

Dagens låt: My Dearest Friend- Devendra Banhart

Made in Jamaica

Filmfestivalen kommer till staden. För 31:a gången i rad annordnas den här i Göteborg. Jag lusläste programmet och valde ut ca fem filmer som jag ska se. Men här tänkte jag tipsa om musikfilmen Made In Jamaica. På hemsidan går att läsa: "Reggae och Dance Hall. Revolt och kärlek. Med en blandning av livescener, iscensatta happenings, miljöbilder och rena intervjuer berättas berättas historien om hur en liten ö, med tre miljoner invånare- ett tredje världen land- lyckades skapa en musikstil som fortfarande efter mer än 30 år känns angelägen världen över..."

Om än en lite pretentiös beskrivning så låter det som en ganska lovande dokumentär! Det hoppas jag i alla fall. Ni göteborgare kan se den på Bergakungen lördag 27/1 22:00 eller söndag 27/1 10:00 eller på Folkan torsdag 31/1 22:30.

lalalala

Crystal Castles. Kanadensisk duo som gör mycket bra elektronika. Kommer att bli årets nya Cansei de Ser Sexy om jag har något att säga till om. Både titelspåret Crimewave, Untrust Us och Alice Practice från nya singeln kommer att spelas flitigt i min Ipod vill jag lova!

festival

Både Yeasayer och Okkervil River är klara för Way Out West! woho.

jamaica

Om 2007 var året då jag fastnade för elektronican, så kommer 2008 att bli året då jag återupptäcker reggaen. Får så mycket minnen att det nästan gör ont. Minnen från ett bekymmerslöst litet hak på en strand i Asien. Där min soltrötta kropp på kvällen gungade i restaurangens hängmattor och såg på solnedgången till takterna av Bob Marleys musik. Ibland är livet allt fint. Reggae House. Tyvärr finns det nog inte kvar. Någon gång planerar jag dock att göra samma sak, föra traditionen vidare liksom. Så 2008 tänker jag varje fredag sitta bänkad framför radion 22:03 då P3 Rytm sänds. För er som har ett liv och lever lite en fredagkväll går det ju förstås att lyssna i efterhand på webradion. Idag lyssnar jag mest på Bim Sherman och Sit & Wonder. Det är väldigt fint!

söndag

Nu bär det av till musik direkt. Där finns det säkerligen några intressanta band. Till exempel har både José Gonzalez och Laleh ställt upp. Jaja, lite livemusik och dans är aldrig fel! Ha en bra dag!

sweet love for planet earth

Bäst just nu: FUCK BUTTONS. Duon från Bristol med sin elektroniska, experimentella musik som kommer erövra hela världen i år! Det är riktigt feta låtar som är så mäktiga att det liksom inte går att inte bli lite euforisk när man hör dom. Efter att ha sett det här finns inget annat än att de kommer till Sverige i år. Som sagt, bäst just nu!

kos og klem

Det blev en ganska lugn kväll. Kidnappade utbytesstudenten igår som vi klädde i fula kläder och drog med till bowlinghallen. Hon fyllde år och allt. Det var rätt så festligt faktiskt. Men idag var det skönt att bara ta det lugnt, innan jag måste plugga imorgon. Måste plugga massa. Skit också. Blir stressad bara av tanken.

Men det gör inte så mycket. Bästa musiken för att hitta lugnet hittar du här! Alex Scally och Victoria Legrand har inte bara finaste bandbilderna, utan gör också fina låtar som blir bra pluggmusik. Håll koll på dem! 2008 blir året då deras andra album Devotion får dem att bli en av vårens stora indiehype. Så lägg namnet Beach House på minnet!

Skivan beräknas släppas den 26 februari. Via hemsidan kan du ladda ner låten Gila, eller här (högerklicka, spara som).


PS: Hur funkar det egentligen. Vill ni bara ha rena musiktips eller ska jag vara mer personlig? Skriva massa skit om vad jag gjort och sånt, som ovan. Det verkar ju rätt stort just nu. Hur som helst har jag äntligen(?) tagit tummen ur och fixat en profilbild. Jag säger ju att det händer stora grejer här haha.

psst

Idag gladde jag mig åt att Adam Tensta och Familjen ska göra nåt fint ihop på Familjens nästa singel. Allt enligt Hybrisbloggen. Det kan ju bli hur spännande som helst!

naïve

Idag kan man förhandslyssna på Britta Perssons nya skiva Kill Hollywood Me på Myspace. Top Quality Bones And a Little Terrorist som släpptes 2006 var inget för mig. Nya skivan är på ett sätt ändå rätt annorlunda. Det känns som mer, större liksom, med ett sound som fyller ut mycket mer. Mer genomarbetat och inte längre less-is-more-mentaliteten som jag ofta har svårt för. Första singeln Cliffhanger är helt okej. En låt jag säkert inte tröttnar på i första taget men som jag heller inte skulle få för mig att spela på Ipoden på bussen hem.

Inte för än på åttonde spåret händer något. U Turns intro får min uppmärksamhet direkt, och kan vara en sådan låt som gör albumet värt att skaffa. Ännu gladare blir jag av de två följande låtarna Can I Touch och Car Song som också gör att jag förstår hypen. Kanske är det så att hon behövde en skiva på sig för att mogna. För det låter just så, mer moget. En sak är säker i alla fall. 2008 blir året då Britta Persson (som så många andra svenska indietjejer) slår igenom på riktigt!

Vad tycker ni?

PS: Kanske kommer en mer utförlig recension imorgon. Nu ska det dock pluggas journalistik... Hoppas ni får en bra dag!

eklektiskt

Fina Yeasayer har hyllats för förra årets debutplatta All Hour Cymbals, och det med all rätt! Känner du att du måste överbevisas går singeln 2080 och Sunrise att ladda ner gratis från hemsidan (eller så högerklickar du på länkarna här nedan och "sparar som"). Själv gillar jag hur de är så oerhört svåra att placera i ett fack och hur musikjournalisterna kämpar med att beskriva hur svårplacerade de faktiskt är, istället för att tillge dem en genre. Men jag kan ju inte annat än att hålla med. De exprimenterar hej vilt med allt från indierock, psykedelia, pop och nordafrikansk musik.

Många är de band som säger sig tänja gränserna, strunta i konventionerna och vara nyskapande. I Yeasayers fall blir det dock inte så jobbigt pretentiöst. Det gör det simpelt och bra och jag kan inte förstå att jag missade deras debut förra året. Kolla upp om de besöker eran hemstad på Europa-turnén i februari! Hade varit spännande att se dom live nämligen. De kommer till Göteborg och Pustervik den 27:e, men ska jag gå får det nog bli på John Dee i Oslo dagen efter. Då jag av en slump kanske kommer att vara just där. Ibland har man änna en riktig röta, som det heter här:)

Sunrise

2080

disco biscuits

Inte nog med att det slaskade ute så var det måndag och skolan började igen och klockan ringde kvart i sex. Om ni också hade en rätt halvdan dag har jag här ett litet tips. Franska bröderna Damien och Matthieu gör electronica från Lyon och är i år aktuella med en debut EP vid namn Roller Coaster. Generösa var de och gav mig denna låten för er att ladda ner. Det är ingen som ser om ni skulle dansa lite framför datorn. Och det är faktiskt inte alltför lång tid kvar till helgen!

Disco Biscuits - Spitzer

album 2008

skivor att se fram emot 2008:

Love Is All - Mixed Up (22 jan)
These New Puritans - Beat Pyramid (28 jan)
Sons And Daughters - This Gift (29 jan)
Hot Chip - Made In The Dark (5 feb)
El Perro Del Mar - From the Valley To the Stars (februari)
The Raveonettes - Lust Lust Lust (19 februari)
Animal Collective - Water Curses EP (8 april)
M83 - Saturdays = Youth (april)
The Kooks - Konk (april)
Death Cab For Cutie - namn okänt (maj)
Of Montreal - Skeletal Lamping (oktober)
Franz Ferdinand
Modest Mouse (b-sides collection)
Oasis
The Raconteurs
The Streets
Wolf Parade
Pete Doherty solo LP
Morrissey

Vad tycker ni? Jag måste ändå säga att det ser mycket lovande ut. Att Pete Doherty skulle dyka upp i år igen blir man ju inte förvånad över. Men har man inte tröttnat lite? Jag suckar lite när jag läser att de är bokade till Hultsfred igen, när han ska släppa solo album och när han än en gång grips för narkotikainnehav. Kvasihipsters i tolvårsåldern kanske fortfarande är intresserade av honom, och även om Shotters Nation var bra så känns det inte jättepepp med ett år till av hype. Då tror jag mer på brittiska These New Puritans som verkligen är på väg uppåt! Sons & Daughters har det bloggats flitigt om på indiefronten ett bra tag nu, så den skivan är rätt efterlängtat och en sådan som inte kan slå alltför fel. Animal Collectives Strawberry Jam hyllades ju till min förvåning, så det blir intressant med EP:n Water Curses som släpps i början av april. Death Cab For Cuties tidigare har varit underbara, så där har jag i alla fall stora förhoppningar. Det känns som att allt Ben Gibbard rör vid blir guld. Franz Ferdinand ska också bli väldigt intressant. Har alltid haft stor respekt för de där skottarna. Men The Kooks är väl ett litet hot. Uppföljaren till Inside In/Inside Out blir säkert en hit. 2008 verkar bli britpopens år i alla fall!

Men nu ser det lite tomt ut med svenska band. Love Is All är ett av mina verkliga favoritband så Mixed Up blir oerhört spännande att höra! Som jag skrivit om förut släpper fina göteborgska El Perro Del Mar nytt i år. From the Valley To the Stars bådar gott. Annars säger jag precis som alla andra musikskribenter i detta land, The Radio Dept.s nya är en av årets höjdpunkter! Finns det någon som inte får tårar av Pet Grief?

Jaja, listan lär ju fyllas på i alla fall. Men hittils ser det ju som sagt väldigt bra ut. Inte sant?

Årets album 2007

1. Devendra Banhart - Smokey Rolls Down Thunder Canyon

Efter Way Out West tog nya skivan mig med storm. Varierad, men ändå så mycket Devendra. och helt enkelt en fullträff!

2. Of Montreal - Hissing Fauna, Are You The Destroyer?

Så många spår som alla kunde blivit årets låt finns på denna skivan. Jajamen, den är helt enkelt sjukt bra! 2007 var Of Montreals år.

3. Calvin Harris - I Created Disco

På varenda fest.

4. Don't Be A Stranger - Frutti Di Mare

Det är jävligt creddigt att som svensk indieplatta komma så högt upp på årets lista. Lite kunde göra mig gladare.

5. Jens Lekman - Night Falls Over Kortedala

Man kan inte uppfölja Oh Your So Silent Jens. Med det i bakhuvudet blir det svårt att placera Jens Lekmans ganska förvånande skiva. Men den är ju himla fint. En femteplats är rätt lagom.

6. M.I.A - Kala

Mathangi "Maya" Arulpragasam tar samplingen lite för långt och gränsen mellan att sno och att slå ett slag för den musikaliska utvecklingen är i detta faller mycket tunn. Blev besviken av det jag såg på musikbyråns samplingsspecial. Det blir väldigt svårt att se vad som är "hon" i hennes musik och sånt gillar jag inte. Rent låtmässigt är det en väldigt stark skiva hur som helst. Tråkigt att sånt ska få mig att tvivla.

7. Babyshambles - Shotters Nation

Pete Doherty kändes rätt avslagen redan i början av året, men musik kan han! Nya skivan är bra.

8. Basia Bulat - Oh, My Darling

Förra våren fanns det inte mycket som gav så mycket känsla som denna skivan. Klanderfri debut.

9. Patrick Wolf - The Magic Position

Blir själv lite förvånad över valet, men när jag lyssnade igenom den häromdagen kom minnena tillbaks och bitarna föll på plats. Det är en jävligt bra skiva faktiskt.

10. Andrew Bird - Armchair Apocrypha

Imitosis har årets snyggaste intro. Och alla vet hur mycket introt betyder. Nära på allt faktiskt.

Andra som också gjort bra i från sig/Utanför listan/Också värda att nämna (utan inbördes ordning): Tinariwen - Aman Iman, Alaska In Winter - Dance Party In The Balkans, Arcade Fire - Neon Bible, Justice - Cross, Klaxons - Myths Of the Near Future, Manu Chao - La Radiolina, White Stripes - Icky Thump, Sambassadeur - Migration, The Good, The Bad & The Queen - Good, The Bad & The Queen, LCD Soundsystem - Sound of Silver, Modest Mouse - We Were Dead Before the Ship Even Sank, Beirut - The Flying Club Cup, Säkert! – Säkert!, Bloc Party – A Weekend In The City, Tegan & Sara – The Con...

glädjefnatt

Justice kommer till Sverige i januari.

Tegan & Sara kommer i mars.

2008 börjar bra får jag säga.

sunt förnuft

Fina bilder från året som gått: Hedi Slimane och the cherry blossom girl.

Shit. Det var längesen jag hade tid, lust eller ork att göra detta. Ordentligt och på riktigt. Men jag gissar att alla behöver en paus. Hur som helst blev det kanske lite för stort, lite för seriöst och alldeles för mycket på en gång. Om jag ens kunnat drömma om de möjligheterna som jag fått genom mitt skrivande här... Nu när jag vilat upp mig lite under julen har jag kommit fram till allt eller inget! Och såklart blev det ju allt! Jag älskar ju detta. Men förvänta er att 2008 blir lite annorlunda.

Jag börjar med att försöka klura ut det här med designen. Om någon känner sig manad att hjälpa mig är det bara att höra av sig. Sedan tänkte jag blogga lite mer frekvent såklart. Nu när jag är så sjukt hälsosam och tränar och äter nyttigt och allt så har jag liksom inga egentliga nyårslöften. Utom kanske att bara göra sånt som jag tycker är kul! Inte bara unna mig att ge tid till mina intressen, utan liksom på riktigt se det som livsnödvändigt att jag får sätta mig vid datorn och recensera den där skivan eller varför inte ta och plinka lite på melodican eller vad det nu är jag vill göra istället för att typ, plugga. Det har jag gjort så mycket ändå, så det är dags att jag lever lite. Jag har inte varit på en enda konsert denna hösten i stort sett. Det är ju fan inte okej. Så med gott humör möter jag det nya året, med förhoppningar om (ja jag rent ut sagt förutsätter att det kommer att bli) ett riktigt gott nytt år! Vad kul det ska bli! liksom:)

Låter mina tankar sunda? Det gynnar ju er läsare i alla fall. Om jag nu har några sånna kvar efter mitt lilla uppehåll. Tack för alla jättefina mejl under året. Tack för all fin musik ni musiker därute förgyllt min inbox med (musikbloggen(at)hotmail.com) och genom min myspace, genom veckorna. Tack för alla underbara kommentarer och fina kritik! Tack för alla intressanta inlägg i de debatter som pågått under året. Tack för att ni läst!

God fortsättning på er alla!

PS: Nu ska jag bara knåpa ihop en såndär fin årskrönika. Alla är ju så tidigt ute, lite för tidigt tycker jag och rynkar på näsan med hopp om att få den klar till nyårsafton... höhö.

24 december

Hoppas att ni får en riktigt GOD JUL.

P3 guld

Nu är nomineringarna klara. Inga direkta överaskningar, men en del val hade jag gjort annorlunda i alla fall.

Lite förvånande är att Anna Järvinen redan blivit favorittippad och nominerad till Årets Pop. Jag har aldrig fallit för hennes musik, och det är därför jag inte nämnt henne här på bloggen. Själv hoppas jag på Sambassadeur med deras finfina Migration! Var sen med att verkligen lyssna igenom albumet, men det är verkligen ett av årets bästa svenska. Final Say med sitt 80-talspoppiga intro och melankoliska That Town spelas flitigt för att inte tala om hitten Subtle Changes.

Årets kvinnliga artist är Annika Norlin aka Säkert! Hennes tänkvärda låt Allt Som Är Ditt är en av årets bästa låtar. Jag känner inte en enda människa som inte gillat den. Det är grejjer det. Laleh var väl besvikelsen i år. Några fina låtar fanns på Prinsessor, men jag hade förväntat mig mer. Miss Li gav dock Säkert! hårt motstånd.

Jag har svårt att greppa nomineringarna till Årets Manliga Artist. Mange Schmidt, Danny...? Lars Winnerbäck var faktiskt bättre förr, jag tänker typ Jag vill gå hem med dig och Solen i ögonen. Salem Al Fakir blev för mycket bolibompa. Så det vara bara Jens Lekman kvar. Även om Oh Your So Silent Jens är bättre, en av mina favoritskivor alla tider faktiskt, så är Night Falls Over Kortedala inte lika bra. Men det kan man ju inte vänta sig. Jens är Jens. Underbara Jens Lekman. Night Falls Over Kortedala är underbar.

Årets grupp är Shout Out Louds, även om de lämnade mer att önska. Live var de till exempel kassa, och skivan har en del godbitar men är rätt ojämn. Men de andra nomineringarna lever ändå inte upp till samma kvalité. Kents nya är förvånandsvärt dålig och Mando Diaos nya känns halvfärdig. Att Sahara Hotnights lämnade tronen som Sveriges coolaste tjejband och började göra fegispop kommer jag inte över.

Tronen som Sveriges coolaste tjejband togs dock över av Those Dancing Days. Blir dom inte Årets Nykomling är det skam.

Svårast är Årets Låt. Tycker inte att någon av nomineringarna platsar. Eller så är det andra som platsar mer.

Av nomineringarna till Guldmicken har jag sett tre av fem i år, vilket måste vara ett bra resultat. Bäst var Säkert!. Så jag tror att hon går hem som den riktiga vinnaren i 2008:s upplaga av P3 Guld. Det borde i alla fall bli så. Men man vet ju aldrig hur ni röstar.

Rösta kan ni göra här.

Vad tycker ni om årets nomineringar?

Vad jag tyckte om förra årets nomineringar går att läsa här.

its a little bit funny this feeling inside

Visst blev jag förvånad när de igenkännliga tonerna av överspelade, men också väl omtyckta Your Song av Elton John strömmade ut mina högtalare. Pianoslingan kom från vad jag trodde var kära gamla Mike Skinners myspace. Jag kollade en gång till. Att Skinner var en romantiker visste vi sedan hitten Dry Your Eyes, men att han var en så kallad obotlig sådan var en nyhet. Såpass att han alltså nu har gjort en liten cover på Eltons klassiker. Lagom till jul kanske man kan tycka, för låten fick både ett uppsving och en julstämning över sig när soundtracket till julfilmen Love Actually kom.

Kunde först inte bestämma mig vad jag tyckte om covern. Visst är det lite smörigt, men Skinners brittiska dialekt och lite smutsiga uttal funkar faktiskt på mig! Jag gillar det riktigt mycket faktiskt. Men så kan det också vara så att skimret från juleljusen och doften av pepparkakor gör att man tappar omdömet lite, och faller för ja, sån här romantisk skit. På ett sätt är det skönt att inte vara så cynisk för ett tag. Så surfa in här och få dig en liten dos juleromantik.

.

my gift is my song and this one is for you.

haha.

this feeling inside

Dagens låt: Gilt Complex- Sons And Daughters

.

Jag mår inte så bra. Har influensa eller nåt. Därför blir det inte så mycket bloggande. Jag ber om ursäkt. Puss

tonight I'll leave with you

Dagens låt: Let's Head Out- Figurines

Sjukt bra! Hintar lite till nära och kära om att deras svartvita LP hade varit fin att få i julklapp...

crème

Dagens låt: Life Is A Peanut- Bonnie & Clyde

Igår dansade jag kurdisk dans, åt skitgod mat och sjöng för världens bästa vän! Grattis. Hoppas ni också haft en bra helg. Bild lånad av blossomgirl.

remixed by vapnet

Remixar på bland annat Biker Boy, The Kid Kit Club och Le Sport, mixade av Vapnet! Poppärlor värda att lyssna på!

buy a t-shirt, make a difference!

"Some people are just unlucky. We think it’s really important that these people be given better opportunities than they have... Musicians have a voice, and this is really useful- the people we want to help tend not to have much of a voice at all. The more musicians that get involved, the greater the voice we can give them... You can make a huge difference, just by supporting one of the charities on our site. The best way to do this is to pick up a T-shirt designed by an artist you like, order it, and wear it a lot. The charity will get 100% of the profit. You get a cool T-shirt, the artist gets to raise awareness for their favourite charity, you get to raise awareness for your favourite artist, and we feel the satisfaction of a job well done. Everybody wins. Now if that’s not lucky..."

Jag vill bara tipsa om The Yellow Bird Project. I stora drag handlar det om att utvalda artister designar en t-shirt där sedan 100% av vinsten går till välgörenhet. Artisten själv väljer vilken typ av välgörenhet deras bidrag ska gå till. Artister som medverkat är bland andra Devendra Banhart, Au Revoir Simone, Wolfmother och Rilo Kiley. Det bästa med t-shirtarna är att de är så sjukt snygga! Så gör en liten skillnad, köp en t-shirt!

Kanske något att tänka på när det är dags att köpa julklappar?

Läs mer om projektet:

http://www.yellowbirdproject.com/index.html

http://myspace.com/yellowbirdproject

high heels above the ground

Det hela går lite för snabbt ibland. Har ibland alldeles för mycket att göra för att sedan fastna uttråkad utan varken ork eller lust att göra någonting. Förstår inte vart tiden och ambitionerna tog vägen. Men det är ju så. Oftast vill jag allt och blir det inte så vill jag ingenting.

På bussen lyssnar jag på samma låtar varje j*vla dag. Sedan hem för att plugga, träna och sova. På helgen blir det i bästa fall fika, någon fest då typ alla fyller år nu eller någon spelning. Men mest av allt vill jag bara gå i ide. Det är ju inte alltför inspirerande. Är det konstigt att veckans höjdpunkt är en försenad avgång till bussen så att jag hann med en tidigare buss och var hemma tio minuter tidigare? Ja, inte är det ett spännande liv just nu i alla fall.

Hjälp mig lite genom att skriva en fin kommentar om vad ni vill läsa om.

Och känner ni samma rastlöshet som jag kan jag vidarebefodra veckans finaste tips från mina danska vänner: Our Broken Garden! Anna Brønsted gör melankoliska melodier att deppa till. Vissa av er känner kanske igen henne från Efterklang (som jag tyvärr missade i Göteborg) som hon gästar på spelningar ibland. Kjempefint säger jag bara.

kaiser chiefs

Jag och bror min tog tåget till Stockholm i helgen för att shoppa lite och passa på att se Kaiser Chiefs som på lördags kvällen uppträdde på Fryshuset.

Konstigt nog var det inte slutsålt, vilket i och för sig kanske beror på att det var ganska länge sedan hyllade uppföljaren The Angry Mob kom. Hur som helst blev det en bra konsert. Folk hade inte nog inte förväntat sig så lång väntetid innan bandet dök upp, men jag däremot njöt av förbanden! Framför allt Figurines, som jag har skäl att återkomma till senare. När det väl var dags i alla fall öste bandet rejält och stämningen var på topp. Fryshuset är en väldigt bra lokal (gillar speciellt att scenen var på långsidan). I alla fall kom till slut Oh My God och det hela var väldigt värt så att säga.

För att Kaiser Chiefs ska få toppbetyg fattades dock något. Eller så var det helt enkelt för putsat. Jag gillar att bli förvånad, få något utöver det man förväntar sig (kanske är det därför jag gillade förbanden så mycket). Kaiser Chiefs var precis så bra som jag trodde, och lämnade scenen med bravur. Men mer än så blev det aldrig. Magin kom inte förräns sista låten, och till tonerna av Oh My God njöt jag som sagt. Men det räcker inte för att jag ska bli lyrisk. Vad som kunde gjorts bättre är väl lite oklart, men för att ni inte ska missförstå mig gjorde Ricky Wilson och gänget ett helt klart godkänt uppträdande!

Övrigt: Kul var det att så många olika nationaliteter var på fryshuset för att se Kaiser Chiefs. Hörde nästan fler engelsmän än svenskar faktiskt. Dessutom ser jag inte poängen i att ha förband när det dröjer mer än en halvtimma tills huvudbandet intar scenen. Då är man ju inte pepp längre... Bara en parentes men ändå.

miss people in london

Svenska SOM gör electronica som för tankarna till The Knife, med skör sång av Sophia Ersson som påminner om Karin Dreijers. Beatsen tar lite större plats i SOM för att gå ifrån den lite mer experimentella ljudbilden som The Knife ofta kör med. Det är också lätt att dra paralleller till ett lite mer melodiöst och inte så storlaget Björk, något som tilltalar mig mer. Det hela är hur som helst väldigt bra! Lyssna kan du göra här: SOM

goda nyheter

Morrissey har börjat spela in en ny skiva, och enligt envisa rykten kommer den någon gång till hösten nästa år. Till min lycka har han valt samma producent som till skivan You Are The Quarry, nämligen Jerry Finn. You Are The Quarry är enligt mig en av Moz's bästa skivor, så det hela bådar ju rätt gott. Förövrigt får vi hoppas på turné igen. Sist han spelade på Skandinavium var det ganska underbart.

All You Need Is Me, That's How People Grow Up, I'm Throwing My Arms Around Paris och One Day Goodbye Will Be Farewell kanske inte säger så mycket idag, men det ska tydligen vara namnen på några Morrisseys nya låtar. Vad tror ni?

november

Det har hänt mycket under oktober månad. Helt plötsligt är det bäcksvart om eftermiddagarna och frosten täcker marken om morgonen. Det har tydligen snöat i Stockholm... Hur som helst, jag har haft sjukt mycket att göra så lovet som kom var efterlängtat. Jag har varit på några spelningar, bland annat The Dynamite och Vicious Irene som spelade på stödkvällen för Spatt. Med bloggen har det också hänt mycket, osynligt för läsarna kanske, men mitt i all stress har (mer eller mindre oseriösa...) PR-bolag har hört av sig och jag fick mig en tankeställare. Det är väl rätt stora grejer på gång, men inget är klart än. En sak är säker i alla fall, det har varit en händelserik månad! Nu är det dags igen, och i november kommer jag att lyssna på det här:

Jag föll till slut för Tegan & Sara. De kanadensiska tvillingarnas senaste platta The Con kommer spelas mycket i höst. Lyssna speciellt på Relief Next To Me.

Visst blev det precis så bra som jag trodde det skulle bli. Orchestra Baobab's nya Made In Dakar är nästan värd att dö en smula för. Som tur är kostar den som vanligt runt hundralappen, så man behöver inte bli dramatisk. Årets julklapp kanske? Årets skiva?!

Om jag ska fatta mig kort, är Pete Doherty och hans Babyshambles värd all den ros och beröm musikjournalisterna nu öser över bandet, och nya skivan Shotters Nation.

Debutalbumet och uppföljaren till hyllade EP:n The Dance piggar helt enkelt upp i höstmörkret. Svårt att inte minnas sommaren till de glada låtarna på Elias & The Wizzkids A Little Mess.

Svenska Don't Be A Stranger låter som The Concretes gjorde på den tiden då Victoria Bergsman fortfarande var sångerska, och påminner faktiskt även om Taken By Trees avskalade pop. Som bekant var jag ju inte så förtjust i Taken By Trees debut, men Don't Be A Strangers debutplatta Frutti Di Mare däremot känns precis lagom spännande! Bäst är nog Yellow Moon.

Det var en brokig samling aktuella skivor. Vad jag däremot känner att jag skippar i höst är Anna Järvinens Jag Fick Feeling. Förstår inte konceptet liksom. Mando Diaos nya Never Seen The Light Of Day är lite... tråkig och Kents nya känns lite som en flopp. Vad lyssnar ni på just nu?

rubrik

Dagens låt: Chan Chan- Buena Vista Social Club

I Don't Gaze at the Sky for Long

Det liksom bubblar lite inom mig, när jag vant knappar på tangentbordet för att få reda på mer. Är det verkligen sant? Det är nämligen alltid lika spännande när kanske årets största och kanske nästa års mest betydelsefulla musiknyhet väljer att dyka upp. Är det konstigt att jag började blogga eller vad? Hur som helst är den här nu:

Peter Morén från personliga favoriterna Peter, Bjorn & John är aktuell med soloprojekt vid sidan av PB&J! Det kan ju bli hur bra som helst! Åhh, ibland är musik fan det roligaste som finns. Eller oftast, men speciellt nu känner jag.

Läs mer här och han en fin lördag! Puss.

PS: Stör mig så på att textstorleken ändrar sig hela tiden, när jag lägger in bilder framför allt. Någon som vet varför?!

031107 18:56

Fenomenet Iron & Wine är på väg. Framgångssagan som fick en succé med Postal Service-covern Such Great Heights är inte bara aktuell med nya skivan The Sheperd's Dog utan kommer till Sverige (med spelningar i Lund och Stockholm). Saken är, att jag aldrig riktigt förstått mig på mannen med sjukt stort skägg till en i övrigt intetsägande look och personlighet. Detta kan man ju väga upp genom att vara j*vligt grym på musik. Men Postal Service gjorde det hela så mycket bättre! Första intrycket gör ibland allt.

Vad säger ni? Blir det Sam Beams soloprojekt live i slutet av januari för er?

och du log

Dagens låt: Och Du Log- Kusowsky

pinsamt?

Modellen Irina Lazareanu ska släppa ett album nu i höst. Some Place Along The Way ska den tydligen heta. Och inget kan faktiskt intressera mig mindre. Det första jag tänker på är varför? Hon är ju inte den första kändisen som släpper album på senare tid; Scarlett Johansson, Lindsay Lohan, Hilary Duff och allt vad dom heter. Jag kanske inte har ryggen fri att säga att det inte är min kopp te, eftersom jag faktiskt inte lyssnat på någon av deras musik. Men känns inte det hela lite pinsamt?

Som när din morbror sjunger alltför högt (och falskt) på släktträffen, eller som när bästa vännen hittar Dr Bombay gömd i din skivsamling? Jag vet inte riktig, Irina kanske är en skitduktig musiker, men jag tvivlar. Egentligen vill jag inte ens veta. Inget får musiken att bli så platt, grå och rent av avtändande som när den blir för kommersiell. Visserligen får man inte hamna i indieträsket där allt som någon känner till är för mainstream, men som en vis vän en gång bildligt sa: "Okej att köpa sina möbler på IKEA, men att köpa sin musik där? Så f*n heller!"

Vad tycker ni?

guld

Sigur Ros nya fina album Heim/Hvarf är nästan definitionen på höstmusik. Det perfekta soundtracket till en regnig höstdag som jag kommer spendera inomhus, drickandes te mot min såra hals. För imorse vart man sjukt hes, inte så konstig när man stod i regnet i klacken på Ullevi och igår och skrek. IFK tog ju guldet om någon missat det, det var fett värt det i alla fall som det heter, och sjukt efterlängtat. Men ja, nog om det här och nu, Sigur Ros alltså. Lyssna på det! Kul med lite isländskt också, för oss som blev besvikna på Björks comeback det vill säga...

söndag

Jag tog med mig en vän igår till Underjorden vid Gamlestan. Ryktet sa att Överjordsfestivalen pågick denna helgen så vi tänkte vara lite kulturella. På scen stod duon Allt. Jacob Moe kompade vackert på pianot till Mattias Ströms ord. Gillade verkligen kombon estradpoesi och piano, fast en lördagkväll blev det ju lite långtråkigt i längden... Trots Mattias fyndiga ordlekar. Allt visar hur man faktiskt kan vara som allra personligast genom några ihopsatta bokstäver, och det hade vart oerhört synd om ni missar dem nästa gång de är i stan.

Annars var "festivalen" sådär. Vi hade ju väntat oss livemusik. Om man var där båda dagarna kanske man upplevde det på ett annat sett? Någon som var där? Hur som helst drog vi vidare till Chalmers där SMK skulle spela. Peppade till jag vet inte vad dansade vi till Kom Igen Kommisarien hela vägen upp för Viktor Rydbergsgatan. Att vi inte såg smk till slut är ju en annan sak. Men nattfikan på Franks var minst lika mysig! Hoppas ni hade en fin helg.

bachelor kisses

Mest spelade v. 41

Inaniel- Devendra Banhart
Tell Her Tonight- Franz Ferdinand
Bechelor Kisses- The Radio Dept.
Too Late- Don't Be A Stranger
Steel All You Can Motherfucker- The Hidden Cameras

En del gamla klassiker som hittat till mina hörlurar i veckan. Men Devendra är bästa pluggmusiken. Något som det har sysslats med mycket i veckan. Kanske ett tips inför stundande högskoleprovet? The Radio Dept.s relativt nya finfina cover som trots att den hängt med ett tag kommer förgylla min höst i väntan på nya albumet och myspoppiga Elias and the wizzkids är typ som Billie the Vision var i våras! Oumbärlig typ. The Hidden Cameras är småroliga och får mig att pinsamt sitta och le för mig själv på bussen till skolan;) Förresten måste jag bara påpeka hur grymt bra Tell Her Tonight är. Nästan genialisk. Jag glömmer ju sånt iband.

I'm Gonna Teach Your Boufriend How To Dance With You

Någon blandning mellan Shout Out Louds, CSS och Laakso spelar Black Kids. Inte konstigt att det låter rätt bra. Lyssna speciellt på dansvänliga I'm Gonna Teach Your Boufriend How To Dance With You och I've Underestimated My Charm. EP:n Wizard Of Ahhhs släpptes i år och jag är väl inte ensam om att hoppas på en fullängdare snart?

now I know what I'm thinking what I'm feeling

Någon sa en gång att de som skriver om musik egentligen själva bara vill vara musiker. Men något kom i mellan och istället fattade de pennan för att i alla fall inte vara allt för långt bort ifrån drömmen. Och så är det ju!:P

Kort och gått: Jag och Henning har startar en synthduo. Här är största inspirationskällan:



Klockrent.

so long old bean

Har nästan bara lyssnat på Devendra Banharts nya i veckan. Så sjuokt bra!!

Annars har det väl inte hänt så mycket den senaste veckan. Kents nya singel har släppts, och det var väl egentligen inget att ha eller vad tycker ni? Själv blev jag ganska besviken, men det höll ju inte så länge med tanke på Smokey Rolls Down Thunder Canyon. Om det inte skulle vara nog släpper Junior Boys snart nytt, och underbara Beiruts The Flying Club Cup och Babyshambles Shotters Nation går snart att köpa för allmänheten! Jose Gonzalez nya är rätt bra, trots att jag har haft svårt för allt han gjort sedan Heartbeats-covern. Svenska Club 8:s nya kan också vara värd att spana in. Men Kent alltså... Nej, det var väl ingen hit direkt.

personligt

Såklart att jag hänger upp mig på undantagen liksom. Eller jag vet inte. Någon sa i alla fall att denna bloggen var sämre än den förra, mer opersonlig om jag minns rätt.

Jag kan väl hålla med om att jag inte är personlig på bloggen i den meningen att jag inte skriver långa utlämningar om vad jag gör på dagarna och vad jag tycker om allt och inget, men jag ser inte varför ni skulle vilja läsa om det. Jag vill inte läsa om vad ni åt till frukost eller om hur ni slog personligt rekord när ni var ute och joggade på kvällen. Visst finns det väl andra sätt att vara personlig än att berätta om hur man dansade loss på Sticky för någon vecka sen, om att man satt bredvid ett fyllo på bussen häromdagen och tyckte att det var smått obehagligt eller om hur man shoppade med Lisa i lördags, men jag har ju nischat mig och bloggen till att vara en musikblogg. Ni läser väl inte om högskoleprov-funderingar och burmademonstrationerna i Groove eller valfri annan musiktidning? Varför skulle det vara annorlunda med en blogg för? Sedan har jag absolut inget problem med att vara personlig, jag skriver ju i stort sätt varje dag om vad jag tycker om det som kanske ligger mig närmast om hjärtat: nämligen musiken. Och jag tar skit för att min recension på en konsert var av en helt annan uppfattning än mannens som stod bredvid och jag yttrar mig om skivan som nyligen släpptes, som på gott och ont faktiskt alla har åsikter om. För musiken är ju ett oerhört känslig och personligt ämne. Vem visar inte sin personlighet genom att namedroppa några av favortiartisterna? Så vem jag är går ju faktiskt att läsa mellan raderna i varenda av mina inlägg.

Men vad vill ni ha då? Är det en bild som fattas? För det kan jag ju självklart fixa. Har bara inte fått gjort det än, det där med layouter och sånt förvirrar mig (en snygg header hade inte var så dumt men en vän har looovat att hjälpa mig så det blir väl snart löst). Eller är det just ett litet inlägg om min dag som skulle göra skillnaden?

Sedan kan jag ju bara som en parentes påminna om att jag faktiskt varit väldigt personlig ibland. Som detta, detta och detta (trots att det sista var från förra bloggen). Men det kanske är för lite? Om sanningen ska fram bryr jag ju mig om hur ni läsare vill ha bloggen, hade aldrig lagt ner såpass mycket tid på det här om det inte var för att rätt många faktiskt läste och verkar finna min blogg intressant. Varför personen i fråga valde att inte sätta en fin prägel på kommentaren och lämna sitt namn vet jag förresten inte, men vill man att jag ska öppna mig och stå för det jag skriver kanske man själv ska göra det? Eller jag vene...

montreal

Att kanadensiska Arcade Fire är riktigt grymma är nog ingen nyhet. Inte heller att de släppte skivan Neon Bible i år. Fast det skadar ju inte att nämna dom ändå, för just nu är det Arcade Fire som får mig att gå upp ur sängen på morgonen. Något som faktiskt är underskattat svårt nu när hösten kommer. Dessutom är det bra musik att (säg om man skulle vilja släppa fram barnet inom sig) hoppa i löven till!

Dagens låt: Windowsill- Arcade Fire

tisdag

Idag lyssnar jag på First Floor Power.

Kanske, kanske att de kommer med nytt snart. Arbetsnamnet är tydligen Hits & Shits...

when a day won't change

Imorgon släpps Devendra Banharts nya album Smokey Rolls Down Thunder Canyon men redan nu kan du höra det på MySpace. Jag skulle nog säga att det är ett av årets bästa album faktisk.

Raisins covered in chocolate or honey

För priset av en latte fick jag denna supersnygga demon. Det finns onödigare saker att lägga 30 kronor på om man säger så.

snowphish and sonny

Recension: Night Falls Over Kortedala- Jens Lekman

Bättre sent än aldrig eller hur? Jens Lekman är tillbaka med sin tredje fullängdare, Night Falls Over Kortedala. Faktiskt kände jag mig lite nervös när jag första gången höll skivan med det oförskämt snygga omslaget i min hand. Visserligen var bookletten såpass underbar att skivan vore värd att köpa ändå, men förväntningarna efter EP-samlingen Oh, You're So Silent Jens var minst sagt höga!

Skivan börjar med pampiga And I Remember Every Kiss. Stråkar och cymbaler avlöses av bongotrummor, koklockor och såklart banjo, precis som det ska vara. I sann Jens Lekman-anda, så det är en föga förvånande skiva. Samplingarna är tydligare och resultatet mindre avskalat. Sipping On the Sweet Nectar och Into Eternity har till och med sambatakter! Men utöver det låter det precis som Jens. Och det är absolut inte på gott och ont, utan enbart positivt. För visst är det så att årets bästa nyhet inom musik är att Jens Lekman släppte en skiva till, trots löftet att inte göra det.

PS: Får du tag i extraskivan som följde med till de som förbeställde ska du vara glad. Liveskivan som spelades in i gamla, tomma lägenheten i Kortedala är fin. Väldigt fin.

PPS: Jag tror att Friday Night At the Drive In Bingo faktiskt utspelar sig där min familj har sommarställe. Klart att jag drar lite extra på läpparna när jag hör Jens sjunga om hur man tar moppen till macken för att hänga en fredagskväll...

Senegalese

Sist jag skrev om "världsmusik" var det väldigt uppskattat. Så jag får väl ta mig i kragen och skriva lite mer om det. Faktum är att min personliga favorit Orchestra Baobab släpper nytt den 15:e nästa månad. Made In Dakar heter det nya albumet och inte nog med det! De kommer till Sverige den 12:e december under europa-turnén! Eftersom jag missade Tinariwen känns det fruktansvärt frestande att gå men det är ju en onsdag så det blir svårt. Om ni däremot bor i huvudstaden får ni för allt i världen inte missa att se dem! Jag däremot får nöja mig med snygga skivan...

Dagens låt: Bul Ma Miin- Orchestra Baobab

dancing about architecture

Dagens låt: Carry On Up the Morning- Babyshambles

Låten kommer att finnas på nya skivan Shotters Nation som släpps den 1 oktober. Skivan är överlag väldigt bra. För säga vad man vill om Doherty, men musik kan han och bandet få till rätt bra!

why I love music

Ibland glömmer jag.

1709072217

Hybris är att lita på när det kommer till svensk indiemusik. Det första bandet att signa på skivbolaget var Malmöbandet Like Honey med sin mysiga pop. På hemsidan kan man höra äldre, grymma låtar som November och Sad Song. Nu väntar vi bara på något nytt!